Citat:
Ursprungligen postat av
Achtung Panzer
I de allra flesta fall är det mer lönsamt att ha kvar en avslöjad spion och förse andra sidan med spelmaterial för att om möjligt röja motståndaren. Även Wennerström skall i förhör sagt att han försetts med spelmateriel av försvarsstaben under sin tid i Moskva.
Åström är intressant av flera skäl, han återkommer titt som tätt och verkar varit en viktig kugge i Holmérs teoribygge. Att han skulle ha informerat Erlander och Palme om sin läggning är en uppgift han själv spred flitigt, bl a i sina memoarer. Den motsägs av Erlander själv när hans personliga dagböcker från början av 60-talet publicerades av hans son Sven E.
Händelsen i början på 60-talet när Otto Danielsson på Säpo informerar statsministern om Åströms olämpliga kontakter kommenterar statsministern som så: - Så får det anses bevisat att karl´n är homosexuell.
Då hade Erlander, och OP, varit tveksamma till polisens uppgifter. Bl a hade ordningspolisen vid flera tillfällen observerat och påtalat att SÅ plockat upp unga pojkar. Till en början ville inte Erlander mfl tro på polisens uppgifter men som Erlander skrev i sin dagbok, fick man böja sig för fakta.
Detta motsäger Åströms uppgifter om att Erlander och Palme varit fullt informerade. I varje fall var de inte det i början på 60-talet.
Åström har dessutom en parallell karriär under sin UD-tjänst. I början av kriget så rekryterades han av Gunnar Jarring, sedermera också en legendarisk UD-man, till den nybildade C-byrån. C-byrån blev så småningom T-kontoret som blev IB och numera heter KSI. I krigets slutskede var Åström och en äldre UD-tjänsteman i Köpenhamn för att förhandla om asyl med en högt uppsatt Gestapo-man, Schellenberg. De svenska minnesanteckningarna, som fördes av Åström, är kortfattade. Däremot är de tyska minnesanteckningarna lite mer fylliga. Där presenteras svenskarna som en från svenska UD och en från svensk underrättelsetjänst. Tveklöst är det Åström, den yngre av svenskarna och trots det den som "förde befälet", som avses.
UD-mannen Jarring behöll goda kontakter med underrättelsetjänsterna livet ut, parallellt med sin karriär på UD. Det finns inget som direkt motsäger att det var likadant med Åström.
Även vår käre Åke J Ek hade ett förflutet på C-byrån, placerad på Gotland i krigets slutskede. Mycket tyder på att han stannade kvar när byrån blev T-kontoret.
En gång underrättelseman, alltid underrättelseman.