1. Körkarlen (1921, Sjöström) -
4/5
2. Raise the Red Lantern (1991, Yimou)
3. Slow West (2015, Maclean)
4. Almost Human (1974, Lenzi)
5. Ballad of Narayama (1958, Kinoshita)
6. Tokyo Sonata (2008, Kurosawa)
7. He Who Gets Slapped (1924, Sjöström) -
3/5
8. The Cabinet of Dr. Caligari (1920, Wiene)
9. Sunrise: A Song of Two Humans (1927, Murnau)
10. Taxi Driver (1976, Scorsese)
11. Have a Good Funeral, My Friend... Sartana Will Pay (1970, Carnimeo)
12. Faust (1926, Murnau)
13. Fallen Angels (1995, Kar-wai)
14. The Road Home (1999, Yimou)
15. Throne of Blood (1957, Kurosawa)
16. Ali: Fear Eats the Soul (1974, Fassbinder)
17. Irrational Man (2015, Allen) -
2/5
18. A Page of Madness (1926, Kinugasa)
19. Funeral Procession of Roses (1969, Matsumoto)
20. Go, Go Second Time Virgin (1969, Wakamatsu)
Så där, äntligen uppe i tjugo titlar! Året har börjat bra med många trevliga filmer och en ganska stor geografisk spridning.
I topp finner vi den mycket rörande, mörka och ångestfyllda stumfilmen
Körkarlen. Överlägset den bästa filmen jag sett i år och en rulle som jag tror kommer vara kvar på listan när året är slut. Under den finner vi ett långsamt och förargande konkubin-drama med fantastiskt foto och scenografi, en långsam och unik western med underbara miljöer som överraskade mig, en riktigt hård, elak och skitig eurocrime, ett unikt japanskt drama i kabukiteater-stil och ett långsamt, hypnotiskt drama, även det från Japan. En salig blandning, alltså!
I botten har jag bekantat mig med ett helt okej men ljummet Woody Allen-verk, en surrealistisk stumfilm från Japan, en konventionsbrytande och tyvärr enerverande japansk konstfilm och sist ännu en japansk rulle, som med sina 65 minuter kändes som två timmar.
Känner på mig att det kommer bli ett bra filmår!