Citat:
Ursprungligen postat av
sm910dif
Handlar nog knappast så mycket de finansiella musklerna, som om att Trump på ett helt annat sätt spelar det populistiska spelet - utan att lägga någon värdering i det. Ron Paul hade en väldigt principfast, ideologisk utgångspunkt vilket kan vinna en skara starka anhängare i framförallt studentmiljöer och liknande, men inte de stora massorna. Trump har genom sin kampanj trovärdigt lyckats förmedla budskapet att han är redo att sätta amerikas och framförallt amerikanarnas intressen främst. Att han springer inte ärenden åt några donatorer, ideologier eller intressen. Han fångar vindarna av invandringsmotstånd, krigströtthet, islammotstånd osv, men han bryter också mot den neokonservativa hegemonin inom GOP på ett sätt som Paul inte skulle kunna.
Ron Paul var ju Trumps raka motsats. En virrig, mesig och snäll gubbe. Dock teoretiskt briljant, och jag har ofta uppskattat hans skarpsynta analyser. Medan Trump är presidentmaterial, så är Ron Paul akademikermaterial. Jag skulle ha velat ha honom som handledare när jag doktorerade.
Trump klagar. med all rätt, på att
alla amerikanska politiska ledare är jubelidioter som fattar noll om hur man förhandlar, och som ständigt blir överkörda och grundlurade av Kina, Mexiko, Saudiarabien osv. I det här avseendet skulle Ron Paul ha varit ännu värre än de andra. Han saknade fullständigt insikter om maktspelets natur, och skulle ha blivit ännu mer överkörd. Han var dock en stor stjärna på konstitution och rättsprinciper.
Ron Paul förhållningssätt till Islam/muslimer var att "de är arga på oss för att vi har varit dumma emot dem, så nu måste vi vara snälla istället". Trumps förhållningssätt är, ähum, väldigt annorlunda (även om de i flera praktiska ställningstaganden hamnar på samma sida gentemot Carl Bildts kompisar i det rabiata krigshetsaretablissemanget).
Citat:
Ursprungligen postat av
sm910dif
Trump är förvisso inte heller där en lika tydlig och principfast anti-interventionism som Paul var, det ligger lite i sakens natur, men förmodligen den bästa möjligheten på länge att få till en smärre revolution i frågan.
Den typen av principfasthet är precis lika hjärndött idiotisk som pacifism.