Citat:
Ursprungligen postat av
enondgris
Har sett benämningarna "ensamkommande ungdomar" och rätt och slätt "ensamkommande". Är det inte lite löjligt? Vad menas med en "ensamkommande" egentligen? Måste det vara en man som är åtminstone under 35 år? Kan det vara en 60-årig man? Kan det vara en kvinna?
Varför behövs begreppet över huvud taget?
Det är lite som att nu när dammarna brustit kring detta med att kalla män upp till 35 (och kanske ännu äldre) för "ensamkommande barn" så rättar man sig genom att stryka ordet "barn" eftersom man till och med själva börja inse att det är direkt löjeväckande i många fall. Kvar blir då ett meningslöst "ensamkommande" som på något konstigt sätt antar jag ska väcka sympatier av typen "stackars liten som kom alldeles ensam utan en vän i hela världen".
Eller... jag förstår inte. Allt är så konstigt nuförtiden.
Jo.
Viktigt är att den ensamkommande är klart under 18 år. Sen att kalla en 23-åring för ensamkommande "barn" blir ju bara löjligt, därav "ensamkommande ungdom". Att denne uppgett t ex 16 år för myndigheterna (av förklarliga skäl) talar vi liksom lite tyst om, vi kallar alla för "ungdom", så blir det bra sen.
Enligt programmet har ungdomen misslyckats med uppdraget då denne fyller 18 år (i myndigheternas register) om han inte fått till anhöriginvandring.
Det är så synd om "ungdomarna", enligt programmet, då de lever under stor press pga sitt uppdrag. Så vi bör nog ge alla asyl av det skälet. De kan ju må psykiskt dåligt annars.
Intressant också att lyssna till henne som beskrev att flyktingbarnet brukar förhandla med värdfamiljen om vilken Iphone man skall få, vilket gymkort mm. Inte vilken trygghet man får då man vaknar på natten med mardrömmar. Buhu!
Allt verkar handla om materiella ting i deras värld!