Citat:
Ursprungligen postat av
rotesau
"– Det är inget fel på Nerijus minne."
Jaså?
Han lyckades förvisso återge innehållet i byggboden ganska bra - Förutom skåpen då.
Utelämningen av skåpen i minnesbilden påminner om förträngning eller medvetet uteslutande.
Det finns några enkla grundregler.
Om man alltid talar sanning behöver man aldrig minnas några lögner.
Ska man ljuga så ska man ligga sanningen så nära som möjligt. Var det inte just detta som han gjorde. Utan att peka ut själva skåpen.
Det är därför en notorisk lögnare till slut alltid trasslar in sig i sina egna lögnhärvor.
MGM i detta fallet har valt en annan väg.
Förnekelse blandat med sanning. Där utelämnande inte är en påvisbar lögn.
Om man aldrig träffat offret kan man inte vara skyldig. Men i andra fall talar han sanning. Och avslöjar sig ha bra minne. Om det inte kan kopplas samman med hans skuld.
I detta fallet har hans taktik ingen betydelse. Eftersom bevisen finns där.
Har läst många beskrivna kriminalfall.
Där den misstänkte vägrar säga någonting typ HA, till där man gråtande erkänner sin skuld. Eller som Eklund. Man erkänner efter bevisning.
Min känsla är att MGM i detta fallet aldrig kommer att erkänna, eftersom han verkar ha kontroll över sig själv. Och inte är dum i huvudet på det sättet.