Citat:
Ursprungligen postat av
coolpool75
Om vi jämför med Quickmålet som iofs var en resning, så var det ju åtalads egen utsago som ändrades - därav ändrad dom.
Det är en missuppfattning att bara Qvicks ändrade utsagor var det som gav resning. Qvick hade dömts på sina erkännanden som skett underpåverkan av narkotikaklassade preparat i sanslösa mängder och under hokus pokus terapi, där en samvetslös professor i psykiatri vittnade om erkännanden som hade skett när de väckt Qvicks förträngda minnen.
De konkreta bevis som fanns i domstolen, förutom falska erkännanden, visade sig vara det som inte får kallas för bevis, typ benrester från djur, hund som sniffade och viftade på svansen, m.m. Det visade sig också att Qvick hade flera alibin, och att något offer dött en naturlig död.
I Qvickfallet var det uppenbart att dessa domar var felaktiga, och det började inte med en advokat som sökte resning. Många inom media hade redan börjat tvivla på om det var rätt gärningsman som dömdes. Det var många som insåg att Qvick var en mytoman som dömts för seriemord. I felaktiga seriedomar. Leif G W var tidig med att tvivla, vilket han ska ha cred för. Det Leif G W reagerade först på var de olika sorters brottsoffer som inte stämde överens med något annat av det man vet som kriminolog.
Det var när journalisten Hannes Råstam började granska bevisningen som han insåg att Qvick var oskyldigt dömd.
Det var främst i samarbete med åklagarämbetet som utredningen skedde och resningsarbetet lyckades. Men också i samarbete med advokater, där det lyckades få dessa resningar när advokaten Thomas Olsson tog över fallet. Det var flera år av oavlönat arbete, som låg bakom att de lyckades.
Det som underlättade var att Qvicks advokat Borgström, hade bidragit till att klienten fälldes för 8 mord, med den cyniska förklaringen att klienten ville bli dömd. Advokatens märkliga beteende, var en räddning då det blev inga överklaganden av tingsrätternas domar i Qvickrättegångarna.
Resning söktes därför i hovrätten och
inte i HD, då man söker i den instans dit målet skulle ha hamnat vid ett överklagande.
Det går inte att jämföra dessa fall då det inte fanns DNA som band Qvick till morden, eller något annan tekniskt bevisning.
Jämförelse av fallen visar att det är bevisning det handlar om och inget annat i ett brottmål, och kan man inte angripa åklagarens bevisning blir en person dömd och kommer fortsätta att vara dömd. Det var Hannes Råstams granskning av bevisen i Qvickrättegångarna som gav resning och inget annat. Det fanns något att jobba med.
I Neros fall finns det faktiskt inget att jobba med utifrån bevisen. Bevisläget är sådant att Nero skulle bli dömd oavsett. Men kanske kunnat få tidsbestämt straff. Det man måste angripa är proceduren. Med frågeställningen om Nero fick en rättvis rättegång enligt vår rättsordning, när advokaten inte gjorde sitt jobb enligt vad som ska definieras som god advokatsed.