DN har idag en vämjelig ledare som kan kokas ner till att direktdemokrati nog inte är så bra i alla fall. Detta utbroderat i en alldeles för lång utläggning full av snömos. Jag menar, vad fan betyder detta egentligen?
Citat:
Dessa skilda uppfattningar ger två mycket olika vägar för Storbritannien efter ett utträde. Vilken av dessa en röst mot EU var en röst för är oklart, liksom hur de 48 procent som röstade för att stanna kvar i unionen ska vägas in i valet mellan de två.
Jag har läst det där stycket ett antal gånger och begriper det fortfarande inte.
Citat:
Hur en folkomröstnings legitimitet förhåller sig till dessa är oklart. I det brittiska fallet har ett överväldigande flertal av landets väljare röstat för parlamentsledamöter som är positiva till EU-medlemskapet samtidigt som en majoritet alltså röstade mot detsamma när de själva fick frågan i förra veckan.
Jaha. Kan man inte ändra uppfattning eller? Och när man väl är med i en union kan man mycket väl rösta för ledamöter som är positiva till denna union, därför att man kan anta att de ändå försöker göra ett mycket bra jobb.
Citat:
Att vända sig direkt till väljarna är särskilt problematiskt i just den typ av konstitutionella frågor där det oftast sker, eftersom dessa rör grundläggande rättigheter och suveränitet.
Notera användningen av modeordet "problematiskt". Det är självklart problematiskt att låta folket bestämma något, särskilt när folket röstar fel. Jag får så starka identitetsvänstervibbar av detta att det är sjukt.
Citat:
Men den senaste veckans utveckling i Storbritannien visar inte bara att det är vanskligt med folkomröstningar i våra representativa demokratier utan också att dessa kräver fungerande partier.
Jaså, det är vanskligt med folkomröstningar? Det tror jag inte DN hade skrivit om ja-sidan vunnit. Faktum är att jag
vet att de inte hade skrivit det.
Citat:
I denna urholkning av partiernas förmåga att företräda breda väljargrupper gror fröet till den representativa demokratins verkliga kris.
Jag tror knappast att partierna inte lyckats företräda "breda väljargrupper", av den enkla anledningen att de väljare som röstat för ett utträde (och även de som röstat för att stanna) finns inom alla politiska partiers väljarkårer. Det är inte så enkelt som att röd är mot och blått är för.
Slutligen: Om partierna inte lyckas företräda väljargrupperna kanske det är dags för nya partier, alternativt en omsvängning till vad väljarna, läs: folket, vill ha. Det där som så föraktfullt kallas populism. Det vore ju i och för sig att hoppas på för mycket, som vanligt.
Länk:
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/mer-an-majoritetsvalde/