Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Filmprojekt 4: Robert Mitchum
#16 Heaven knows, Mr. Allison (1957)

Imdb


Marinkårskorpralen Allison (Robert Mitchum) strandar på en liten ö i stilla havet. Väl där träffar han på en ensam övergiven nunna, Angela (Deborah Kerr). De får vänja sig vid att leva ett liv tillsammans i sin ensamhet, hon med sitt kyskhetslöfte och hans militärkodex som marinsoldat. När japanerna kommer tvingas de gömma sig i en grotta och undvika att bli upptäckta.

Jag tror att jag kom in med för höga förväntningar på den här filmen. Det är ännu en färgfilm och vi får se lite exotiska miljöer på ön, som tydligen var inspelad på Trinidad och Tobago och inte i Stilla havet där den ska utspela sig i, men förutom Robert Mitchum så var det inte så mycket att ta med sig från filmen, imo.

Inledningsvis är det en fjantig scen som känns helt onödig. Det är när de ska jaga en sköldpadda som visar sig ha sim-muskler lika starka som en båtmotor och Mitchum bara flyger med av farten. Det är fånigt och skär sig mot resten av filmen. Överlag har den en mer allvarlig ton där Mitchum och Kerr tvingas leva i smyg inne i en grotta för att inte japanerna ska upptäcka dem. Heaven Knows, Mr. Allison är en romantisk film och vad jag har läst så ska det tydligen ha uppstått genuina känslor mellan Mitchum och Kerr under inspelningen av filmen. Hon ska tydligen ha varit en av hans absoluta favoritskådespelerskor att spela mot och han behandlade henne med ömhet och respekt även off-camera. Och visst, jag kan tycka att det finns mer kemi mellan dem två än vad det var i förra filmen, River of No Return med Marilyn Monroe. Men tyvärr blir jag aldrig fängslad av det. För att vara en romantisk film är den väldigt pryd och händelselös. Mitchum uppvisar fin gentlemannastil med att hela tiden kalla Kerr för ”Ma’am” och behandlar henne respektfullt. Men… det händer liksom inget. Det är som att kriget i bakgrunden får tillfredsställa intresset med lite spänning för själva grundhandlingen med romantiken som uppstår mellan de två huvudkaraktärerna får aldrig tillfälle att ta sig i uttryck. Jag får kämpa med att inte titta på hur mycket tid som är kvar och surfa på laptopen.

Mitchum har för första gången (tror jag) skägg i det här projektet. Kanske att han såg hyfsat orakad ut i Story of G.I. Joe, men det här var nog det längsta jag har sett hans ansiktsbehåring växa ut. Han passar definitivt mycket bättre renrakad, men vi får se honom visa upp en mer rufsig och lite ovårdad stil här. På ett sätt skönt med lite omväxling, men det blir inga pluspoäng på Mitchum-skalan.

Tyvärr, men jag blev inte underhållen eller tillfredsställd av den här filmen. Börjar tankarna fara åt andra håll än på filmen så har den misslyckats litegrand. Regin av John Houston kan jag inte urskilja så särskilt mycket. Är väl inte alltför bekant med honom för att kunna peka ut vissa stildrag eller så. Överlag är det ett kompetent hantverk men jag blir aldrig riktig intresserad i filmen. Det får bli en stark tvåa.


Betyg: 2.5/5


Filmer i projektet:

Har en stor nördighet kring Oscarsgalan, har alltid älskat tävlingar så tror det är det som intresserat mig så mycket, att verkligen se vem som blivit belönad för att ha varit "bäst". Framförallt skådisar och då framförallt "stjärnorna" har intresserat mig, att se när och om de vann Oscars och iså fall för vilken film. Så har påbörjat ett projekt då jag ska försöka se de flesta Oscarsvinnande filmerna men framförallt de filmer som haft vinnare i skådespelarkategorierna i filmerna. Även vissa filmer som haft en extremt känd regissör ska jag även försöka bocka av . Har även en gjort en lista på alla Oscarsvinnande filmer jag sett och rangordnat dem efter hur bra jag tyckte de var och har nu även gjort en liknande lista kring skådespelarprestationer, etta på listorna kan jag säga för tillfället är "Gudfadern" och Robert De Niro för sin roll som Lake La Motta i "Raging Bull", den bästa kvinnliga prestationen jag sett hittills kan även tilläggas är Vivien Leigh i "Gone with the Wind".

