Hej,
För cirka 4år sedan så fick jag reda på att jag har en hjärntumör. Det är en ofarlig sådan och den är cirka 3mm (om jag minns rätt). Den sitter på framsida hjärnan, på höger sida.
Hur jag fick reda på detta var på grund av svår Huvudvärk och Krampanfall utlösta av dålig sömn. Jag blev kallad till Sjukhus och har även fått åka akut in med ambulans. Har gjort flertal Magnetkamera röntgens, tumören växer inte och min läkare samt hjärnkirurg ser därför ingen anledning att "ta bort den". Dom misstänker att jag haft den hela livet.
Jag äter nu på recept Lamotrigin 100mg/1st tabl dagligen - läkaren gav mig diagnosen Epilepsi då dessa krampanfall utlösta av tumören är mest snarlikt Ep. Denna behandling har jag accepterat och insett att jag kommer behöva leva med resten av livet... Men, nu till saken jag behöver råd med; Under dom senaste månaderna, 2016 Januari - Nutid, har jag varit med om konstiga saker! En dag på gymmet så började jag svamla inför min kompis. Jag började prata om att det inte gick att lyfta skivstången då någon flyttat den osv osv - men det var bara vi två i rummet. Detta har även skett tre gånger till därefter. Under den korta tiden, cirka 1-3min, jag är "borta i huvudet" så är jag fortfarande fullt fungerande fysiskt. Jag har även märkt att jag ibland kan få väldigt lätta Synrubbningar/känna mig yr.
Jag har även höjt dosen Lamotrigin som jag äter, istället för 1tabl/dag har jag höjt till 2tabl/dag, då jag haft krampanfall ändå (4 eller 5 anfall oregistrerade). Jag har inte berättat något av detta för min Läkare och så länge jag äter 2tabl/dag så är det inga som helst problem, bortsett från detta "svamlandet" och "synrubbningarna" jag upplevt det senaste halvåret - 4 gånger totalt.
Varför jag hör med Er är för att jag inte vet om jag vågar söka vård. Anledningen till att jag inte vågar söka vård är på grund av rädslan att min Läkare kommer ta körkortet ifrån mig igen (blev av med det i 1år då jag först fick diagnosen). Jag känner inga biverkningar av det som händer, men jag känner mig riktigt udda...
Snälla ta mig seriöst och jag vill helst undvika snobbar som är otrevliga/sitter på noll kunskap.
// Behov av råd
För cirka 4år sedan så fick jag reda på att jag har en hjärntumör. Det är en ofarlig sådan och den är cirka 3mm (om jag minns rätt). Den sitter på framsida hjärnan, på höger sida.
Hur jag fick reda på detta var på grund av svår Huvudvärk och Krampanfall utlösta av dålig sömn. Jag blev kallad till Sjukhus och har även fått åka akut in med ambulans. Har gjort flertal Magnetkamera röntgens, tumören växer inte och min läkare samt hjärnkirurg ser därför ingen anledning att "ta bort den". Dom misstänker att jag haft den hela livet.
Jag äter nu på recept Lamotrigin 100mg/1st tabl dagligen - läkaren gav mig diagnosen Epilepsi då dessa krampanfall utlösta av tumören är mest snarlikt Ep. Denna behandling har jag accepterat och insett att jag kommer behöva leva med resten av livet... Men, nu till saken jag behöver råd med; Under dom senaste månaderna, 2016 Januari - Nutid, har jag varit med om konstiga saker! En dag på gymmet så började jag svamla inför min kompis. Jag började prata om att det inte gick att lyfta skivstången då någon flyttat den osv osv - men det var bara vi två i rummet. Detta har även skett tre gånger till därefter. Under den korta tiden, cirka 1-3min, jag är "borta i huvudet" så är jag fortfarande fullt fungerande fysiskt. Jag har även märkt att jag ibland kan få väldigt lätta Synrubbningar/känna mig yr.
Jag har även höjt dosen Lamotrigin som jag äter, istället för 1tabl/dag har jag höjt till 2tabl/dag, då jag haft krampanfall ändå (4 eller 5 anfall oregistrerade). Jag har inte berättat något av detta för min Läkare och så länge jag äter 2tabl/dag så är det inga som helst problem, bortsett från detta "svamlandet" och "synrubbningarna" jag upplevt det senaste halvåret - 4 gånger totalt.
Varför jag hör med Er är för att jag inte vet om jag vågar söka vård. Anledningen till att jag inte vågar söka vård är på grund av rädslan att min Läkare kommer ta körkortet ifrån mig igen (blev av med det i 1år då jag först fick diagnosen). Jag känner inga biverkningar av det som händer, men jag känner mig riktigt udda...
Snälla ta mig seriöst och jag vill helst undvika snobbar som är otrevliga/sitter på noll kunskap.
// Behov av råd