Hur kan planeterna ligga kvar i sina banor?

Denna fråga plågar mig mycket. Rent logiskt är det ju omöjligt att hitta en stabil bana i gravitationen egentligen. Antingen sugs man in i solen eller så åker man ut i rymden. Att hitta balansen däremellan som ska vara stabil i åratal måste vara en på miljarden.

Så hur ser egentligen den vetenskapliga förklringen till de stabila banorna ut?

Sen har vi ju även satelliter som kretsat i stabila banor, även det är ju märkligt men satelliterna brukar väl brinna upp till slut i atmosfären.

Om jag får gissa så beror det på att planeterna färdas i en hög hastighet. Som kulan i ett rouletthjul. Står hjulet still så stannar tillslut kulan och lägger sig stilla i ett fack, men så länge hjulet snurrar sitter kulan säkert.

Gravitation och dragningskraft.
http://www.ungafakta.se/lattlast/stjarnorplaneter/

Tror relativitetsteorin kan förklara en hel del.

Det är en stabil balans.
Om en planet plötsligt skulle börja falla in mot solen, får den högre flykthastighet, och hamnar längre ut igen!

I rymden är det inte som på jordytan, att allt faller ner.

Satelliter däremot har små motorer som korrigerar bana regelbundet.
Att de faller ner är illa men när de ska också ligga exakt rätt i sin bana.

Frågan är bra för den är en plåga i arslet för forskare och astronomer.

Rent matematiskt fungerar det, men ursprungsfrågor som varför den ena eller andra konstanten i matematiken eller ljusets hastighet blev som den blev är helt på filosofiskt plan.

Ingen vet. Du kommer fortsätta våndas. Några påstår att andra universum finns med andra värden på konstanter och LY, jag tror inte.

Man behöver inte blanda in Stephen Hawking eller relativitetsteorin. Det är klassisk fysik som Newton förklarade.
Gravitationen drar planeterna mot solen men centrifugalkraften håller emot. Om planeterna stannade skulle de åka in i solen.

Newton kunde bevisa att för två himlakroppar är systemet stabilt.
Dock finns inget liknande bevis om fler än två himlakroppar är inblandade.
Den franske matematikern/vetenskapsteoretikern Jules Poincaré trodde sej ha funnit ett bevis, fick t o m ett pris för detta av den norske knugen (som hade utlyst en tävling om bevis för stabilitet i universum)

se

https://sv.wikipedia.org/wiki/Trekropparsproblemet

Så exakt balans behöver man inte. Om en planet befinner sig i en punkt och har lite för låg hastighet för att hamna i en cirkulär bana runt solen så är det inte så att den ramlar in i solen, banan blir bara lite elliptisk. Bara om den står helt stilla kommer den ramla rätt in i solen.

Gravitationen är inte en kraft (tråd mellan hand och kula). Det är en krökning av rum-tiden. Planeterna tar helt enkelt den kortaste (rakaste) vägen genom rum-tiden (rymden). Det var det storslagna i Einsteins tolkning av gravitationen. Även objekt som är stilla is sitt referens-rum rör sig med ljusets hastighet, allt rör sig med ljusets hastighet. Einstein räknade inom vektormatematik så en del av denna "hastighet" sker inom tidsvektorn.
Därför är ljusets hastighet det snabbaste möjliga för fotonerna rör sig endast i rumsvektorn. Med andra ord: fotonen absorberas i samma ögonblick som den skapas, den är omedelbart "framme" oberoende hur långt den färdats.

En del av svaret ligger i att de planeter du observerar nu är de som inte redan fallit in i solen, kolliderat med andra planeter eller kastats ut i världsrymden!

Vissa kombinationer av avstånd/hastighet ger mer stabila banor än andra. Dock är inga banor absolut stabila: jordens, t. ex., är en ellips som varierar en smula i exentricitet. Jag har för mig att detta kallas Milankovićcykeln, vilken med en periodicitet på runt 100 000 år anses ha ett samband med jordens nedisningar...

Jag vill minnas att avancerade datormodeller tyder på att en väsentlig stabiliserande faktor i ett planetsystem är närvaron av en jätteplanet (motsvarande Jupiter). Modellerna tyder också på att sådana jätteplaneter ganska lätt bildas (vilket i någon mån bestyrks av det faktum att vi redan observerat ett antal sådana exoplaneter!)

Detta var också en fråga som plågade mig mycket innan jag startade tråden "Hur kan planeternas banor vara så stabila", som är ett bra exempel på en konstruktiv diskussion där jag fick frågan utredd och förklarad för mig, vilket jag är mycket tacksam för.

Om du läser tråden finner du förhoppningsvis att det inte är en fråga om en "balans" mellan att åka in i solen eller ut i rymden. Om jordens medelbanhastighet ändras upp eller ner en aning så faller jorden automatiskt in i en annan stabil bana så länge jordens medelhastighet inte överstiger solens sk flykthastighet, den hastighet ett objekt måste ha för att lämna solens gravitationskraftfält. Jorden, och de andra planeterna, sitter alltså fast i solens dragningskraft för evigt eftersom deras hastigheter är för liten för att lämna solens gravitationskraftfält.

Att det enligt Einstein inte finns någon gravitation utan att rymden istället är krökt är bara en annan förklaring av samma sak, men det är lättare att beskriva/hantera frågan som om det fanns ett gravitationsfält enligt Newton.

Förstår du?
För mig är frågan fullständigt utredd och jag hoppas att mitt inlägg, och min gamla tråd, kan hjälpa dig att också förstå den vetenskapliga förklaringen till de stabila planetbanorna.

Testa spelet Kerbal Space Program. Där kan du bygga egna raketer och försöka få de ut i omloppsbana, och du kan se vad som händer med banan ifall du gasar på åt olika håll. Du kan även besöka planetens månar, eller fly din planets gravitationsfält (genom att uppnå flykthastighet) och åka runt i solsystemet. Allt med nästen helt exakt rymdfartsfysik (vissa grejer har skalats ner för att resorna ska ta mindre tid, och fysiken saknar vissa gravitationseffekter som finns i riktiga rymden för att bli enklare att simulera).

Jag körde demoversionen tills jag lyckades landa på den närmsta månen och ta mig hem igen, då bestämde jag mig för att köpa spelet. Det har lärt mig enormt mycket om hur resor i rymden egentligen går till, på ett mycket mer handgripligt sätt än att läsa en bok. Det finns också enorma mängder mods till det, om man exempelvis vill ha en autopilot eller om man vill att rymden ska vara lika stor som på riktigt.