Nyligen avprickade filmer och betyget jag gav dem samt varför jag såg dem.
It Happened One Night (Clark Gable & Claudette Colbert) 4/5
Rebecca (Bästa film) 4/5
All about Eve (Bästa film och George Sanders) 4/5
The Treasure of the Sierra Madre (John Huston och Walter Huston) 4,5/5
The African Queen (Humphrey Bogart) 3,5/5

Nästa film jag ska se är "A Streetcar Named Desire"

Filmprojekt 4: Robert Mitchum
#17 The Lusty Men (1952)


Jeff McCloud (Robert Mitchum) är en ung ensam rotlös cowboy som söker mening bortom rodeokarriären. Han får anställning på en ranch där en av killarna, Wes Merritt (Arthur Kennedy), vill lära sig lite om rodeolivet och pröva lyckan där. Sagt och gjort, med en viss konflikthantering av frugan Louise (Susan Hayward) börjar de snart beta av den ena rodeocirkusen efter den andra. Till en början verkar allt gå bra, men efter ett tag börjar framgångarna stiga Wes åt huvudet.

Tja, jag vet inte riktigt. Jag hade inga direkta förväntningar på filmen. Stundtals är det faktiskt spännande och underhållande när de rider på hästar och tjurar, men själva grundhandlingen är busenkel och inte något vidare fängslande. Robert Mitchum lär Arthur Kennedy hur man enklast rider de olika hästarna och tjurarna och inom kort börjar han dra in en massa lättförtjänta stålar, som han sen nästan lika enkelt spenderar bort på sprit och underhållning kort därefter. Mitchum som är mer erfaren blir som en slags storebrorsfigur filmen igenom. He is the man, kort sagt. Samma kolugna och stabila stil som alltid. Fortfarande ung och snygg, stilig men lite mer mogen än vad han var i början av projektet.

Filmen är närapå två timmar lång och är man inte jätteintresserad av rodeo så har jag svårt att rekommendera den här filmen. Handlingen är som sagt väldigt enkel och de konflikter som uppstår gäspar man nästan åt. Den klassiska striden varje adrenalinknarkande person måste ta med sin bättre hälft som inget hellre vill än att ens älskling ska vara hel och oskadd finns här. Been there, done that. En svag men på det hela en okej film som dock är lite för lång för sitt eget bästa och skulle kanske behövt en något mer utmanande handling än att bara erbjuda kortsiktiga spänningsmoment med rodeoridandet. Det är egentligen bara en tidsfråga filmen igenom innan man får se någon hemsk olycka drabba någon av karaktärerna. Det ligger och väntar i luften ända sen de börjar engagera sig med rodeo, typ.

Jaja, gillar man rodeo och cowboy-livet skildrat på film kan The Lusty Men säkert vara till behag för någon, själv tycker jag att den är lite för svag för att nå en godkänd trea. Robert Mitchum gör i alla fall en stabil insats om inget annat.


Betyg: 2.5/5



Filmer i projektet:

Filmprojekt 4: Robert Mitchum
#18 The Night of the Hunter (1955)

Imdb


Ett löfte som ges från far till son inleder filmen. ”Avslöja aldrig vart pengarna är gömda, och ta hand om din syster”. När fadern senare hängs för sitt brott får familjen klara sig bäst de kan i det lilla samhället. Det är under depressionsåren och miljön är amerikanska södern. Ganska snart dyker en lång mörk främling upp med fängslande berättelser om kärlek och hat. Hans djupa röst och hypnotiserande ögon fångar snart alla i byn med sin förtrollande charm. Endast sonen John är misstänksam och anar oråd. Den falska pastorn och änkemördaren Harry Powell (Robert Mitchum) är utefter pengarna som finns gömda i dottern Pearls docka, och han tänker inte låta någonting stoppa honom från att ta dem.

