Citat:
Ja, mordet är vidrigt utfört.
Bra formulerat kring det jag skrev om och for efter dvs en sorts gemensamma nämnare / kedjereaktion utifrån känsla kränkning. Jag tänkte mer kring normalt folk o självömkan aka inåtagerande men nu slog det mig att det är växelverkan kring förövare. NB som förändras o blir introvert o öldrickande o sen stirrande o vaggande under rättegången. Sammanfaller på nåt vis med lätthet att vara flyktbenägen, in i fantasin, parallella världen där det är perfekt. Jag funderar i profileringstänk men utan att speca vad som hänt; övergrepp, dominant mor, elak far ellee frånvarande föröldrar, förskjutning, favoriserande av ett syskon osv. Gemensam känsla leder till gemensamt beteende, gemensamma varningssignaler, gemensamt reaktionsmönster o försvarstal. Om det inte är en råpsykopat så torde väl behandling ske via kärnbegrepp?
Sen tror jag mångt o mycket är " impulse-control oriented" dvs lära sig styra ett fett ego från ett dominerande driftcentra i skallen. Ser det som snarlikt missbruk oavsett form. Att arbeta fram rösten av Överjaget (samvete, moral, etik) och begripa att det ÄR big no no att följa den låga instinktiva driften för ett egoistiskt nöje (eller aggression, makt, kontroll). Den är oumbärlig för överlevnad, en enorm drivkraft, men inte i den infantila form som ses hos förövare.
Edit. Kommer inte personen åt kränkningen, nå Överjaget så lär det inte ske förbättring och denne går i ett ekorrhjul. Risk för serie.. risk för att fastna i självömkan o projicering/felriktat hat. Lever kvar i förljugenhet o fantasier.
Bra formulerat kring det jag skrev om och for efter dvs en sorts gemensamma nämnare / kedjereaktion utifrån känsla kränkning. Jag tänkte mer kring normalt folk o självömkan aka inåtagerande men nu slog det mig att det är växelverkan kring förövare. NB som förändras o blir introvert o öldrickande o sen stirrande o vaggande under rättegången. Sammanfaller på nåt vis med lätthet att vara flyktbenägen, in i fantasin, parallella världen där det är perfekt. Jag funderar i profileringstänk men utan att speca vad som hänt; övergrepp, dominant mor, elak far ellee frånvarande föröldrar, förskjutning, favoriserande av ett syskon osv. Gemensam känsla leder till gemensamt beteende, gemensamma varningssignaler, gemensamt reaktionsmönster o försvarstal. Om det inte är en råpsykopat så torde väl behandling ske via kärnbegrepp?
Sen tror jag mångt o mycket är " impulse-control oriented" dvs lära sig styra ett fett ego från ett dominerande driftcentra i skallen. Ser det som snarlikt missbruk oavsett form. Att arbeta fram rösten av Överjaget (samvete, moral, etik) och begripa att det ÄR big no no att följa den låga instinktiva driften för ett egoistiskt nöje (eller aggression, makt, kontroll). Den är oumbärlig för överlevnad, en enorm drivkraft, men inte i den infantila form som ses hos förövare.
Edit. Kommer inte personen åt kränkningen, nå Överjaget så lär det inte ske förbättring och denne går i ett ekorrhjul. Risk för serie.. risk för att fastna i självömkan o projicering/felriktat hat. Lever kvar i förljugenhet o fantasier.
Jag tar fasta på profileringstänket med lite inslag av kärnbegrepp som KBT. Jag har ingen insyn i hur Kriminalvården konkret arbetar, så min kommentar bygger på KVV:s officiella dokument och lite allmän reflektion.
Utan att definiera mönster i de bakomliggande faktorerna så finns de där som en förutsättning och grund för matchning till behandlingsprogram (som kanske är en kombination av flera).
Som grund för all behandling ligger Kognitiva Beteende Terapi. I skolboken för KBT är uppgiften att kartlägga diverse "THINKING ERROR" i samarbete med patienten för att sedan ge hemläxor och göra uppföljningar. Det är här Beteendedelen i KBT praktiseras. Exempel på hjälpmedel för det Kognitiva kartläggningen är ATQ, Automatic Thoughts Questionnaire:
https://contextualscience.org/automatic_thoughts_questionnaire_atq_fampb
Som du mycket riktigt pekat på är det depressiva tankemönstret inte utan avgörande betydelse och grund för utagerande och suicidal benägenhet.
Den stora utmaningen är att få till stånd en anknytning, dvs ett samarbete värt namnet och det lär nog inte funka utan en tilltagen godispåse och en stänk psykodynamisk skill annars blir det förutsägbart och mekaniskt vilket obönhörligen utnyttjas. Överföringsmekanismer behöver uppmärksammas då mer än en kriminalvårdare fallit och den människa som är helt immun är inte född. Ett innehåll i godispåsen skulle kunna vara en specifik arbetsterapi för att skingra destruktiva tankar gärna byggt på patientens eget intresse. Beroende på kognitiv färdighet kan uppgiften vara mer eller mindre repetetiv. BTW mår vi till mans bra av en liten dos svampplockning el dyl som inte kräver för stora inslag av problemlösning; you name it.
Jag tror också att A och O i behandlingen är "impulsive-control-oriented "med målsättning att implantera en värdegrund där respekt för den andre är en hörnsten.
Jag ser även här ett möjligt samarbete med Litauen som ett led i processen. Jag ställer inte upp på den dolda agendan från vissa håll att litauer/balter är onda då det är grundat på ett omoget svart/vitt, vi/dom-tänkande. Nerijus Bilevicius är en dålig representant för Litauen och vi är inte själva befriade från röttägg. Saneringsjobb har inga gränser vilket bl andra Arbogafallet lärt oss. Till skillnad från Nerijus behärskade tyskan skaplig svenska vilket inte hjälpte hennes öde. Vad jag vet nekar hon ännu idag.
Jag nöjer mig ännu inte med att Nerijus är en råpsykopat (dvs behanlingsressisten) och att lås och bom är det enda som gäller, eventuellt i kombination med lämpligt stenbrott. Ge Kriminalvården en chans med andra ord. Värt att nämna är att slutförvaring är psykiatrins domän åtminstone i vårt land. För övrigt är frågan inte om utan när en överflyttning till Litauen sker. Den som lever får se vilket öde Nerijus Bilevicius möter.
__________________
Senast redigerad av arkmike 2016-08-04 kl. 14:37.
Senast redigerad av arkmike 2016-08-04 kl. 14:37.
