Folkets demonstration - Återkommande demonstration!

Till att börja med kan jag säga att manifestationen inte drog speciellt många åhörare. Knappt ett par hundra vilket i centrala Stockholm får betraktas som ett stort antiklimax. Hare Krishnas olika upptåg drar större publik än så. Många var säkert rädda för att synas, men även om man räknar in de som stod skyggt i bakgrunden var det verkligen ingen stor skara.

Det är väl helt enkelt så att svensken i gemen är en mespelle. Smygrasist på flashback men vågar inte offra en timma av en söndag till att manifestera... Antingen det, eller så är inte opinionen för minskad invandring.

Vad whinar du för? Någon gör något. Svenskar måste ut på gatorna och våga visa sitt missnöje. Det var minst dubbelt så många idag som förra gången. Var glad över det istället.

Att folk fortfarande tror att det ger något att demonstrera. Jaha? Man uttrycker sina åsikter om en regering. Sedan då? Dagen efter är detta glömt.

Om du inte tycker att det "ger något" att demonstrera varför inte hålla käften istället? Vad har du gjort för motsvarande nytta för att påverka samhället istället för att demonstrera skulle jag vilja veta?

Svenskar behöver gå ut inte sitta hemma framför datorn och whina och "knyta näven i fickan". Om det tidigare inte har gett något att demonstrera i Sverige så är det mycket möjligt att det kommer "ge något" i framtiden förutsatt att demonstrationerna får momentum.

Jag tänker inte gå på något sådant. Min plan är att fly landet istället någon gång de närmaste 5 åren. Hade jag varit yngre, samt hade valt att stanna kvar, så hade jag kanske väntat på att det uppstår en väpnad kamp mot landsförrädarna och pådrivarna av folkmordet på landets ursprungsbefolkning, där man skulle kunna erhålla vapen och kunna delta i direkta aktioner. Kanske, säger jag, då jag alltid har häftigt avskytt våld och skada andra, samt i grund och botten prioriterar andra saker (vetenskap, konst, musik o.s.v.) framför politik, för att nu inte nämna att kämpa för ideologier och "idéer", som jag uppfattar som något generellt negativt.

Det finns ingen återvändo längre, ens om sjuklöveristerna skulle helt bli bortröstade från regeringsmakten. Dels för att skadorna vid det här laget är irreparabla eller åtminstone inom de allra viktigaste områdena (som t.ex. skolan och högskolesystemet) inte ens under de mest lyckosamma förutsättningar går att reparera under minst ett par generationer (och därmed inte under ens egen avkommas uppväxt). Men snarare kommer skadorna istället ge kedjereaktioner som försämrar samhället och effektivt hindrar det från att någonsin återhämta sig igen. Dels då jag anser att tanken på att landsförrädarna och folkmordsutövarna skulle få spendera resten av sitt liv i sus och dus på folkets pengar är alldeles för motbjudande för att leva med, samtidigt som jag tvivlar på att SD ens i regeringsställning skulle våga sig på att genomföra en omfattande granskning av de senaste 20 årens styrning, samt låta åtala och döma de ansvariga, speciellt som allt annat än dödsstraff är otänkbart för åtminstone de som hade beslutsmakten när landsförräderierna (med bl.a. Muslimska brödraskapet) och förverkligandet av allt från den ideologi som står till grund för legitimerandet av folkmordet till själva det konkreta utförandet av det ägde rum. Ja, det är uppenbart att inom många områden tänker SD inte ens förändra sjuklöveristernas politik nämnvärt.

Så vitt jag kan se, så skulle jag inte ens lita på att t.ex. de sinnessjuka feministiska konspirationsteorierna, genuspseudovetenskapen och mycket annat av det som förstör allt från svenska högskolesektorn till stora delar av resten av samhället, skulle upphöra få statlig finansiering. Samtidigt som den svenska feminismen, samt västvärldens senaste års utveckling i allmänhet och den svenska i synnerhet, har börjat få mig att ifrågasätta hela grejen med kvinnlig rösträtt, kvinnors förvärvsarbetande, kvinnors tillgång till högre beslutsfattande positioner i samhället o.s.v.

Jag kan inte låta bli att notera att allt detta vansinne lär upphöra, men förmodligen lär det inte göra det förrän Sverige har blivit en islamisk stat. Jag har tänkt tanken redan länge, men inte minst när jag härom dagen läste Michel Houellebecqs roman Underkastelse slogs jag av att jag i mångt och mycket skulle rent socialt föredra ett sådant religiöst samhälle. Förvisso mår jag rätt illa av religiös idioti i sig, samt inte minst är jag alltid orolig över att ökad religiösitet kommer att kraftigt inkräkta på den vetenskapliga verksamheten och den intellektuella friheten. Men i Sverige har vi ju länge redan haft denna situation, det skulle snarare bara handla om en förändring i vilka dogmer som inte får ifrågasättas.