Charles Laughton gjorde här sin första och enda insats som regissör och denna bedrift räcker gott och väl för att han ska bli ihågkommen i filmhistorien utöver sin långa karriär som skådespelare. Det är en fantastisk blandning av tysk expressionism, noir och rysare som tillsammans med den gotiska sydstatsmiljön gör The Night of the Hunter till en av de mest visuellt slående filmerna som skådats. Skuggorna och ljuset skapar en obehaglig krypande stämning: Robert Mitchum framstår som ett resultat av detta än mer farligare och ondskefullare när han klädd i svart dominerar scenerna. Karismatisk och outtröttligt målinriktad är detta en av de mest minnesvärda skurkarna jag har sett. Robert Mitchum passar helt perfekt i rollen. Här får vi se honom spela ut sitt register som skådespelare. Om han brukar vara på gränsen till för tillbakadragen och kolugn i de tidigare filmerna i projektet är han betydligt mer animerad och fängslande att titta på här. Och samtidigt finns ändå coolheten där, de gånger han bara tyst lyssnar när de andra skådespelarna pratar och kanske bara tittar lite snett åt sidan så dras våra ögon automatisk till honom. Han fullständigt äger varje scen han är med i. Detta är utan tvekan hans definitiva genombrott som skådespelare. Aldrig förr har jag sett honom bättre än just här. Helt fenomenal och strålande i rollen som Harry Powell.

Filmen innehåller dock partier där vi inte får se Mitchum överhuvudtaget utan istället följa de två barnens flykt undan honom. Det är måhända vid de tillfällena som filmen tappar i tempo och momentum, fast å andra sidan vet jag inte om det är realistiskt att begära att vi ska få se Mitchum i varje scen i filmen. Jag är kluven, men anser att de gånger vi endast får se John och Pearl ändå tjänar ett syfte i filmen. Det ger oss tid att grunna över barnens öde. De är föräldralösa och på vift som alla de andra fattigbarnen som går omkring från hus till hus tiggande efter mat. Lägg till också att de samtidigt jagas av en rånmördare. Det är egentligen en ganska hjärtskärande berättelse om en familjetragedi som nästan riskerar att hamna i skymundan för Mitchums fantastiska prestation. De två barnen gör bra insatser som förtjänar beröm, även om jag kan tycka att Billy Chapin i rollen som John ibland blir lite väl präktig och att man ibland småskrattar åt hur Sally Jane Bruce levererar sina repliker. Men man kan inte förvänta sig att barnskådespelare ska kunna prestera lika bra som vuxna. Lite kuriosa: i det här fallet så tog faktiskt regissören Charles Laughton inget som helst ansvar för dem små liven utan uppgiften att hjälpa dem inför och under scenerna fick Robert Mitchum ha hand om. Resultatet är helt klart fullt godkänt. Att säga annorlunda tycker jag vore snålt.

Är filmen perfekt? Nej, det finns vissa scener med Mitchum där man nästan har dragit hans karaktär till en slags tecknad figur. Hur han fastnar med fingrarna i dörrspringan och för dem till munnen så att barnen hinner stänga och låsa den är ett exempel som känns lite too much. Den dramatiska musiken som gamla filmer älskar att köra på för att verkligen säga till oss att NU ÄR DET SPÄNNANDE!!! finns här, jajamän. Det är dock lite bättre tajmat med de dramatiska ögonblicken i filmen och spelas inte t.ex. när någon bara går nerför gatan som det kan vara i sina värsta skräckexempel. Jag såg filmen med min bror och han tyckte att slutet kanske kunde ha knutits ihop bättre. Jag tycker att slutet fungerar helt okej då vi får ett closure på handlingen och karaktärerna. Men jag har ändå velat och tvekat ända sen jag såg klart den igår kväll om jag ska sätta en svag femma eller en stark fyra. Jag tror att jag tidigare har gett den en femma men att jag sen sänkt den till en stark fyra utan att ha sett om den. Jag känner dock i mitt hjärta att det här helt klart är en av mina favoritfilmer. Det atmosfäriska fotot med ett användande av ljus och skuggor som sällan skådats samt Mitchums makalösa insats gör den till en tidlös klassiker. Det är en mörk, fängslande berättelse som jag varmt rekommenderar till alla som ännu inte har sett den. Detta är utan tvekan projektet hittills bästa film och jag har svårt att se någon annan konkurrera om förstaplatsen. Det skulle i såfall kanske vara Cape Fear från 1962, men där håller jag samtidigt uppföljaren från 1991 som en av mina absoluta personliga favoriter i thrillergenren.


