finns inga jobb i Sverige vad fan ska vi göra?

Så himla lätt är det väl ändå inte för en långtidsarbetslös att ta sig in på yrkeshögskola? Många, om inte de flesta, kräver papper på dokumenterad arbetslivserfarenhet.

Jag tycker absolut inte man ska tvinga folk att jobba så länge de lever på sin egen förmögenhet. Mina skattepengar ska dock inte försörja andra om de inte är seriöst sjuka psykiskt eller fysiskt.

Det finms som sagt massor av brostyrken av varierande sort där vissa behöver man sbsolut inte vara social för att klara av.

Det är politikerna som bestämmer hur dina skattepengar ska användas, att sitta och gnälla på arbetslösa kommer du inte långt på mer än att du kan klappa dig på axeln och känna dig stolt över att du klagade mer än du gjorde igår.

Vad jag driver för firma eller ej hör inte hit men jag har lite insikt i branschen och lärlingar är omtvistat det vet du ju. Problemet är att en lärling är som en investering antingen har du råd eller inte.
Många lärlingar sticker så fort papperna är klara, du kan inte binda personen på något sätt till firman.

Staten ser ju till att de ska ha en stor bit av kakan direkt lärlingen sätter foten på firman, sen ska personal avsättas, kanske tom utbildas för att korrekt kunna ta om hand denne lärling. Inom tex då VVS krävs en förbannade noggrannhet då en enda missad koppling = vattenskada och typ 10 papp i självrisk.
Dvs vilken pajsare som helst kan man inte ta in om man inte drar in stålar i drivor.

Största boven i dramat är staten, det är helt enkelt för kostsamt att anställa folk, den sänkta arb. Avgiften för unga var ju bra för just lärlingar men den är ju väck. Klart det går att ta in någon fas 3:a men hitta rätt person på AMS är ju lättare sagt än gjort.

På platsen jag bor vet jag flera firmor som bett AMS om folk/annonserat efter det slutade aldrig bra, ena idioten efter dem andra, en del hade "rätt" papper men var fullständigt odugliga. Enda omdömet var "aldrig mer".

De folk som tas in är ju som du förstår de man "vet" är bra/släktingar/bekanta/kompisar osv helt enkelt kontakter.

Systemet formar sig självt kan man säga, Sverige idag är översvämmat av oduglingar och företag finner sätt att sortera ut dem, tråkigt är det för dem som inte har rätt kontakter eller kan snacka in sig.
Det är lite som att ragga en del kan, en del är fenomenala och en del träffar aldrig någon.

Det gäller att rannsaka sig själv om man inte får jobb!

Utbilda sig till sjuksköterska/undersköterska, jo jo det är just snyggt det, speciellt när landstingen går på knäna och inte har råd att anställa utan vid behov tar in dessa på bemanning. Det innebär studier och studielån för att sedan ha ett jobb där man inte vet när eller hur mycket man kommer att få jobba.

Det finns en "påhittad" sjuksköterske brist. Landsting och kommuner vill skära så mycket som möjligt i redan ansträngd budget vilket innebär att att några stycken får jobba häcken av sig, medan andra sedan inte får jobba ett dugg. För det finns hur många utbildade sjuksköterskor som helst, felet där är att kommuner och landsting betalar för dåligt för ett jobb som är ganska slitsamt, därför sticker många till Norge. Dom som sedan är kvar här får slita arslet av sig och vissa får inte ens en anställning eftersom offentlig sektor vill gå runt med så låga personalkostnader som möjligt, detta då det finns så förbannat mycket annat som måste prioriteras. Men visst, är man beredd att sticka utomlands så kan det vara en bra plan.

Samt visst, är man kapitalist och moderat så kan man alltid intala sig att det råder brist på arbetskraft inom vissa sektorer när verkligheten utanför dörren i Djursholm ser helt annorlunda ut. Det råder egentligen inte brist inom något yrke, finns alltid folk som är villiga att arbeta. Men då har vi problemet, är företagen villiga att anställa dom som är villig att arbeta? Personligen anser jag snarare att det är företagen som skapar arbetsbristen istället för arbetstagaren (den arbetslöse). Företagen får sänka sina kompetenskrav så kommer definitivt fler få jobb. Det innebär givetvis också att kostnaderna blir högre när en större del av avkastningen måste gå till att betala anställda och här är problem nummer två, nämligen att många företag är ovilliga att ge avkall på avkastning för att anställa en person och dela ut lön.

Jag har sökt jobb och försökt knyta kontakter för släktingar tidigare för att få in folk i jobb man får ju alltid höra att "man får jobb via kontakter", den här gången gjorde jag det för en bekant på eget initiativ jag tyckte förtjänade jobb. Klart han söker på egen hand, men får man inte hjälpa en medmänniska i Sverige längre? Är jag verkligen ensam om att tycka att det är absurt? Att söka jobb är som att kasta tärning: Jag fick mitt senaste jobb i princip via ren slump faktiskt efter att jag hade skickat ut massor av ansökningar på väldigt kort tid. Jag tycker något verkar ganska fel när man sitter och tycker att det ska vara en slags skicklighetstävling när det ändå inte har några element som är speciellt determinstiska än de som Logoped beskriver i hans svar till mig tidigare (alltså att man har folk som kan sälja in en).

