Citat:
Ursprungligen postat av
andersaanderssona
Det som är slående i sammanhanget är att dessa personer som öppet visar sig med WT, verkade vara oberörda av faktumet att man blev observerade.
Man uppträdde precis som att man befann sig där i ett legalt, eller i ett sanktionerat ärende. Man hade inget att dölja. Man verkade inte ens bry som om risken att bli personligt igenkända en lönefredag. Stockholm var inte så stort på den tiden, så risken var inte försumbar.
Men efteråt måste detta döljas i 30 år.
Vad är det som egentligen är så känsligt med dessa iakttagna män.
Historiens tidigare svenska mörkläggningar kan kanske ge oss ledtrådar.
Allt som kunde avslöja hemliga inhemska säkerhetstjänster. I synnerhet de som ytterst få personer kände till före 1986.
All information som kunde leda till att Sveriges befolkning tappade förtroendet för statens myndigheter. Där polisens nazistiska element i princip var okända före polisspårets tillkomst.
Japp, polisspåret är i princip ett nazistspår.
Hos SÄPO finns antecknat att Polisman B - Stellan Å var nazist och "klart uttalad
motståndare till det rådande demokratiska statsskicket". (Hur f-n kan man då få
vara polisbefäl)? Så hade det också gått att skriva om Stellans nära vän CGÖ och
ett antal av de poliser som utgjorde den hårda kärnan på nazimötena som Stellan
ordnade i Gamla stan.
Hur gick det då till när sådana personer säkerhetskontrollerades av Frånstedt och
efterträdare och godkändes och släpptes in i Barbro och Leon t ex. Vilka hade satt
upp kriterierna att nazister var säkerhetsmässigt godkända?
I samhället i övrigt och bland den breda allmänheten var uppfattningen att nazister
var lika farliga som kommunister. 1986 hade nazisten Klas Lund dömts för att ha
dödat Ronny Landin.