Betyg: 5/5!



Efter viss övervägning har jag även kommit fram till att lägga till ännu en film i projektet. Det blir Jim Jarmusch Dead Man (1995) där Robert Mitchum spelar en kort men tydlig biroll. Det ska också mer eller mindre vara hans sista roll innan han dog vilket då passar som ett bra avslut till det här projektet.


Filmer i projektet:

Jag skulle nog kunna påstå att jag är inne i någon slags projekt nu.
Det började med att jag såg igenom alla Polisskolan-filmerna (7 st, som jag sett många gånger), gick vidare och såg Porky's-filmerna (3 st) och nu har sett 3 av 4 Hajen-filmer. Jag plöjer helt enkelt igenom filmfranchiser, något jag aldrig gjort förr på detta sätt. Nog kan jag se uppföljare men jag brukar i vanliga fall verkligen inte ta mig igenom en trilogi som är så dålig att alla filmer får etta i betyg (fallet Porky's).

Men det är befriande att se dåliga filmer! Det glädjer mig att kunna vara mer frikostig när jag väl ser bra filmer. Nu när jag sett 13 filmer hittills i detta "projekt" och inte delat ut en enda fyra eller femma (även om första Hajen förstås är en kvalitetsproduktion långt över alla de andra och kanske glider upp där på fyran emellertid), så har jag råd att ge bra betyg till de bra filmer jag också ser utan att känna att jag strösslar med betygen.

Så jag har kvar Hajen 4 innan jag sett hela den franchisen. Nu funderar jag på om jag skulle ta och se Psycho härnäst. Mästerverket som genererade 3 uppföljare och en remake. Och detta med anledning av att remaken är gjord av Gus Van Sant, som temat sedan skulle kunna övergå i. Han har nämligen gjort 4 andra filmer jag vill se (har sett 0 av hans filmer) så ett 5 filmer långt Gus Van Sant-tema borde jag klara av.

Återkommer med omfattande recensioner av varje tema när/om jag orkar skriva dessa!

Varit avstängd , men varit dålig på att följa detta projekt. Fast sett främling på tåget och city lights.


Filmer kvar




sedda




Främling på tåget. 2 främlingar på ett tåg ( varav en är en tennisstjärna) stöter in på varandra. Tennisstjärnan försöker skilja sig från sin fru och din andra mannen hatar sin pappa. De kommer in på hur det perfekta mordet skulle vara. Att om man inte har ett motiv så är det typ omöjligt att bli fasttagen( de båda bor också i olika städer.

Främlingen tar det som att båda är överens och mördar frun för tennisstjärnan. När tennisstjärnan vägrar mörda pappan ( samt det enda vittnet för hans alibi är en full professor som glömmer bort att de har träffats) så blir det en svår situation.

Helt ok thriller, blev inte direkt insugen var ändå snyggt gjord

3/5

City lights Chaplin film om hans figur blir kär i en blind tjej som säljer blommor. Hade några roliga scener men tycker han har gjort mkt bättre 2/5

topplistan

Nästa film

Hmm.. Vette fan vad jag är sugen på.. Känner att wizard from Oz är en bra kandidat

Äntligen har man sett Wizard of Oz en riktigt bra filmklassiker, underbar film på många sätt


Filmer kvar




sedda




The Wizard of Oz 1939

Handlar om Dorothy vars hund toto riskerar att ta hand om sin granne eftersom hunden attackerar hennes katt. Under en storm så slås Dorothy medvetslös och hamnar i det mystiska landet Oz. Hon råkar döda en hemsk häxa och hennes syster kräver hämnd. För att få hjälp så söker hon upp trollkarlen från Oz. På vägen träffar hon på ett lejon en fågelskrämma och en plåtgubbe som saknar något i deras liv.

