Är kommunikation egentligen en paradox?

Mjoo på ett ytligt plan ja

Det är som att olika ord har olika grenar som går ner djupare till ett samlat plan/stam.
Att varje ord har sin grupp/gren.
Och att man kan förenkla ner det så mycket som möjligt för att nå fram till det man verkligen menar. Stammen.

Ja jag vet vad en metafor är men ord och meningar kan ju tolkas som metaforer på många olika vis. Sen så måste mottagaren som mottager orden förstå innebörden av just vilken metafor man menar, annars kan misstag ske då han tar metaforen ordagrant som egentligen var menat som något helt annat.

Precis, därför måste man vara bred.
Och testa sig fram.
Man märker själv vad som är effektivast.

Om man försöker med samma uttryck utan framgång om och om igen...
Well.. Byt.

Sannerligen broder! men dock så innehar metaforer bara en enda del i det hela psykuniversumet. Metaforer är egentligen inte så speciellt intellektuella egentligen. Det är mest bara folk som har autism och asperger som har svårt att förstå dessa. Men misstag av vanligt folk kan ske på vardagligt plan likaså. Kan bero på flera olika saker. Jag har lättja att tro att det existerar lika många överhängande betydande trådar i en individs psyke som lika många folk det bor på jorden, eller kanske till och med mer.

Man kan bara vara så bred utan att gå sönder

Jaa men egentligen så är vi ju så stora innuti våra huvuden, När man ser det så inser man ju verkligen hur världen ligger i osynk. Vi är egentligen bara kapabla till att förstå varandra till ett ytligt plan och kanske max mer komplicerade metaforer samt kanske ännu högre. Men detta bygger ju på ordvalen och jag tror att en människa med högt intellekt som uttalar sig sliter sig själv itu då den vill få fram så mycket mer men typ kan inte och väljer därav att stänga in sig själva kanske? Vi är ju våra fulla "Jag" i våra huvuden, men även där pågår det ju psykologiska förändringar och ibland känns det som att man inte ens känner sig själv.

Detta menar jag med vårat samhälle och lite på hur jag ser på kommunikation som en paradox, okej kanske inte som en paradox. Men vi är våra fulla potentiella "Jag" i våra huvuden, men detta är svårt att få ut med hjälp av enbart ord. Lågbegåvade/lågintellektuella brukar dock inte ha så svårt med kampen mellan deras Egentliga tolkning samt ordval, Då ordvalen flyter på lätt för dem då de inte har tänkt något djupare.

Så jag föreslår att våra ord är egentligen som ett "smörjmedel" för samhället maskineriet. Kommunikation därav blir ytliga ord enbart och missförstånd anträffas ofta överallt i världen där folk har träffat på andra folk och för ett snack etc.

Därav anser jag att filmer,musik,spel samt böcker, litteratur med mera är vår ända påträffliga punkt där vi kan uppnå sant intellektuellitet, mycket idag käns dekadent och vill banka sönder dessa intellektuella ytpelare bara känns det som. Det pågår ett krig i bakgrunden

Ord är kassa sålänge man måste ta hänsyn till mottagaren.
Ja.
Ord är som reklamskyltar och det går trender i språket.

Men om dina ord bara är för dig själv och du inte behöver ta hänsyn....
Hur långt når dom?

Dom når längre än både du och jag förstår, för det är först då man får insikten att man egentligen inte vet någonting alls när man väl insett hur stort och komplicerat samt invecklat det är.

Förstår du hur jag menar?

Ja för det finns ingen gräns.
Man får ta till sig det lilla som är i närheten.
På något sätt som kanske funkar.

Joo precis, känns dock sorgligt på något vis.

Okey, du ska få ett synsätt som är kul.

Du är en kosmos guldgrävare som letar guldsätt att göra saker på.
Det är hårt arbete men det är så roligt när man hittar nåt.
På med hatten och ner med spaden.