Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Boken Styckmordet/epilogen får positiv uppmärksamhet igen, och nätartiklarna om boken läses av många, enligt säker källa

http://nyhetsverket.se/nyhet/26114/Kim-Larsson-da-Costa-och-Olle-M%C3%B6ller

Vi håller fortfarande på att undersöka JA och AA, som kände Monika, och frågan är om någon av dessa dårar hade koppling till Beckomberga, som Monika ...

AA har fö ett ovanligt, förmodligen fint efternamn, knappast typiskt för en våldsam, luttrad missbrukare, och man kan misstänka att han fallit socialt, liksom vår vän Karl Vinof Reinhold Olausson.

Och Vinof nämnde ju (som jag nämnt förut) en "försöksutskriven" person (som hette PO) som ska ha slagit honom blodig på sommaren, i juli, men årtalet som Vinof uppgav stämmer inte ... och vi vet att Vinofs svammel innehåller korn av sanning (incidenten med flyttbussen skedde tex, men inte då Vinof påstår att den skedde), så det är värt att fingranska alla hans uttalanden.

Att Vinof påstår att en "försöksutskriven" person misshandlat honom är ju intressant, med tanke på Monikas Beckombergavistelse (hon skrevs ut på våren 1984 och åkte in igen på hösten, intressant nog), hennes kompis dubbelnamn (J-Å A*** som kan jämföras med "P-O") och hennes skeva kompisar som hon hittade på Beckomberga (två av dem försökte lura hennes på pengar på hösten 1984).

Hm ... om vi är på rätt spår (om Monika, Robert, Vinof och deras polare visste vad som hänt med Catrine), och om Catrine dog i Monikas lgh, då fanns det flera tänkbara skäl att stycka och dumpa kroppen ...

Lägenheten var ganska stor (för att vara en knarkarkvart), och det fanns nog många som ville använda den i lugn och ro, man kanske tyckte synd om gärningsmannen (eller -kvinnan), och lägenheten låg på andra våningen, tvärs över gården, och att baxa ut ett helt lik var nog inte att tänka på...

Men vi har eg ingen aning om vad som hände, men jag anser att gruppen som kunde tänkas ha avgörande info var ganska liten ... jag förmodar att man hade fått fram sanningen om man pratat med Monika, Robert, Vinof, Korsvall, Burger och Saba samtidigt ...

Någonstans bland dessa virrpannor fanns kanske fallets lösning, och som jag nämnt förut så hittades Catrines kvarlevor anmärkningsvärt nära två av hennes vänner (inte bara Vinof), nämligen CB och Saba ...

Din fråga är rätt korkad för enligt statistiken så sker detta nästan aldrig, kvinnor dödar nästan aldrig en helt okänd person och eftersom statistiken inte uppvisar några såna fall under mätperioden som uppgick till hela 20 år så kan vi utgå ifrån att såna brott nästan inte existerar. Allt är givetvis möjligt i teorin men det finns en verklighet också som du så sant påpekar och denna verklighet talar sitt tydliga språk i Brås:s statistik.

Och varför är det så viktigt för dig att utesluta vissa yrkesgrupper som möjligen inblandade?
Vi har en stark övervikt på förekomsten av just läkare i detta fall i jämförelse med andra yrkesgrupper och det bör beaktas med tanke på att operatören vid styckningen tycks ha varit insatt i anatomi, det är där CdC:s olika kontakter kommer in i bilden och det måste väl ändå du förstå nu? Någon statistiknörd kan kanske göra en utvärdering av allt detta och försöka komma till någon sorts slutsats?

Är det mer troligt att GM i fallet CdC var en man som var insatt i anatomi än att GM var en icke anatomiskt insatt kvinna som inte ens kände offret? Du påstår att du kan läsa statistik så upp till bevis nu

Och kunde Catrine ha hamnat hemma hos Monika? Svaret är såklart ja.

Monika bodde i en "knarkkvart" (polisens beskrivning), bara 150 meter från Vasaparken, som låg nära hotellet som da Costa brukade frekventera (tillsammans med diverse vinddrivna figurer).

Om Catrine sov på hotellet (300 m från parken) år 1984 så borde hon ha haft ärenden i parken (som 100 andra missbrukare), och eftersom hon kände Vinof så måste man ju också fråga sig om hon kände Vinofs anställda och polare, som antagligen också frekventerade Vasaparken osv ...

Och angående annonsen (NK mindes vagt en kattannons) som Catrine ska ha visat, måste jag fråga: minns någon om en annons (eller ngt liknande föremål) hittades bland Catrines tillhörigheter efter hennes död?

Finns det något i da Costa-arkivet?