Kan förstå varför denna film anses som en av giganterna. Riktigt imponerande sceneri, lysande skådespelar insatser. Bra sånger som man hört även om man ej sett filmen. Men har ju sett en del filmer dra inspiration från denna. Var verkligen fin gjord och riktigt underhållande. Alla karaktärer bidrog till storyn och scenerna var väl utförda. Gillade Dorothy riktigt mycket. En riktig film klassiker alla filmälskare bör se.

topplistan

Nästa film

Kanske yojimbo ?

Projekt #4: Alfred Hitchcock Presents

Film #11
Murder! (1930)

En jurymedlem startar en egen undersökning efter redan avslutat mål vilket ledde till dödsdom.

Hitchcock fortsätter att visa sina talangfulla kameratekniker, men denna gången får vi också en bra film med på köpet. Vilket inte är ofta vi får i dessa tidiga Hitchcock filmerna.
På sätt och vis är Murder!, som vilken deckarfilm vi fått på sistone. Faktum är så känns filmen mer som den hör hemma i ett avsnitt av Morden i Midsomer. Men man ska tänka på att det är 1930, när denna filmen kom ut. Vilket gör att den är någorlunda ny i sina idéer som den framför, som filmer på senare tid har efterliknat.

Desvärre så märks det att en del element som är närvarande här, görs bättre i andra filmer. Jury delen påminde mig om 12 Angry Men, en film som är ett sant mästerverk, medan denna kändes tam i jämförelse.
Men det var bara en viss scen i filmen. Men jag kan heller inte hjälpa att ett år senare kommer filmen M (1931) ut. Som har en liknande handling, med en mordutredning där personer utanför lagens namn tar sig an utredningen att leta fram mördaren. Den filmen är dock mer spännande och engagerande än vad denna är.
Det känns som Hitchcock ännu inte fått till den där riktiga kraftsmällen än. De som varit de bästa är The Lodger och Blackmail, men även de två har sina små problem för att bli en perfekt film.

Men jag fann mig fortfarande intresserad utav händelserna i filmen. Jag ville se hur Sir John gick tillväga för att må bättre med sig själv. Vetandes att han precis skickat en oskyldig flicka till döden utan att få vetskap om vad som inträffat.
Hitchcock bjuder också på en del bra kameravinklar. En lång scen där en äldre dam gör te, eller slutet där han använder mycket utav bildspråket för att tala sitt tydliga språk.

Sättet han väljer att jobba med scener inom teatern och cirkusen gör också ett extra tillägg, som gör att miljöerna blir mer levande. Där är även e twist i slutet som idag inte känns så speciell. Men som vid 1930 känner jag visar att Hitchcock inte alls var rädd för att vara banbrytande.

I sin helhet är Murder! inte den bästa kandidaten när det gäller Hitchcock filmer. Men den blir lite undangömd när man talar om hans tidigare filmer, då den är en av de bättre inom den gruppen. I dagens ögon må den se ut som ännu ett avsnitt i veckans deckarserie. Men för 1930 känns den ändå lite nytt, fast än den blivit bemästrad i andra filmer i senare år.
Men historien är fortfarande intressant, och med hjälp av Hitchcock kameraarbete gör så att man inte blir uttråkad.

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0021165/?ref_=fn_al_tt_1

Hela Filmen:
https://www.youtube.com/watch?v=iykAvrBaeE4

Sedda filmer:

Filmer kvar i projektet:

Projekt #2: Åttioprocentaren - 5 regissörer


Film #10: Under Capricorn (1949)

Den här filmen är så tråkig. Den här filmen är såååå tråkig. Så, nu har jag sagt det.
Filmen utspelar sig i Australien dit Michal Wilding hamnar i ett triangeldrama med Ingrid Bergman och Joseph Cotton. Wilding och Bergman har haft en ungdomsromans på Irland när dem var små och numera är Bergman en olycklig, alkoholiserad lipsill. Inte ens hennes hembiträden har respekt för liphögen och folk bara praaaaattttaaaar och praaaaattttaaaaaaaar. En bal, lite mer lip och SLUT.
Det bästa med filmen är Wildings lustigt gröna Irlands kostym och fotot av Jack Cardiff.
Under Capricorn tar iallafall hem priset som Alfred Hitchcocks sämsta film av de 42 jag nu sett. Har svårt att se att filmen skulle bli omsprungen av någon annan.

