17-åriga Lisa Holm försvann i Blomberg på Kinnekulle 2015-06-07 och hittades mördad

Till vem, tror du ?

Han är med säkerhetsväst under fleecejacka därför man kan tro att han gick upp i vikt, men det intryck är pga säkerhetsväst.
I denna bild kraftiga är bara de två häktsvakter.

Vem är det som mördaren Nerijus har hjälpt ?
Som dessutom har lyckats med konststycket att inte lämna ett enda spår .
Har du en mera trolig mördare på lager så varsågod och kläm fram namnet .

Javisst, allt snack om att han gått upp i vikt är ju bara löjligt. Jag tycker han ser klenare ut på denna bild än den där han hämtas till förhör.

Edit, ursäkta:
http://z.cdn-expressen.se/images/4d/25/4d25ed988eb14dac9b6f736d5dd78880/16x9/760.jpg

Ursäkta igen, här är han klenare enligt mig:
http://z.cdn-expressen.se/images/00/49/00491dbf6dec4af68af0b0321728d97b/16x9/680@80.jpg

Hur kan säkerhetsvästen göra att han ser plufsig ut uppe i ansiktet? Du ser väl att han är kraftigare i ansiktet nu mot förut när han greps? Syns även på benen att han ökat i vikt.
En sån här enkel grej - att ni inte ens kan acceptera att han gått upp i vikt, trots att det syns tydligt - får mig att undra vad ni tvärtemot-människor egentligen är ute efter?
Varför är sanningen så jobbig? Kolla på Nerijus, han ser riktigt bastant och välmående ut och det borde ju glädja dig.

Jag har funderat lite på Irina. Denna å ena sidan fromma gudfruktiga sanningssägande förebild för vissa i tråden. Men framför allt en som är uppkäftig mot åklagaren och i det längsta håller inne med att Nerijus och hon samtalat om förestående HR-förhandling. Jag får inte ihop det med hennes i högsta grad somatiska reaktion då bilder på Lisa visades vid förhör i Litauen. Hon reducerades praktiskt taget till en skälvande våt fläck. När reagerar man så?
Själv blir jag äcklad och förbannad då jag ser en IDF-soldat skjuta skallen av en palestinier på Västbanken. Eller när Yvonne Fletcher vrider sig i dödskamp utanför Libyens ambassad.
Men jag ramlar inte ihop i en hög och hulkar okontrollerat. Kanske skulle jag göra det om jag visste att det var min man/bror/far som sköt.
Jag skall kanske inte jämföra med mig sjäv men jag tänker att om jag vore Irina skulle jag försöka hålla sanningen ifrån mig mentalt. "OK Neijus gjorde det men Lisa råkade falla på en sten när han snodde hennes mobil." "Eller han kanske körde på henne med Sharanen." Vad som helst för att bädda in sanningen i lite bomull. När sedan sanningen obarmhärtigt tränger sig på blir det nog en sådan reaktion. När man inser vad den man delar säng med är kapabel till. Med ett hållbart alibi och en Irina som var viss om att Nerijus varit hemma aktuell tid hade inte reaktionen blivit så våldsam. Nu reagerade hon som hon gjorde och det var för att hon visste det hon visste.

Jag håller inte alls med dig här. Irina fick helt omotiverat se Lisas skändade lik. Det räcker för att bryta ihop. Jag själv hade nog gjort det, särskilt efter timmar av brutala förhör.
Nä, fy, fy förhörsledare säger jag, som så gemenligen utsatte henne för det.
Hennes reaktion är alldeles naturlig oavsett.

Det var inte alls omotiverat. Det var för att bryta igenom hennes mentala nödlögner. Hade hon varit säker på att Nerijus var oskyldig hade hennes reaktion blivit mindre uttalat somatisk.

Håller med. Det var sanningen som kom ikapp när hon såg bilderna av Lisas döda kropp. Först då blev det verkligt för henne, det hon hade försökt förtränga och hitta på efterhandkonstruktioner till. Hon måste ha hamnat i nån form av chocktillstånd när hon reagerade så fysiskt. Inte konstigt när verkligheten gick upp för henne, när hon såg sin mans verk.

Den tanken slog mig med när jag läste om hennes reaktion.

Kanske slogs Irina samtidigt av tanken att hon själv kunde ha mött sitt öde på det där viset. Kanske har Nejrus lindat en snara runt hennes hals nån gång under en sexakt. Testat sån där bdm-sex eller vad det heter.

Och när hon då via bilder fick skåda sin mans verk och reagerade kraftfullt som hon gjorde
på detta så blir det, tycker jag, ytterst svårbegripligt att hon ändå kan fortsätta stå
vid sin makes sida och återgå till ett ljugande om tidpunkter på kvällen den 7 juni.
Vid den fulla insikten om sin mans vedervärdiga illdåd mot en ung flicka därborta i Sverige
så borde den normala reaktionen ha blivit ett resolut och oföränderligt avståndstagande
gentemot lustmördaren till man. Men icke så.
Hon skakar av sig chocken, insikten pressas tillbaka och hon väljer att stå på det ondas sida
trots sin påstådda starka religiositet.
Förmodligen gör hon anspråk på att besitta en hög moralisk resning där sanning och rätt
aldrig får tummas på.
För det gör påfallande ofta de som senare visar sig vara de mest eländiga hycklare och
lögnare.
Irinas chocktillstånd vid anblicken av den skändade och mördade Lisa må ha varit ett
autentiskt och inte spelat tillstånd, men det påverkade inte på djupet uppenbarligen, det
satte inga avgörande spår, utan snart hade chocken dragit sin kos och den chockade
var åter lika villig att sluta upp vid den person som i sin gränslösa ondska åstadkommit
det som fanns att betrakta på de bilder som visades fram den där gången i förhörsrummet
borta i Litauen.

Irinas val av väg för fortsättningen efter konfrontationen med nämnda, omskakande bilder
finns det anledning att både förvånas och förfasas över.

Intressant att du använder ordet "hämnas", för det är vad jag tror detta mord handlar om.