Citat:
Det väsentliga med "tomma intet"-tänket är ju inte skapandet i sig, utan att det skapas utan några egentliga begränsningar. Banken behöver inte ta hänsyn till sin egen portfölj innan man beviljar ett lån. Vid en guldmyntfot eller reservkrav skapar ju givetvis banker också pengar, men denna gång inte ur tomma intet, utan i förhållande till deras reserver.
Men det finns ju begränsningar. Begränsningen kallas pant. Banken lånar inte ut mer än vad en pant är värd.
Citat:
Som aktier ungefär. Ska vi gå runt med aktier i plånboken och betala med? Skall affärsinnehavare hålla reda på alla aktier som går att betala med?
Citat:
Att systemet fungerar bevisas ju av att ingen längre kommer ihåg subprime-krisen. "Den största ekonomiska krisen sedan 30-talet" passerade utan att folk ens noterade det. Det var mest aktieägare som kortvarigt gnällde lite.
Citat:
Ändå har den procentuella skillnaden i rikedom mellan de rikaste och fattigaste inte förändrats sedan 1800-talets början. Och i slutet av 1800-talet under den första globaliseringsperioden hade vi enorm tillväxt i Europa under en guldmyntfot där bankernas utlåning begränsades.
Folk har det inte bättre än på 1800-talet menar du?
Citat:
Okunskap. Det är inte riksbanken som sätter räntorna i samhället. Det är marknaden som sätter räntorna, vilket ytterst dikteras av inflationen.
Citat:
Fel. Du kan ta ut precis hur mycket pantbrev du vill ur en fastighet, förutsatt att du betalar 2 % av inteckningsbeloppet. Vill du ta ut 1 miljard i pantbrev på en fastighet värd 100 000 SEK är du välkommen att göra det, till en kostnad på 20 miljoner kronor. Vad du sen ska med pantbrevet till är en annan sak (då ingen bank kommer vilja belåna det mer än 85 % av värdet). Men det finns inga begränsningar där heller.
Lycka till med att inteckna din gamla lekstuga för 1 miljon.