2-/5

http://www.imdb.com/title/tt0042004/?ref_=fn_al_tt_4

Film #11: Kizzu ritân (1996)

Kids Return är en fin film som görs på Kitanos enkla och trivsamma vis där ”ultravåld” uteblir. Den berättas rakt och enkelt men sätter avtryck. Två polare i övre tonåren drar runt och leker rövare och skojare på skolan och fritiden. Den ena bossig och den andra något av en följare. När tiden går övergår lekfulla busstreck och deras personliga karaktärsdrag till den vuxna världen. Dem väljer varsin väg att gå. Den bossiga börjar arbeta sig uppåt för den lokala yakuzan medan ”följaren” vänder sig till boxningen där han kan utvecklas genom sin lydighet till övermakt eller vad man ska säga.

Det är en fin berättelse om människan och hur annorlunda vi är på insidan kontra utslaget det blir på ursidan = väger vi går.
Jag läste någonstans om en teori att Kitano vill visa på hur svår den disciplinerade skolgången i Japan är och vilket tryck samhället sätter på individen om trampar snett, men att det alltid finns plats för en andra chans. Jag vet inte. Det låter fint att stapla de orden på varandra men kidsen är överhuvudtaget inte bekymrande över skolgången. Det sätts inget direkt fokus på att krav i samhället förstör dessa personer i filmen.
Jag tror mer att Kitano vill säga att i slutändan av ungdomen står man själv och får välja den väg man ska traska. Uppenbarligen får dessa bästisar olika utfall pga valen dem gör själva.

3+/5

http://www.imdb.com/title/tt0116767/

Film #12: Sonatine (1993)

Sonatine känns som den absoluta Takeshi Kitano-rullen i dess fulla bemärkelse.
Ett gäng gangsters måste ligga lågt vid en enkel stuga nära havet efter ett uppdrag där dom inväntar order om att få komma tillbaka hem. Där spenderar dom dagarna med att göra ”gangstriga” saker.
Det är humor och våld kombinerat i en massa tok-episka scener. Känns till större delen förlöjligande mot yakuzan med tanke på humorn men det är en total WTF-fest.

Tänkte bjuda på ett utdrag av härliga scener:

Två av dem skjuter burkar på varandras huvuden, när den ena missar blir den andra fly förbannad och menar att han kunde träffat honom… No Shit? Kitano som är äldre och tröttare gangster läxar upp dem med ultimat rysk roulette.

Man spenderar en natt med att ha fyrverkeri-krig på stranden uppdelat på två sidor där man får skydda sig med kartongpapper. Plötsligt börjar man höra pistolskott från ena sidan. Det är Kitano blir så upphetsad och exalterad av leken att han börjar skjuta mot sina vänner istället varpå någon ropar något i stil med ”BOSS du fuskar!! Du använder en pistol!! MÖRDARE!!!!” Det är hysteriskt roligt i stunden.

En kväll bjuds det på dans av en gangster, alla skrattar. Helt plötsligt tvingar dansaren två av de yngre gangstrarna att bjuda på teater och dans till musiken. Man får klippa om deras teaterscener för dom rör sig för fort etc.

Kitano träffar en ung tjej som han faller tycke för. Det börjar regna och hon tar av sig t-shirten och visar pattarna. Kitano -Jag älskar oförskämd/plötslig nudity!

Två andra passar på att smörja in kroppen med duschkräm och schampoo när det ändå regnar (finns inget vatten i stugan). När dom är som mest löddriga slutar det plötsligt regna.

Filmen bjuder på en hel del humor och karaktärerna målas upp väldigt barnsligt eller enkelspårigt. Rätt som det är kommer det starka våldsscener, kontrasten känns väldigt typisk för Kitano. Det är en väldigt rolig film men finns väl egentligen inte så mycket mer än underhållning och en väldigt fin och egen regi. Filmen blir på så sätt väldigt magisk och egen.
Läste en klockren kommentar om att filmen är för folk som älskar gangsterfilmer, och för folk som inte älskar gangsterfilmer.
Slutet klyver många, jag gillar det. Återigen väldigt typiskt Kitano.

