Citat:
Ursprungligen postat av
andersaanderssona
Har nu läst hela PU. Inget man klämmer på en kvart.
Rätt gärningsman sitter enligt mitt förmenande.
Men
Det som redan störde mig redan från början, stör mig än idag.
Snitslandet av Lisas ägodelar från mordplats till fyndplats via en väg som ytterst få färdas på.
Även fast jag googlat i mängd, har jag hittat något historiskt mordfall med denna modus operandi.
Inte nog med att han verkar slängt det. Samtliga prylar hamnade nära vägkanten, och dessutom verkar placeras i en jämn takt.
Lisa var död. Hennes jacka och hjälm placerades i en rishög som snart skulle brännas. Så långt är jag med. Men varför ratades hennes övriga ägodelar i bålet.
Enligt mig är det något som inte stämmer.
Modern mordhistoria där offret inte mördas i hemmiljö.
1. Man lämnar offret och dess ägodelar på mordplatsen. Där en del tänder en brasa för att utplåna alla spår. Historiskt sett en framgångsrik metod. Där Lisas mördare avstod.
2. Man lämnar offret på mordplatsen. Tar offrets ägodelar en bit bort där det slängs. Eller att i vissa fall slänga det via flyktvägen, eller behålls som en fetish.
3. Man tar offret från mordplatsen, och lämnar ägodelarna där, eller kastar dem en kort bit från mordplatsen. Aldrig efter den vidare vägen mot offrets dumpningsplats.
Vad ska vi då dra för slutsats.
Vi har just sett en mördare som bryter mot alla tidigare beteenden.
Där varken panik eller adrenalinpåslag saknades. En sak som i framtiden kommer att benämnas som undantaget som bekräftar regeln.
Eller
Det ligger en hund begraven i detta fallet avseende mördarens beteende.
Enklast möjliga förklaring, även något understödd av sid.1001 i FUP - Frågeställning och uttalande av Niklas Långström, Karolinska Institutet.
GM uppvisar två ganska separata personligheter. genomförande av själva gärningen sker enligt fantasi/plan, men när det kommer till undanröjande av bevis är det helt outforskad mark - Improvisation, spontant både gällande grusväg och Martorp. Han börjar om från noll, då han inser att dåd inte får kopplas till hans egna arbetsplats.
Grusvägen blir något av en "safezone" där ingen direkt kan se några förehavanden, vilket ger sinnesro nog att "komma på" att göra sig av med bevis/tillhörigheter. Ej så genomtänkt då stress fortfarande är påtaglig, men han vågar stanna längs vägen och kommer troligtvis kontinuerligt på vilka saker han borde göra sig av med.
Vad som sker, eller rättare sagt uteblir att ske gällande hans egen planering avseende att dölja brottet - Står i direkt relation till att hans anhöriga är honom på spåret redan från start, samt att modern tids största sökpådrag inleds så direkt, och han gavs troligtvis inte utrymme att städa eller vidta vidare åtgärder att dölja brottet.
