17-åriga Lisa Holm försvann i Blomberg på Kinnekulle 2015-06-07 och hittades mördad

Kom att tänka på USA när de gapar objection!.. när det blir för mycket sånt. Blev fundersam eftersom man inte får rodda för mycket om personen inte är kallad som vittne och han är ju knappast med i åtalet. Går gränsen enbart vid högläsning funderar jag?

Ja. moral och etik lyser med sin frånvaro.

Dock är det inte helt enkelt har jag förstått, av vänner som jobbar med dylika ärenden, att undvika att låta sig snärjas och sakta vävas in i psykopatens finmaskiga nät. Som sedan sakta dras ihop. Eller släpper taget, så där lite varierat.

Tydligen är dom väldigt svårdiagnosticerade, åtminstone på förhand. Många slutar i grov brottslighet.

Men här satt ju ändå IR med en väl genomförd FUP och starka DNA-bevis som talade mot hennes klient.

Och trots det väljer hon den strategi - om den nu kan kallas för det - som hon gör. Det är totalt obegripligt för mig. Med den erfarenhet hon ändå måste besitta.

Det behövs extremt lite material för att hitta DNA om man använder Touch_DNA metoden!

https://en.wikipedia.org/wiki/Touch_DNA


OCH DETTA BÖR ALLA LÄSA ORDENTLIGT !

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/dna-fran-oskyldiga-sprids-latt-pa-en-brottsplats/

”DNA från oskyldiga sprids lätt på en brottsplats”
Bokmärk artikel Publicerad 2015-10-28 19:00

DNA-tester är inte ofelbara. Rättssystemen måste fundera på hur DNA-bevis värderas och beskrivs, menar forskaren Cynthia M. Cale i en debattartikel i tidningen Nature. ”Oskyldigas DNA kan lätt spridas på en brottsplats” hävdar hon.

Tidigare gjordes DNA - analyser oftast av blod och andra kroppsvätskor som påträffades på en brottsplats. Med dagens teknik räcker det dock med mikroskopiskt små mängder av till exempel hudceller från till exempel ett fingeravtryck för att man ska kunna analysera DNA i syfte att identifiera en person.

Men nu varnar forskaren och DNA-analytikern Cynthia M. Cale, på University of Indianapolis, för övertron på DNA-prov som bevis, och hur proven uppfattas av domstolarna.

Forskning visar hur opålitliga i synnerhet så kallade ”beröringsprov” är som bevis för att någon varit i kontakt med ett föremål.

DNA från oskyldiga personer kan lätt hamna på fel ställe, skriver hon i en kommenterande artikel i vetenskapstidningen Nature.

– Min och andras forskning har funnit att oskyldiga personers DNA ganska enkelt kan föras över oavsiktligt till ytor som han eller hon aldrig varit i kontakt med. Detta kan placera folk på brottsplatser de aldrig varit på, eller binda dem till vapen som de aldrig hanterat, skriver Cynthia M. Cale.


Termen ”berörings-DNA” (touch-DNA) ges i rätten ofta betydelsen att personen i fråga varit i direktkontakt med föremålet, enligt Cale.

– Men faktum är att rättsmedicinarna inte kan veta om det biologiska materialet lämnats kvar på grund av en primär kontakt, det kan också ha hamnat där genom en sekundär överföring. (Om jag skakar hand med dig kan jag överföra några hudceller från dig till något som jag vidrör härnäst), skriver hon.

När DNA-bevisen presenteras i rätten går man sällan in på detaljer om hur små mängder biologiskt material det rör sig om. I stället fokuserar man på resonemang som hur liten sannolikheten är att DNA:t kommer från någon annan person, skriver Cale.

Hon menar att alla inom rättsystemen, från rättsmedicinare till läkare till DNA-analytiker, domare, advokater och åklagare, brådskande måste få veta och förstå hur stor potentialen för misstag är.

Ja, han slog igen dammluckan direkt. Skönt.

Mycket intressant, dock så handlar det i det här fallet om DNA utvunnet ur NB:s blod som fanns på offrets kläder, handlar inte om det som står i den text du citerar.

särskilt till develi:

Rätten till fri bevisning är så omfattande (läs obegränsad); att nästintill alla slags
uppgifter och påståenden - under huvudförhandling - "går igenom". Jag har själv
deltagit i ca: trettio rättegångar (främst civilmål och en del förvaltningsmål) och
kan inte erinra mig att ordförande någon gång bett om ens återhållsamhet.

Jag inbillar mig, att det i tvistemål (dvs civilmål) kan bli mer yvigt än i brottmål,
eftersom det i allmänhet är två enskilda parter, som fightas; dvs inte någon
åklagare som initierat och framför yrkande. Likväl mycket stor tolerans.

Den enda gång jag kan tänka mig att rätten har synpunkt/invändning om vad som
framförs gäller i situation, där tidigare utsaga (t.ex. i förhör) från någon som senare
ska avlägga vittnesmål och vittna blir omtalad/återgiven på ingående sätt.

Det är knappast acceptabelt, att återge ingående ur förhör om utsaga; från person
som blivit inkallad till rätten för att själv vittna om vad han/hon kan berätta. Det
rätten nog invänder är att vittnet får själv redogöra för sin uppfattning.