3+/5

http://www.imdb.com/title/tt0108188/?ref_=fn_al_tt_1


Filmer i projektet:

Projekt #4: Alfred Hitchcock Presents

Film #12
The Skin Game (1931)

En gammaldags och en modern familj slåss mot varandra i en engelsk by och tar sånär kol på varandra.

Jag ska vara uppriktigt ärlig nu och säga jag höll på att dosa från och till åt denna filmen. Jag somnade aldrig, men jösses vilken tråkfest detta var.
Jag tror det beror på en väldigt ointressant film, vars handling inte bjuder på något speciellt. Det är ännu en gång en genre som inte hör hemma hos Hitchcock, och det märks han inte var gjord för vissa genre.

Men vad är det då som gör att denna är sämre än till exempel The Farmer's Wife och The Manxman. Båda två filmer som är i samma genre som denna.
Jag tror det helt enkelt har med att de två filmerna, fastän förutsägbara och inte alls typiska för Hitchcock. Så hade de i vart fall en viss charm till sig. Vare sig det var skådespelarna, karaktärerna eller bara allmänt att de var stumfilmer som gjorde att de i vart fall höll mig något intresserad hela vägen.
Men här så har vi inga intressanta karaktärer, eller någon charm. alla är bittra och är på hugget mot varandra. Vilket ironiskt nog är sådant Hitchcock bemästrar i sina filmer med sina karaktärer. Men det synts inte till här.

Det gjorde inte saken bättre när flera olika handlingar höll på samtidigt. Hemligheter hit, och hemligheter dit. Till slut hade jag knappt någon koll på vem som var vem, och vad som höll på, och vems hemlighet som tillhörde vems.
Detta gjorde såklart i sin tur att jag inte alls var engagerad och där av fann filmen vara extremt tråkig, trots sin korta speltid.

Det bästa med filmen är auktionsscenen, där de ska auktionera ut landet som Mr. Hornblower köper upp för 9500. Mest för kameravinkeln är placerad på auktionsförrättaren i en POV, så man ser personerna sittandes ner och kameran rör sig som huvudet på auktionsförrättaren runt personerna varje gång någon bjuder.

I sin helhet är The Skin Game helt klart en av Hitchcocks svagaste filmer. Det är mellan denna och Juno and the Paycock som är hans sämsta, och som båda två inte alls är i hans genre liga, där av blir filmerna extremt tama.
Detta är en förutsägbar tråkig film som blir allt för komplicerad för sitt eget bästa ju längre in man kommer. Med någon enstaka cool scen, finns här inte mycket att hämta, även för stora Hitchcock fans.
Titeln är för bra för en sådan här film.

2 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0022395/?ref_=fn_al_tt_1

Klipp från filmen:
https://www.youtube.com/watch?v=LLATHtx8A0A

Sedda filmer:

Filmer kvar i projektet:

Lotso du har några galet bra filmer att se framöver. Jag är personligen inte så intresserad av jättetidiga Hitchcock men det ska bli kul att se vad du tycker om Dial M for Murder, Rebecca, Notorious osv osv

Riktiga mästerverk.

Throne of blood 1957 välgjord japanskt shakespare drama

Filmer kvar




sedda




Throne of blood 1957

Andra filmen jag ser av Akira Kurosawa, första är de sju samurajerna som jag anser är ett mästerverk och en av mina absoluta favorit filmer. Denna handlar om 2 krigsherrar som får sina framtider förutspådda av ett skogsväsen. En historia om manipulation girighet och galenskap. Där förståndet för även den bästa kan göra att man begår hemska dåd. Man kan verkligen se hur filmen har hämtat inspiration från shakespare.

Filmen i sig var snyggt filmad och det var en intressant plot om hur makt kan gå vissa över huvudet. Tycker att den inte var i samma nivå som de sju samurajerna som jag anser är en av filmhistoriens bästa filmer. Men den var klart sevärd och jag har tidigare sett klipp bakom scenerna hur de filmade slutscenen med alla pilar. https://www.youtube.com/watch?v=W5MtUiYxBiY . Bara det gör ju filmen helt klart intressantare. Den var inte dålig på något sätt,men den fångade mig inte lika bra som de sju samurajerna gjorde.

3/5



topplistan

Nästa film

Funderar på samma tema yojimbo eller ran