Min tanke är enkel, som vanligt - jag vill såklart undersöka den möjliga kopplingen mellan Monikas katt och Catrines kattintresse ... om da Costa uppehöll sig nära Vasaparken (eller i Vasaparken) och sökte en katt på sommaren så vore det ju inte konstigt om hon hamnade i en närbelägen knarkarkvart, vars ägare dessutom var borta i skann och knappast kunde sköta ett djur på rätt sätt...

Drömmen vore såklart att se annonsen och telefonnumret ...

Gäsp ... Nu påstår trådens patenterade rättshaverist ännu en gång (för tusende gången förmodar jag) att vår gärningsman var "anatomiskt" utbildad, men fallets kärna (kvarlevorna och kvarlevornas intressanta skador) har avhandlats väldigt grundligt i tråden de senaste två åren, och kort sagt är det såhär: ingenstans på kvarlevorna finns minsta säkra tecken på anatomiskt/medicinskt handlag.

Och kroppen är faktiskt styckad på ett grovt sätt, och någon större intelligens går inte at skönja bakom brottet, om man bortser från det uppenbart praktiska handlaget hos styckaren - detta var antagligen en praktisk person, som var van att arbeta metodiskt med händerna (säckarna kom från samma rulle, kroppen angreps systematiskt och ändamålsenligt, i lederna och ryggraden, den tömdes på organ etc).

Det finns också en intressant tveksamhet att lägga märke till; i vänstra överarmen fanns ett "insnitt". Styckaren prövade alltså att kapa armen under axeln, men valde att skära runt skulderbladen istället, och han var också osäker (eller tvingad av praktiska omständigheter) när han delade benen ...

Vänster lårben delades strax ovanför knät, förmodligen med en såg, men höger ben delades i knäleden, och detta gjordes mycket grovt, fult, och högra knäleden hade flera stora skador.

Detta förfarande är ganska intressant ... båda metoderna är praktiska - att såga av en människas lårben är inte svårt och går snabbt, liksom att skära igenom en knäled, så varför byta metod?

Och om gärningsmannen hade en såg, varför kapade han inte överarmens smala ben med sågen?

Med tanke på tidsglappet (likdelarna lämnades nog inte på samma dag och kylförvarades kanske) så kan man gissa att gärningsmannen arbetade ett längre tag, och kanske beror avvikelserna och tveksamheterna på att han arbetade vid olika tillfällen?

Vem vet...

Tyckte precis att jag skrev i mitt förra inlägg att-


Avsaknaden av "säkra tecken" på ett anatomiskt/medicinskt handlag betyder inte nödvändigtvis att det går att utesluta att operatören var anatomiskt insatt, eller hur?

Varför är det så viktigt för dig att operatören inte var anatomiskt kunnig förresten? Varför måste det vara en icke utbildad person som utförde styckningen? Ingen vet faktiskt om GM var utbildad eller ej för det går ju inte att utesluta något av alternativen?

Och där kom Monika med kniven och hugger med den lika ofta som en annan höjer rösten åt folk.

Får jag föreslå verktyget "Monikas kniv"? Det är en avvikelse som helt enkelt skär sönder statistiska korthus.

"Monikas" uppdykande är förvisso en statistisk katastrof. Vi vet att hon socialt, tidsmässigt och geografiskt ligger väldigt nära utredningen.

Hon bodde ett stenkast från Eugeniavägen, hon kände Vinofs polare Robert länge (missbrukare och biltjuv), han utsatte henne för hot och misshandel i mitten på 80-talet, och hon var säkerligen hemma på sommaren 1984 osv.

Och eftersom hon knivskar 4 personer 1982-1985 (därefter lugnade hon ned sig) och undersöktes av rättspsykiatrin så får vi ju räkna med möjligheten att hon hade ihjäl någon till slut, och att denna någon kunde vara Catrine da Costa.

2 offer fick åka till sjukhus, och ett offer (vars lunga punkterades) attackerades 2 ggr. När offret fick läkarhjälp på golvet försökte "Monika" hugga honom igen, och man ska notera graden av förvirring och aggressivitet ...

"Monika" var för övrigt rånare, liksom Robert, och på sommaren 1985 greps de båda i Vasaparken, efter att de rånat 2 personer, som "Monika" också knivskurit - båda skars i ansiktet. och som vi vet saknades alla smycken och småpinaler när da Costas kvarlevor hittades - inte en ring eller ett armband fanns kvar ... da Costa bar knappast många dyrbara smycken (pga hennes livsstil så borde det mest ha varit krimskrams) och man får väl förmoda att kroppen länsades efter döden ... men i hennes kretsar är väl detta att vänta ...

