17-åriga Lisa Holm försvann i Blomberg på Kinnekulle 2015-06-07 och hittades mördad

Håll du fast vid vad du har lust till - men skriv inte vad "allt vad vi vet".

Jag vet nämligen att att det inte är osannolikt att till synes normala män i 35-års ålder utför sådana här mord.

Jag vet att de flesta har ägnat sig åt sexuella avvikelser men lyckats hålla det undan andra.

Jag vet att flertal har en störning som gör att de lyckats lura och manipulera sin omgivning och därmed levt dubbelliv. De är men andra ord inte udda enstöringar som bor i en koja i skogen.

Jag vet att flera fruar och barn till seriemördare, sexualbrottslingar (inkl mord eller inte) inte haft minsta aning. Det fanns inget så starkt avvikande att det väckte misstanke - men det fanns uppenbart en sju helvetes förmåga hos GM att leva dubbelliv och dupera familjen.

Detta är psykopaten, sexualsadisten och seriemördaren Rader med sin dotter Kerri:
http://media.galaxant.com/000/215/578/desktop-1437064431.jpg
Detta är psykopaten, sexualsadisten och seriemördaren Jesperson med sin dotter Melissa:
http://36.media.tumblr.com/637febe57f3ba2cf58cb837944ea0d70/tumblr_inline_nw52b0l1s31t3ak4j_500.png

Jag vet därmed att det inte behöver finnas extremt avvikande tecken tidigare i gärningsmannens liv.

Jag vet vad som står i förhören och det är snarare ett tecken på att NB levt dubbelliv då han absolut inte framstår som godheten själv via förhören.

Det har aldrig slagit dig att du mer troligt tillhör flocken som är totalt grundlurad med tanke på att han är dömd via TR, HovR och att Högsta domstolen anser domarna korrekta?

Lyckas en seriemördare dupera hela sin familj så är det givet att mördare likt NB även kan lyckas dupera sin omgivning (grannar, arbetskamrater, vänner) - eller för all del allmänheten.

Ja, skulle NB vara skyldig så borde han tilldelas en Guldbagge för hur väl han spelat rollen som oskyldigt anklagad. Han uppträder precis så som man föreställer sig att en oskyldig person som blir misstänkt och gripen för ett allvarligt brott skulle göra.

https://www.youtube.com/watch?v=OoniQrZXzvc

Sannolikhetskalkyl i den bemärkelsen hör till spaningen, speciellt inledningsskedet. Vartefter spaningen framskrider och bevis hopas, så ökar förstås sannolikheten för att det var just den MGM som var GM. När sedan målet behandlats i tre domstolar utan oenighet, så är sannolikheten nära 100 % ("bortom rimligt tvivel säkertsällt"). I det skedet är den inledande sannolikheten ointressant för rättsväsendet. För gemene man kan den ju vara intressant, dock helst inte som grund för tvivel på domen (för den egna sinnesfridens skull), men väl i meningen "det är ruskigt vad lite man vet om en människa", "hur kan en hittills synbarligen hyggligt fungerande människa förvandlas till ett dödligt monster ?", "vad gör att en enda av landets tiotusentals psykopater begår ett sådant utstuderat omänskligt brott ?" eller liknande, allt efter den egna synen på livet och människorna. Man får ju komma ihåg att rättsväsendet inte söker eller fastställer sanningen - det kan Gud ägna sig åt. Rättsväsendet är en mänsklig uppfinning, en maskin, successivt utvecklad sedan åtminstone romartiden. Den förväntas komma till en slutsats i skuldfrågan som kan antas ligga tillräckligt nära sanningen med den säkerhet mot felaktigt dömande som rådande värderingar kan godta. Det är att notera att vår kultur prioriterat den enskilde brottsmisstänktes rättssäkerhet framför samhällets ("hellre fria än fälla"). Det rimliga tvivlet har alltså åsatts ett mycket lågt sannolikhetsvärde. Nu sitter inte domare och gör sannolikhetskalkyler, men jag är övertygad om att de förstår innebörden i betingad sannolikhet och i sina resonemang tillämpar motsvarande överväganden.

Lika lite som rättsprocessen söker sanningen söker den fullständig kunskap. Idén är att styrka en gärningsbeskrivning förankrad i avgörande hållpunkter, mellan vilka alternativa möjliga skeenden kan tillåtas. För gemene man är det naturligt att vilja veta "allt", men bristen på kunskap om skeenden mellan nämnda hållpunkter bör inte föranleda tvivel på att rätt har skipats. Hyser man sådana tvivel får man lov att angripa domstolens bedömningar.

För egen del är jag tillfreds med att ha kunnat följa polisutredning (i efterhand) och rättegångar med en enastående grad av insyn och kunnat efter mänsklig förmåga bedöma arbetet och besluten av alla aktörer i processen. Jag har därigenom blivit övertygad om att resultatet är korrekt, dvs att NB är en mycket sannolik GM för allt vad jag vet.

Enligt mitt sätt att se på saken, så borde du försöka hitta fel i domstolarnas resonemang, för de har med intill visshet gränsande sannolikhet arbetat så som de är förelagda att göra. Du antar alltså utmaningen att tänka vidare och skarpare än domstolarna. Ingen kan hindra dig från ditt tärande tvivel, men om du ska nå förståelse för detta, måste du mobilisera mycket skarpa argument för att alla dessa yrkesmän, en elit av det juridiska etablissemanget, har begått avgörande fel.

Varför man väljer att inte vilja förstå är för mig en gåta.
Det är bara att läsa lite innantill, ta del av forskningsresultat i ämnet, läsa ariklar om det hela etc.
Men, man kanske är så jävla grundlurad av Nerijus snyftande nekande och vaggande så man reagerar precis som han vill.