För det fall det är fråga om utsaga från någon som inte är kallad att själv vittna
torde det dock i allmänhet vara fritt fram, att orera... ett undantag är såklart
om part under vittnesförhör svävar ut i sådant som inte alls inryms i det
uppgivna bevistemat... men även här är rätten till fri bevisning så omfattande
att det ska mycket till; för att rätten ska "tysta" part i huvudförhandling.

Någon uttryckte tidigare i denna tråd att det till syvende och sist är rätten och
dess ordförande som avgör: så sant! Jag glömmer aldrig en innehavare av
kolonistuga i Malmö, som försnillat från en gemensam kolonikassa.

Jag var målsägandebiträde till annat slags brottsoffer i samma mål och insåg
att samtliga åhörarplatser var fyllda av tvärilskna pensionärer; grannar till
åtalad förskingrare i kolonistugeområdet.

Förskingraren saknade en försvarare och krympte allt mer ihop under det att
rättegång fortgick. Plötsligt reser sig en mycket arg kvinnlig pensionär från
åhörarplats, när åklagaren redogjorde för att inte bara pengar utan även
matvaror saknats / förskingrats.

Jag kan ännu i mitt inre höra den snarstuckna ädelskånskan från den arga
pensionären: "ÄVEN VINFLASKOR SAKNAS LIKSOM FRIMÄRKEN".

Det normala (alltid!) är att rättens ordförande tystar ned åhöraren. Den här
äldre rådmannen gjorde tvärtom... ordförande svarar: jaha, säger ni det...
och ni är drabbad förstår jag...? varpå tanten fortsatte att mala på.

Jag och åklagaren tittade på varandra... och ingen av oss visste väl riktigt
hur vi skulle reagera. Det blev än värre när rättens ordförande frågade
om det fanns fler drabbade och om dessa hade något att säga.

En gubbe på åhörarplats reste sig och ropade: ja, jag blev av med några
backar med returglas... det är såklart han där som stulit!

Det hela slutade med att ordförande till slut bad om slutanförande och
den tid som gick fram till det var nog den värsta tid någonsin för den
förskingrande kolonistugemannen.

Jag vill med detta säga; att nästan vad som helst kan hända vid en rättegång. När
som nu om Lisa Holm allting är uppmärksammat blir handläggning dock med all
säkerhet maximalt rättssäker. En klok domare sa en gång: att det är bättre
med för mycket än för lite att ta ställning till.

Det är viktigt att komma ihåg att domstolar i brottmål endast ska ta till sig av vad
parterna för fram. En del är hoppfulla om att domstolar ska skapa rättvisa: den
blir aldrig mer än vad som följer av det parterna presenterar i domstolen. Av
detta följer att domstolar i allmänhet tillåter vittomfattande utsagor.

Hur kan vi med säkerhet veta det ?

Vem lurar vem? Är nästan så man tänker.
Avsaknad av moral och etik hos båda. Han är van att manipulera sin omgivning, bete sig på det sätt som ger mest vinning - just då. Men, å andra sidan så verkar ju hon också ha den spelstilen.

Man vill försöka förstå, men det är svårt.
Eftersom jag tycker att IR:s agerande överlag är så obegripligt är nästan den enda vettiga förklaringen att hon är totalt bortkollrad av NB, kan det vara så jävligt, kan hon vara så blind?
Vet inte, förstår mig inte på människan.
Men något mycket märkligt är det.
Tids nog kanske vi får några svar.

Om en person inte är kallat som vittne, ska hens förhörsuppgifter inte åberopas alls.

Texten du citerar handlar om termen ”berörings-DNA” (touch-DNA)
Berörings-DNA är inte detsamma som blodbesudlingar med DNA, det som NB avsatt på tio ställen på Lisas kläder.

Jag bör kanske tillägga; att särskilt en försvarare behöver bevaka, att det som sägs vid
huvudförhandling i brottmål inte övergår till att bli "inte bemötbara" påhopp: om t.ex.
åklagaren börjar med högläsning ur FuP - och återger förhör med person som inte
är förekommande i rättegång - bör det vara dags för försvaret, att protestera.

Det faktum att rätten inte är pigg på att själv invända mot parts "rätt" att framlägga
uppgifter är för övrigt aldrig detsamma; som att rätten också godtar allt som är
framlagt: i värsta fall blir ett framläggande kontraproduktivt. Det gäller för i
synnerhet försvarare, att varken framföra för lite eller för mycket.

Vad händer i hovrätten om Gustav Jönsson snubblar till , slår huvudet lite lätt i väggen och säger sig faktiskt minnas att dom åkte till Gum o bytte om? Och sen tillbaks för formel-1 loppet. Dvs samma scenario som NB säger sig ha.

För han har ju verkligen försökt komma ihåg, säger han själv. Och han är ju inte helt främmande för att det skulle kunna va på det viset. Vi säger med ett tidsspann på 10-15 minuter. Om sen IB håller fast vid den del hon faktiskt kanske inte har ändrat sig om, så kommer bilåkandeschemat falla pladask. Jag tror inte det skulle bli en "Walk In The Park" för åklagaren.

Ja jag vet att IB inte talat sant i förhören. Nej jag är ingen balt kramare. Nej jag vill inte att NB ska bli fri. Nej jag tror inte på tomten. Nej jag vet att tyngdpunkten åtalet inte ligger där. Nej jag är varken polis eller åklagarhatare. Ja jag vet att det inte är så troligt. Men att folk börjar minnas igen, har hänt förr.