Monika missbrukade tabletter och alkohol, och vårdades för sitt missbruk (på Beckomberga), och det var säkerligen ingen ordning på hennes våldshandlingar ... kniven hamnade väl var som helst.

"Monika" var för övrigt liten, och kvinnors våldsamhet underskattas ofta, och är en våldsam kvinna kort och mager (157 cm / under 50 kg) så kan omgivningen bli väldigt överraskad när det smäller ...

Varför måste du tvunget föra in Monika i debatten? Hon kände ju inte ens offret, dvs CdC förefaller ha varit en okänd kvinna för henne och du kan inte tvinga in Monika i efterhand bland de personer som träffade CdC den sista tiden. Monika är ur ett rent statistiskt resonemang osannolik som GM och vi behöver inte slösa mkt mer tid på henne nu, den av mig presenterade statistiken från Brå har skurit sönder din och Eremonas teori till små fragment som blåser i vinden.

Och eftersom du är så fixerad vid knivar så kan vi samtidigt ha i minnet att arkitekten brukade ibland bära på både kniv och strypsnara och han kände dessutom offret och umgicks med henne rätt intensivt tiden innan hon försvann, istället försöker du tvinga in Monika i debatten i ren desperation och det här visar tydligt på vilka problem detta fall fortfarande brottas med. Ni har helt enkelt misslyckats med era spekulationer för dom är osannolika på de flesta punkter.

"Monika" är klart intressant som en av många MGM i offrets närhet eller närmiljö. Som MGM är hon exemplarisk. Statistiken - BRÅs aktier har alltså sjunkit betänkligt de senaste åren av andra orsaker - missar alla de kvinnliga livsfarliga dårar som härjar med knivar, pannor, mindre yxa, knytnäve stolsrygg mm eftersom de flesta kvinnor inte anmäls - särskilt inte om BO själv är man och missbrukare med några sidor i bel.reg. Man anmäler inte till polisen utom i extremfall som Monikas knivrån och skärningar. Gissar att en del i tråden, genom yrket, i tjänsten, genom högre studier inom relevant område etc - har kunskaper om kvinnors brottslighet i missbrukarmiljö och inom mentalvården. "Monika" kan ha blivit arg pga en bortsprungen katt, utebliven betalning, missad dos av ngn kemikalie, för lite nattsömn eller kanske bara fick tokbryt och skär en redan nedgången CdC. Hugg i låret på CdC? Kanske hon försökte krypa bort. "Monika" är på topp-fem över personer som borde undersökts av polis.

Hade utredningen fortsatt på ett sunt sätt hade man undersökt råttboet (E-vägen 25), kollat jobblistor osv, och sannolikt hade man då hittat Monika och hennes koppling till Robert, som var känd av polisen sedan 1975, och Vinofs namn noterades första gången redan 1962, så detta var knappast några duvungar, och resten av busarna var lika intressanta - i synnerhet "Masen", som var "lite äldre" på sommaren 1984.

Detta var avtrubbade, luttrade busar vars närvaro borde ha väckt polisens intresse på flera sätt ... och Roberts pappa (som fanns på E-vägen 25 på sommaren) bodde inom köravstånd från jobbet och fyndplatserna. Han var också sliten och socialt belastad, och Roberts syster togs om hand av socialen, vilket ska noteras - det fanns mycket att göra, förutom att jaga kriminaldåren Vinof

Den allmänna toleransen mot kvinnors våld är tyvärr stor, och nyligen har man förstått att misshandel i nära relationer utförs av kvinnor i oanat stor utsträckning (men dessa kvinnors partners är dåliga på att anmäla).

Och Monikas psykundersökning är klart intressant - om en 40-årig kvinna kallas till rättspsykiatrisk undersökning (Monika hämtades med polis) så är hon antagligen mycket farlig.

Det skulle vara väldigt intressant att läsa undersökningen ...

Monikas impulsivitet beskrevs av hennes vänner, och den var stor - Monika drabbades av "psykbryt", blev akutsjuk när hon hade mens, var depressiv, försökte kasta sig ut genom fönstret och bad kompisar vakta henne, och år 1984 hade hon varit icke arbetsför i ung 10 år ...

Även Robert råkade illa ut med tiden, men tack vare sin storlek kunde han väl freda sig
På 90-talet arbetade han med missbrukare, och blev hotad av en brukare - han skulle "sprättas upp som en fisk" ... tugget känns igen. Ibland är det bara snack, och ibland blir hoten verklighet ...

Sådan är knarkarnas vardag.

"Leila-fallet", om mordet på Leila L 1987.

https://dacostarkivet.wordpress.com/2016/02/23/leila-fallet/