Det är väldigt mycket John Cleese och död papegoja över den här tråden.

C: Look, matey, I know a dead parrot when I see one, and I'm looking at one right now.
O: No no he's not dead, he's, he's restin'! Remarkable bird, the Norwegian Blue, idn'it, ay? Beautiful plumage!

Ja, jag tror grunden är att vara grundlurad. Fortsättningen är okunskap som i kombination (att med en dåres envetenhet) försvara NB övergår till faktaresistens. Förutom juridiskt resistent vill säga.

När det inte finns så mycket mer att komma med än att han ser ledsen och oskyldig ut när han nekar i förhören, då bör man fundera över vad man håller på med. Magkänsla liksom, stick och brinn.

Sannolikhetskalkyl i den bemärkelsen hör till spaningen, speciellt inledningsskedet. Vartefter spaningen framskrider och bevis hopas, så ökar förstås sannolikheten för att det var just den MGM som var GM. När sedan målet behandlats i tre domstolar utan oenighet, så är sannolikheten nära 100 % ("bortom rimligt tvivel säkertsällt"). I det skedet är den inledande sannolikheten ointressant för rättsväsendet. För gemene man kan den ju vara intressant, dock helst inte som grund för tvivel på domen (för den egna sinnesfridens skull), men väl i meningen "det är ruskigt vad lite man vet om en människa", "hur kan en hittills synbarligen hyggligt fungerande människa förvandlas till ett dödligt monster ?", "vad gör att en enda av landets tiotusentals psykopater begår ett sådant utstuderat omänskligt brott ?" eller liknande, allt efter den egna synen på livet och människorna. Man får ju komma ihåg att rättsväsendet inte söker eller fastställer sanningen - det kan Gud ägna sig åt. Rättsväsendet är en mänsklig uppfinning, en maskin, successivt utvecklad sedan åtminstone romartiden. Den förväntas komma till en slutsats i skuldfrågan som kan antas ligga tillräckligt nära sanningen med den säkerhet mot felaktigt dömande som rådande värderingar kan godta. Det är att notera att vår kultur prioriterat den enskilde brottsmisstänktes rättssäkerhet framför samhällets ("hellre fria än fälla"). Det rimliga tvivlet har alltså åsatts ett mycket lågt sannolikhetsvärde. Nu sitter inte domare och gör sannolikhetskalkyler, men jag är övertygad om att de förstår innebörden i betingad sannolikhet och i sina resonemang tillämpar motsvarande överväganden.

Lika lite som rättsprocessen söker sanningen söker den fullständig kunskap. Idén är att styrka en gärningsbeskrivning förankrad i avgörande hållpunkter, mellan vilka alternativa möjliga skeenden kan tillåtas. För gemene man är det naturligt att vilja veta "allt", men bristen på kunskap om skeenden mellan nämnda hållpunkter bör inte föranleda tvivel på att rätt har skipats. Hyser man sådana tvivel får man lov att angripa domstolens bedömningar.

För egen del är jag tillfreds med att ha kunnat följa polisutredning (i efterhand) och rättegångar med en enastående grad av insyn och kunnat efter mänsklig förmåga bedöma arbetet och besluten av alla aktörer i processen. Jag har därigenom blivit övertygad om att resultatet är korrekt, dvs att NB är en mycket sannolik GM för allt vad jag vet.

Det är väldigt mycket John Cleese och död papegoja över den här tråden.

C: Look, matey, I know a dead parrot when I see one, and I'm looking at one right now.
O: No no he's not dead, he's, he's restin'! Remarkable bird, the Norwegian Blue, idn'it, ay? Beautiful plumage!

Ja, jag tror grunden är att vara grundlurad. Fortsättningen är okunskap som i kombination (att med en dåres envetenhet) försvara NB övergår till faktaresistens. Förutom juridiskt resistent vill säga.

Jag tycker det borde ha varit av värde för alla om man gjort en grundlig rättspsykiatrisk undersökning av NB, borde det inte vara självklart för ett sådan brutalt mord?
"Han verkar normal" sager ni då, varför skall man då undersöka honom?
Ja, men uppenbarligen är han ju då inte normal om han har begått detta hemska brott på det sätt som åklagaren hävdade I rättegången.

Ja, okej. En sak är säker. Det är att NB:s DNA på kläderna gör honom på sannolika skäl misstänkt.

Jag tycker det borde ha varit av värde för alla om man gjort en grundlig rättspsykiatrisk undersökning av NB, borde det inte vara självklart för ett sådan brutalt mord?
"Han verkar normal" sager ni då, varför skall man då undersöka honom?
Ja, men uppenbarligen är han ju då inte normal om han har begått detta hemska brott på det sätt som åklagaren hävdade I rättegången.

Jag såg på Vetenskapens värld på SVT ett program om en forskare som hade studerat hur hjärnan skiljer sig på psykopater och "normala" människor. Han hade till slut hittat en scannad bild av en hjärna som var perfekt, detta måste vara den ultimata psykopaten hade han sagt. Och blev lite chockad när han insåg att det var hans egen hjärnscanningbild...

Men han sa det att vara psykopat betyder egentligen att man inte kan känna känslor på samma sätt som vi andra, man kan inte "älska", man kan inte känna kärlek som vi gör.

Man behöver inte bli brottsling på grund av detta. Han sa att han hade haft en mycket bra barndom och sedan kunnat ägna sig åt sin läkarutbildning och medicinska forskning och på grund av detta hade han klarat sig. Men när han berättat för sin fru att han är psykopat hade hon sagt "Jag vet det". De hade ändå ett lyckligt äktenskap. Hon älsade honom och han var en bra make på det sätt han kunde vara en make.

Så man bör nog tänka sig för innan man använder order "psykopat".