När man/kvinna?

Hejsan! Jag har en liten fundering..
I vilken ålder började ni känna er som man alternativt kvinna?
Var det i samma ålder som ni började presentera er som man alt. kvinna?
Var det någon specifik händelse som avslutade processen?
Var det något positivt eller negativt?

Gissningsvis tar det längre tid för killar att bli män men killar presenterar sig som män innan kvinnor gör det.
Själv känner jag mig som något mellanting; jag är varken kille eller man.
Det är den känslan som inspirerade tråden.

Simma lugnt..

I vilken ålder började ni känna er som man alternativt kvinna?
Tyvär inte än, känner mig förvisso mogen intelektuellt sett i jämnförelse med jämnåriga.

Var det i samma ålder som ni började presentera er som man alt. kvinna?
Jag presenterar mig inte som något, och lär nog aldrig säga "hej, <namn>, man." Men om du menar är du man / kvinna så svarar jag: Man, fast jag ser mig själv som en ungman..

Var det någon specifik händelse som avslutade processen?
Det får vi se.

Var det något positivt eller negativt?
Ovanstående.

Tack och hej!

Tack för svaret; men jag vill gärna ha en ungefärlig ålder också. Så att man får det i perspektiv. T.ex. Över 20.. eller under 30.

Själv är jag runt 20.

snubben är 18.

Ingen man här iaf, jag är 23. Eller..nej, fan heller, har inte ens gjort lumpen!

jag är en tjej, blir generad när folk refererar till mig som kvinna.

jag är 20... typ

1. Känner mig varken som man eller som pojk, kanske är från situation till situation dock.

2. Presenterar sig någon som man/kvinna?

Hehe, många hakar upp sig på det här med att presentera sig.
Jag menar att om någon ber dig presentera dig (t.ex. vid en föreläsning eller något liknande).
Skulle det ligga närmare till hands att säga att man är en "man/kvinna på 25" eller närmare till hands att säga "kille/tjej på 25"?

Förutsatt att man använder sig av någon av de meningarna

Jag är över 30 och än har jag inte hört nån som refererar till mig som kvinna ens, de flesta tror jag är 25 och därmed är jag en tjej, och inte kvinna. Måhända har det med att göra mer med hur man ser ut än hur man för sig, jag ser yngre ut än vad jag är och sedan spelar det ingen roll att man pratar som Gandalf och sprider livs-visdom omkring sig under vissa speciella tillfällen

19 år gammal.

Tycker väl kanske att borde räknas som en man om man ska gå efter åldern.

Men känner mig inte så mycket som en man.

dagens samhälle förtrycker mognadsprocessen tycker jag, man har det alldeles för bra alldeles för länge och tar därför längre tid att bli man/kvinna.

Jag är en 19 år gammal kille. För att bli man måste man ha jobbat minst 10 år med tungt kroppsarbete.

För övrigt är det störande när 45-åringar beskriver sig som "en glad tjej med mycket humor" ofta söker dom killar runt 20 som kan tvätta dom under fettvalkarna.

Beror på hur många vuxenpoäng du fått ju!

Förlorat oskulden, flyttat hemifrån, körkort, jobb, sambo, ica-kort, you name it..

Jag har ifs allt utom körkort men känner mig fortfarande som en "Kille",

Vägra bli vuxen som 25:åring!

Känner mig inte som en "man" men brukar inte tänka så mkt på det. Om nåt år börjar jag däremot jobba och då tror jag det går ganska fort. Även om jag säkert kommer att tänka ännu mindre på det då. Jag är lite drygt 20.

Kroppsligt känner jag mig dock rätt "manlig" när jag tänker efter. Jag sitter ganska ofta och snackar med äldre och det känns som att jag börjar komma ikapp även de lite vassare. Har mest erfarenhet kvar att ta in! Det som "saknas" för mig är framför allt:
vad jag gör (jag pluggar)
hur jag lever (mkt fester, singel, studentlägenhet) och en del
personlig utveckling (lära känna sig själv bättre, hantera bagage från uppväxt osv)