Vad har jag gjort min mamma?

Det är möjligt att din låtsaspappa skulle känna sig otroligt hedrad om du faktiskt frågade honom om han kunde axla den rollen. Han har ju trots allt varit med dig under nästan hela din uppväxt. Om du såg honom som en pappa tror jag nog också att han såg dig som en dotter. Jag tror nog att han skulle bli glad och även själv gynnas av att vara din vägledare genom livet. Prova fråga honom.

När du skaffar en egen familj så kommer föräldrarnas betydelse avsevärt minska. Då är det dom som är de stora förlorarna inte du.
Jag tänker knappt på mina föräldrar längre, har fullt upp med min egna familj.

Tack, det skall jag göra!

Det är det jag hoppas på med, längtar jättemycket till egen familj men måste skaffa utbildning först. Tror att egna barn kommer bli min stora lycka här i livet, hoppas jag iallafall!

Grymt gripande historia. Kan verkligen inte förstå hur din uppväxt har varit då jag har haft en helt annan.

Kanske svårare sagt än gjort, men hade nog sagt upp all kontakt med din mamma och biologiska pappa. De verkar vara riktiga psykopater bägge två.

Skönt att du hade dig 'pappa' under uppväxten, har ni fortfarande kontakt?

Du ska vara snäll mot din mamma, du har bara en och hon älskar dig men kanske saknar vissa verktyg i sin verktygslåda. Vissa människor är genuina rötägg men man ska ha extra tolerans med sina föräldrar.

Jag önskar dig all lycka och glädje i ditt framtida familjeliv. Tänk på bara att lycka kan aldrig någonsin komma utifrån. Den hittar du endast hos dig själv beroende på hur du förhåller dig till världen.

Lämna din familj och dra åt helvete. Seriöst, ta tag i ditt liv. Skit i din jävla familj. Du måste bort.

Har hon behov utav att hon vill att folk skall tycka synd om henne? Beklagar hon ofta sig för vänner över "hur j-vlig du är" ?

Såna som du kan dra åt helvete helt ärligt. Hennes mamma är en total skit och du säger att hon ska vara snäll? Det är ju uppenbart som fan att hon inte älskar henne. Den här mentaliteten har jag sett många ggr, speciellt bland blattar, att föräldrarna, speciellt mamma ska respekteras endast på meriten att hon är ens mamma även fast hon inte förtjänar det. Det finns absolut ingen logik i det.

+1

Min (begränsade) erfarenhet är att man riktar sin ilska mot den som finns där att rikta den mot.
Dvs en frånvarande manfigurpappa blir en idealfigur trots att det inte kostat honom ett dugg. En närvarande mamma blir nagelfaren ner till minsta inbillade tonfall.

(min erfarenhet kommer av omvända könsförhållanden men det bör inte spela någon roll.)

Människor du föds med som föräldrar är som regel baserat i att världen vill lära dig något genom dem.

Allt är en prövning, många människor failar när det kommer till livet och istället får det till sysselsättning att se till att andra människor misslyckas likt dem: där som regel de försöker dra ner andra till deras nivå genom att anspela på skuld eller medkänsla (vilket de då iofs själva saknar och bara är ute efter att få fram en slags kapitulation inför förutsättningar man ska bryta sig ur).

Ge det du får och få det du ger, ger inte din morsa något så ge inget tillbaka.

Du är inte som en vovve som är biologiskt dömd att vara lojal.

Nej jag läste inte allt, men jag tolkar det som det går ut på det vanliga "jag är fast med packiga föräldrar/förälder och har lite issues med min inpräglingsmekanism så jag har inte lärt mig be den/dem dra åt helvete än"