Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Erlander hade Sverige och svenskarna för ögonen för sin politik. Palme fick andra intressen de sista 10 åren.
Löntagarfonder
Internationellpolitik (Nicaragua mfl oviktiga länder för Sverige)
Kärnvapenfritt Norden

Dessa tre punkter retade nog även många mitt i Sossepartiet.

- Erlander stödde Palmes kritik av USAs krig i Vietnam.
- Olof Palme var emot löntagarfonderna men ville inte vara den som splittrade arbetsrrörelsen.
- Många svenskar vill ha ett kärnvapenfritt Norden än idag.

Olof Palmes ställningstaganden för befrielserörelser i tredje världen och hans försök att finna en fredlig utväg ur kalla kriget var kanske inte realistiska, men knappast heller förargelseväckande för hans väljare eller för SAP.

Det handlar inte om enskilda nazi-anstrukna personer inom kupförsvaret, utan om en eller flera organsiationer som vid tidpunkten inte var allmänt kända. IB skulle ju läggas ned. Vad kom SSI ifrån då, och varför hade man SSI alls? Vem i SAP skulle vilja iskutera dom här frågorna?
När det gäller övningen så skulle tal runt den resa mer frågor än svar. Det skulle sippra ut för mycket information om Sveriges beredskap, övningsverksamhet + kanske också den verksamhet som verkar ha funnits i gränslandet mellan polisiär och militär verksamhet (dock utan någon fast organsiation med namn och eget kontor). På vilket sätt skulle detta ligga i SAPs intresse? Visst, det fanns säkert någon Sovjetlakej som skulle tycka det var utmärkt, men på 1980-talet fanns fortfarande en del sossar kvar som hade en viss nationalkänsla och som stod för Sverige och Svenska värderingar. Ljusår från dagens "socialdemokrati"...

Några tankar i sammanhanget.

En förutsättning för att mörklägga är ju att man har något att dölja. Och att man vet vad som ska mörkläggas. Om man nu inte mörklägger allt av gammal vana och för säkerhets skull. Ingen vet ju vad som kan dyka upp.

Ett historiskt faktum är att mycket har mörklagts av makten. Från en försvunnen DC-trea via SB till Stasiagenter. Där makten i Sverige aldrig velat göra upp med sitt förflutna. Och det har aldrig tillsatts några sanningskommissioner i Sverige. Den Svenska modellen, som Löfven hyllar, är att tillsätta utredningar och vid behov granskningskommissioner för att tillfredsställa en opinion. Eller att man lovar att byk ska tvättas som SA gjorde. Alltså en garanti för att sanningen inte ska presenteras. Med andra ord är dessa åtgärder också en mörkläggning. Och där samma strategi kan iakttas än idag för de som är uppmärksamma.

Slutsatsen blir då att styrande politiker, eller makten i övrigt, aldrig erkänner något om man inte blir tvungna eller överbevisade.

Om vi då flyttar ner dessa perspektiv till Sveavägen. Så leder det ofrånkomligen till vissa slutsatser i ett historiskt perspektiv.

Man vet vad man mörklägger. Där just WT-bärarna är en central del. Vilket till slut rökte ut UD och DF ur gryten när det kom på tal att de nu ska utredas. Vilket de INTE gjorde när Ölvebro jämförde de med bandyklubbsbärare och misstänkliggjorde vittnen. Eftersom man då inte var tvungna att uttala sig. Man lät helt enkelt farsen fortgå. Där man idag erkänner att det var en fars. Eftersom det nu finns förklaringar som går på tvärs mot HÖs bortförklaringar.

Hur skulle då maktens män veta vad som måste mörkas i samband med MOP. Antingen visste man om det i förväg, eller så blev man informerade efteråt.

Det jag har slagits av är att mörkläggningen verkade finnas på plats redan innan Holmer tog befälet. Precis som PKK-spåret. Som att det var förutbestämt. Holmer visste att han kunde tillsätta sig själv, eller att han enkelt blev tillsatt. Och där fakta om vad som skedde mellan Lisbets utpekande av två gärningsmän och Holmers ankomst till polishuset är totalt okänt. Ingen har mig veterligen försökt utreda detta tidsspannet.

Återigen hamnar jag då hos Dahlgrens berättelse och inser att jag upprepar mig och är tjatig. Men tänk tanken att den är sann. Då har vi helt plötsligt en förklaring till många oförklarliga händelser. Vem som informerade om vad som måste mörkläggas. Ledningscentralens obegripliga handlande. Alla chefers uppenbara motvilja att leda i hans frånvaro. HHs tillsättning och odiskutabla ledning och regeringens uppfyllande av alla hans önskemål. Ebbes närvaro som privatperson i polishuset de första dagarna. Att ansvariga för kuppförsvaret inte ens misstänkte att det var ett verkligt kuppförsök. Säpos frånvaro. Där Alf Karlsson förnekar att han befann sig i Gropen trots att det finns flera vittnen som bekräftar det.

Lars Christianssons lögner och motvilja att berätta vad han gjorde. Åsas tystnad efter att ha blivit utpekad som passagerare i Dahlgrens bil mordkvällen, samtidigt som hon befann sig i Borlänge enligt Holmer. Amerikanska ambassadens personliga inbjudan till Holmer för ett besök i Washington. CIAs slumpmässiga närvaro vid diplomatbuggningen mordnatten. Och deras närvaro vid Holmers senare buggning av kurder. Vilket han aldrig tackade nej till. Trots att han visste att det var politiskt sprängstoff och inte önskvärt i en påstådd neutral politisk värld.

Mitt tillägg till din lista.

Holmer deltog i en ytterst hemlig verksamhet mordkvällen som han inte kunde tacka nej till. Och därmed bröt sin rad av obrutna Vasaloppstarter. Trots att den helgen var helig för honom som räknande fanatiker.

