Citat:
Ursprungligen postat av
MattiasBeming
Ett urklipp ur
dagens artikel i DN om nobelpriset i medicin...
Det är ju uppenbart att det inom vetenskapen existerar en tro om att hjärnan i den mänskliga kroppen skapar den abstrakta "karta av rummet" det är fråga om i detta fall. Detta menar jag vara en övertro på en fysisk klump innanför pannbenet och de så fantasifullt dragna sambanden mellan vad de lyckats uppmäta i hjärnaktivitet och den fysiska klumpen som "skaparen" av dessa är rent ut sagt löjeväckande. De begår enligt mig det självobjektifierande felslutet "självuteslutning" i sina objektiva och så fantasifulla teorier hur människan och skaparen i henne egentligen fungerar.
Människan har en abstrakt skaparförmåga som antingen är medveten eller omedveten och denna tillhör hennes mentala och gudomliga identitet, enligt mig. Det är med hjälp av denna skaparförmåga som hon själv (medvetet och omedvetet) skapar "kartan av rummet" (medvetenheten i världen) hon själv befinner sig i.
Vad säger du om ämnet? Och har de verkligen löst ett problem?
Dela med dig av dina tankar, om du har några.
mvh
Mattias
Jag skulle säga att den tredimensionella hjärnan skapar det tredimensionella rummet. Det är dock inte hjärnan som upplever det. Hjärnan är en TV som tar emot signaler/vågor/impulser och översätter dem till ljud och bilder. Men TVn upplever inte sig själv. Tvn upplevs. Hjärnverksamhet upplevs.
Det som upplever och det som upplevs kan inte vara samma sak.
Jag anser att medvetandet kommer före allting, att medvetandet skapar materien, inte tvärtom.
Vidare tror jag inte på någon av de gudsbilder eller religioner som jag har hört talas om och jag anser att iden om en personlig gud är befängd.
Jag säger som Osho, "there is no god but there is godliness."