Men som sagt, redan det enkla faktum att jag nu i nästan 20 år har bekämpat den totalitära svenska politiken mot vetenskap, intellekt och förnuft räcker för min del och jag känner att jag - bokstavligen - kvävs i den allt mer extrema fundamentalismen, vetenskapsfientligheten och fördumningen på alla plan i det svenska samhället. Än mer verkar min hopplösa kamp mot det vara närmast mentalt efterblivet, då jag förvisso är född i Sverige, men mina föräldrar invandrade. Förvisso från Finland, som för inte länge sedan tillhörde samma rike som Sverige och även i övrigt inte är alltför annorlunda, men ändå... Ska jag offra ännu mer tid och ork för något som svenskarna helt enkelt inte är intresserade av? Är det kanske t.o.m. rent av förmätet av mig att vilja införa saker i Sverige som svenskarna inte vill ha, när jag i grund och botten inte ens själv är (etniskt) svensk? Nej, det verkar allt mer tvivelaktigt. Dessutom kvävs jag i vilket fall som helst och jag behöver bryta mig ut, bort, iväg för att få luft! Luft!!!

Bättre att debattera istället än att demonstrera. Folk orkar inte lyssna på högljudda aktivister som syltar med budskap. Folk vill höra debatten, argumenten, motståndet.

Demonstrera är så 70-tal.

Jag har påverkat igenom att debattera på nätet via sociala medier och flashback.

Till att börja med kan jag säga att manifestationen inte drog speciellt många åhörare. Knappt ett par hundra vilket i centrala Stockholm får betraktas som ett stort antiklimax. Hare Krishnas olika upptåg drar större publik än så. Många var säkert rädda för att synas, men även om man räknar in de som stod skyggt i bakgrunden var det verkligen ingen stor skara.

Det är väl helt enkelt så att svensken i gemen är en mespelle. Smygrasist på flashback men vågar inte offra en timma av en söndag till att manifestera... Antingen det, eller så är inte opinionen för minskad invandring.

Sedan talarna, totala stolpskott allihopa. Jag gick dit i förhoppningen om att de skulle tala om minskad asylmottagning, något som jag tror många tycker är vettigt. Anledningen till att det är vettigt är att asylmottagning är dyrt, och statens kaka är begränsad. Inte för att invandrare skulle vara sämre människor än svenskar.

Det var uppenbart inte talarnas utgångspunkt. De jag lyssnade på var en dansk som ironiserade över att ensamkommande flyktingbarn egentligen är vuxna lycksökare. Vilket säkert ofta är sant, men han gör inte världen bättre genom att försöka få folk att hata dem. Samt att Europa hotas av Islam. Sparka neråt på flyktingarna är inget jag köper. Skäll på politikerna som skapat situationen, men inte på folk i nöd. Jag skämdes.

Den andra var en skäggig gubbe som höll ett tal om marxismens historia(!). Han name-droppade bl.a marxisten och anti-fascisten Antonio Gramsci. Materialet han presenterade skulle passa bättre i en dammig studiecirkel i idehistoria, men inte på ett jävla torgmöte. Hans långa och felaktiga (orkar inte gå in på detaljerna) resonemang mynnade ut i slutsatsen att universitetsvärlden och media är infiltrerad av marxister och det är de som styr Sverige. Verklighetsfrånvänt och pinsamt.

En tredje talare körde sitt tal på engelska. Hon talade till svenska folket för hon var från England tror jag. Hörde inte så mycket av talet för det blåste men det var något om "genocide of the Swedish people" och liknande raljeringar.

Den fjärde talade om ikeamorden. "Varför fick inte de en tyst minut när trollhättemorden fick det och varför sa inte Löven något om dem?" Anledningen var att det tog flera veckor innan vi visste vad motivet till ikeamorden var medan det var uppenbart att mördaren i Trollhättan hade ett rasistiskt motiv! Jag ställer mig inte bakom praktiken att använda tragiska mord som politiska slagträn. Särskilt inte att ställa ett mord mot ett annat. Hon pratade även om treåringen som blev våldtagen på ett asylboende. Poängen var antingen att asylsökande är vilda apor, eller att Migrationsverket mörkar faktumet att asylsökande är vilda apor... Jag vet inte vad hon menade.

Största behållningen var väl vänstertomten som försökte starta en talkör genom att skrika "Inga rasister på våra gator!" och om vartannat peka finger åt polisen. Han var bara pinsam och jag hade gärna sett honom bli gripen men det blev han tyvärr inte.

Talarna var säkert bara vanliga privatpersoner och inte några retoriskt skolade politiker och det märktes. Det kan jag ha förbiseende med. Men bilden jag fick var att de tyckte mer illa om invandrare än om invandringspolitiken. Då är inte jag med längre och den typen av manifestationer klarar jag mig utan.