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka ditt inlägg. Först så påstår du att företagen inte har råd att ta in lärlingar, sedan skyller du på staten, sedan skyller du på de sökande igen för att de är "odugliga". Alla är nybörjare någon gång och det är ju tänkt att all hantverkarutbildning ska gå genom lärlingssystemet. Det låter mer som du inte är villig till att anpassa din verksamhet till nybörjare utan vill att de ska in och ha "hands on experience" direkt. Vanligtvis från min kunskap så lät man lärlingar och praktikanter sopa golv, hämta verktyg, följa med och titta, osv. varför ska de då idag vara med och arbeta med samma förväntningar som en yrkesman när man vet att de inte kan yrket?

Du får gärna länka till inläggen. Jag sökte på nyckelorden "bristyrken" "garantijobb" osv. men kunde inte hitta dessa inlägg. Tråden har ca. 170 svar så du förstår varför jag inte har tid eller lust att granska hela.

Jag anser att lön spelar ganska stort in, även om det kanske "finns" jobb tekniskt sett och tekniskt sett finns lediga platser eller är ett bristyrke. I alla fall det är ett yrke som man förväntas plugga till: Studieskulder uppgår till ett medelvärde av ca. 100'000 - 150'000 kr. För att betala tillbaka dessa skulder över en 20års period, så behöver studenterna betala 5'000 - 7'500 kr varje månad. Är man över 56 så får man inte ens ta studielån eller studiebidrag. Utbildar man sig sent är bördan högre än om man är ung, och läraryrket har inte en speciellt betydande löneutveckling med många karriärvägar utanför undervisning så den sortens uppoffring är ganska stor i min mening, och kan inte riktigt bli kompenserad med betalt semester (men andra tycker säkert annorlunda).

Jag har samma åsikt som dig att "de enda jobb man "inte passar" som är arbeten man fysiskt och/eller intellektuellt inte klarar av." Jag tror många delar den åsikten också, och har samma syn men att de tror att de har för stora begränsningar. Tyvärr tror jag att kraven kommer inte från individerna utan mer från företagen, därför finns det till syntes inga jobb: Företagen vill ju se att den de anställer är kompetent, och det är svårt för ungdomar att bevisa att man är det när de inte har någon erfarenhet. Det blir en slags moment 22.

Mycket tack f. ö. till neurobotic! Du lärde mig något nytt.

En sak som försvårar det att få jobb inom vård och skola är att det är mycket svårt att få heltid här. Är du arbetslös med a-kassa får du bara stämpla upp en kort tid numera. Om du efter detta fortsätter att arbeta deltid försvinner din rätt till den a-kassa du fått genom att arbeta heltid minst sex månader på samma företag (ett år för att få inkomstförsäkring). Och när du nästa gång blir av med jobbet kan du knappast klara dig på a-kassa.

De jobb inom skola/vård jag lyckats få i dessa dagar är timlön helg eller 6 timmar i veckan. Vem vågar ta risken? Har hus och barn och är inte berättigad till soc. Bättre fortsätta söka - får alltid visstid heltid inom den bransch jag har arbetat i nästan 20 år efter ett tag. Sedan period arbetslös igen.

Och TS kan se till att börja jobba med ett av alla bristyrken och sluta klaga.

http://www.di.se/artiklar/2016/2/3/har-finns-jobben/

Jag kan inte förstå att det ska finnas speciellt många människor som inte "klarar" några av alla de jobben som står där. Jag har haft en massa jobb som jag tyckte var tråkiga och sega men inte fan kan jag säga att jag "inte klarade av dem" och behövde försörjning av andra skattebetalare.

Studieskulder får alla leva med som tar lånen. Det är i mina ögon ingen ursäkt för att slippa jobba.

Konstigt att alla sskor jag någonsin träffat (även nära vänner och familjemedlemmar) säger att det finns sååå många jobb och att arbetsgivarna slåss om dem. Alla källor man kan hitta på internet säger detsamma. Har du något som bevisar sin tes?

De jag känner som utbildade som sskor blev erbjudna jobb när de ringde runt till olika sjukhus och intervjuade för sina uppsatser. Alla har dessutom kunnat välja att jobba 5 min från hemmet.

Det är alltid lika roligt att läsa arbetsförmedlingens prognoser ifall det nu är sådan brist varför sker följande?http://www.ingenjoren.se/2016/03/industrifacken-komplicerat-avtalslage/
'notera men arbetsgivarsidan anser att den svenska ekonomin går för dåligt och vill helst se en löneökning på en halv procent....' När det är brist så går priserna upp. Jämför med vad som händer på somrarna när det är sjuksköterskebrist.