Citat:
Ursprungligen postat av
SallyBalls
tror det blir mest uppenbart vid djupledslopningar, da en kille som man komma upp i sprintfart snabbare kan ligga vid backlinjen vanta in offsiden till sista sekunden och ta den dar livsviktiga lopningen.
Tittar man på friidrott och jämförbara grenar som löpning, höjdhopp och längdhopp, så passerar världsrekorden för pojkar de vuxna kvinnornas vid 14 eller 15 år, något vid 13 eller 16. Så när det australiensiska damlaget valde att möta just 15-åringar, så var det sannolikt med tanke på just att den allmänna fysiken skulle vara väsentligen densamma.
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_world_records_in_athletics#Women
http://age-records.125mb.com/
Samtidigt måste man ta med i beräkningen att antalet utövare är fler liksom konkurrensen är hårdare inom pojkfotboll än damfotboll. Men nu mötte också landslaget ett klubblag för högst 15 år gamla pojkar.
Min tanke är att det varken är fysiken eller – som någon tokfeminist nämnt – kulturella konstruktioner, som gör kvinnor så mycket sämre i fotboll, utan egenskaper som är betingade av biologi via hormoner, som t.ex. split vision, rumsuppfattning, samarbete i grupp under tillåtande av individualitet. Men något som också slagit mig då jag sett damfotboll på hög nivå är att kvinnorna har svårt att uppskatta sin egen förmåga och på sekunden anpassa vad de gör i en situation efter det. Det är bristande insikt om den egna förmågan som gör att försvarare kan försöka tjonga iväg bollen på volley från eget straffområde, men missa så grovt att det blir öppet mål för motståndarna.
De mentala egenskaper som premieras i fotboll är väsentligen desamma som man behöver i gemensam jakt på villebråd i grupp eller för den delen mindre stamkrig. Evolutionen har helt enkelt inte anpassat och utvecklat kvinnors hjärnor för de mentala förmågor som behövs för en aktivitet som fotboll, eftersom kvinnor inte behövt dem under den tid evolutionen ännu påverkade våra hjärnor.