Lägg då till någon form av amerikansk styrning, eller deltagande i samma verksamhetet. Vilket hade varit naturligt om det gällt SB/AGAG. Det fanns ingen ledande politiker som på den tiden ville att det skulle komma fram. Lika lite som idag. Hur oskyldiga de än var till mordet.

Lite tankar från Inga-Britt Ahlenius angående LP.s vittnesmål, CP mm

https://www.youtube.com/watch?v=fepeJVLjbXg

Om Inga-Britt Ahlenius skrivit ett inlägg här i tråden med motsvarande innehåll så skulle det varit lätt att bemöta henne eftersom hon inte tycks ha särskilt stor kunskap vare sig om olika vittnesmål eller om Christer Pettersson. Hon är i varje fall inte så påläst som många i tråden är. Alldeles för slarvigt och lättvindigt!

Vad anser du vara mest felaktigt?

Hon hävdar att Lars J i alla år sagt att det inte var Christer Pettersson. Lars J har i alla förhör sagt att han inte såg mannens ansikte. Och han hävdade aldrig i rättegångarna att det inte var CP, men han pekade heller inte ut CP.

Hon menar att de olika fragmenten i LPs utsagor skulle motsäga varandra, men så fungerar inte vittnesutsagor. Att hon uppger sig ha sett två män, mannen i beige och den stirrande mannen, är helt klart. Däremot är det oklart om hon någonsin sagt att hon kände igen dessa män från Västerlånggatan, det finns i varje fall inte med i de förhör jag har läst.

Hon menar att CP är fel typ av brottsling, med bara ett dråp och lite småstölder på sitt samvete. CPs kompisar menade att han var en ofta anlitad och hänsynslös torped. T.o.m. dråpet på Kungsgatan skulle ha varit en knarkrelaterad och planerad hämndaktion. Mannen skulle ha sålt "fultjack" till en kompis till CP som dog av injektionen.

Det hon har rätt i är att LPs utpekande av CP saknar värde p.g.a. det sätt som det arrangerades. Ur rättssäkerhetssynpunkt måste rätten bortse från utpekanden av så låg kvalitet. Vad man ska fråga sig är varför arrangemanget var så utstuderat dåligt.

Försöker få lite nya infallsvinklar, har tittat på Palme mordet Aktuellt 860302
https://www.youtube.com/watch?v=SBRs8xPMR3g

Man säger bland annat
1: mordet planlagt
2:Ingen kontakt mellan Op och gm före skottet
3:Ovanlig kula , kaliber 38-9 mm, blyspets och kopparmantel
4: Makarna Palme skuggades från bostaden till biografen

Fast det man döljer genom mörkläggning behöver inte nödvändigtvis vara begångna fel. Det kan ju vara något som eljest lätt kan exploateras med negativa/icke önskvärda konsekvenser. D.v.s. typiska bevekelsegrunder för att lagstifta om sekretess.

Detta inlägg plus det följande långa av anderssonaanderssona innehåller tankegångar
som pekar mot att SAP tvingades köpa läget och bestämma sig för att inte konfrontera
försvarsmakten och dess nazistgullande.

Nu förvrängde du vad hon egentligen sade. Hon säger "...har redan tidigare sagt", vilket stämmer bra med utgångspunkt i att intervjun görs på åsdagen av mordet i år. Det var några år, åtminstone tre, sedan LJ sa det här.


Det är väl klart att hennes minnesfragment motsäger varandra, och framför allt andras vittnesmål!? I det första, och viktigaste, förhöret uppger hon "Snett bakifrån såg hon hur en man sprang in på Tunnelgatan. Han stannade en bit in och vände sig om varefter han fortsatte. Någon annan lade hon inte märke till". Hon ger därefter ett bra signalament på AB. jag tycker att det är ganska uppenbart, och förmodligen naturligt i hennes traumatiska situation, att mixa ihop den flyende GM´s rygg och AB´s ansikte till en och samma. Avståndet stämmer perfekt på AB och inget annat vittne har sett GM stanna och vända sig på det sätt och den plats som LP beskriver.

Under detta första förhör nämner/förknippar hon männen från Västerlånggatan med händelsen för att
"Hon har en svag känsla av att den jacka mannen på Tunnelgatan bar var av samma typ som den blå jacka mannen på Västerlånggatan bar. Den var av en, som hon uppfattade det, "äldre" typ som man inte så ofta ser i Sverige".

Först senare i maj nämner hon mannen i beige 30 m norrut på Sveavägen, inte som GM utan mer för att hon sökte hjälp och han gjorde ett avvärjande intryck. I samma förhör nämner hon den stirrande mannen 75 m in på Tunnelgatan, vilket uppenbart är LJ som står och trycker.

HH´s övriga "sammanfattning av förhör" ger jag inte mycket för men det är intressant att han redan den 25 mars tar upp kurderna med henne, ett spår som officiellt startade först två månader senare. Jag utgår från det utifrån sammanfattningen "Lisbet tror att det kan vara kroater, tyskar, israeler, sydafrikaner eller amerikaner. Knappast kurderna".


Rent trams och påhitt! Att han kunde skrämma en och annan i missbrukarkretsar i sin strävan efter droger är något helt annat än att vara en anlitad torped! Han var en missbrukare med dålig impulskontroll och plötsliga aggresioner, dråpet skedde på samma sätt.

Ahlenius har helt rätt i värdet av hennes vittnesmål och man gör bäst i att inte fästa sig för mycket vid hennes upplevelser precis vid mordplatsen. Normalt ouppmärksam på sin omgivning som hon själv uppgivit, och svårt traumatiserad av själva händelsen.

All heder till Inga-Britt Ahlenius för övrigt som tillför en del pondus i frågan.