Jag får -på gott och ont- inte längre de där typiska tjack-manierna, då man fick för sig att lägga ner hela sin själ i alla möjliga intressanta och spännande projekt...kan sakna dem ibland, även om de allt som oftast gick överstyr...

Någon gång kan det för all del fortfarande hända att jag finner mig vara mer engagerad än vanligt i ett eller annat, men det rör sig då som regel om något av det som redan utgör min vardag, såsom t.ex att spela gitarr, pyssla (typ lägga pussel, bygga saker, bygga om saker, laga saker, sy, måla, etc), leka med apan, läsa, promenera... Vid några få tillfällen har jag drabbats av den oerhört obehagliga insikten att jag har råkat lägga ner mera flit och energi på jobbet, än vad som är absolut nödvändigt... Då brukar jag fundera allvarligt på om det inte är dags att försöka sluta...
...dock har detta bara hänt en handfull gånger under de senaste fem åren, så jag har visst hopp om att det ska gå över helt, och även om det inte gör det; så känns det -vid närmare eftertanke- inte alls aktuellt att sluta. För om man slutar jobba: så får man ingen lön, och lön är oerhört praktiskt att ha, har jag kommit på. När man har lön kan man nämligen -när man har varit och fyllt på, och betalat sina räkningar- köpa såväl snus, som kaffe, resorb, och havregryn, medan jag föreställer mig att A-kassa troligen inte ens räcker till räkningarna, efter påfyllningen...
...därtill trivs jag faktiskt rätt hyggligt med mitt jobb, så länge jag kan hålla mig till mina egna principer beträffande arbetsinsats...