Horrorween 2: Return of the Leftovers
Kill List (2011)
Vi möter torpeden Jay som gått arbetslös ett bra tag och i takt med att pengarna minskar ökar grälen med hustrun. När kompisen Gal erbjuder honom ett välbetalt jobb kan han inte tacka nej och sakta men säkert väcks hans gamla sadistiska jag till liv. Med mardrömslika stråk får vi en oerhört närgången, skitig skildring av yrkesbrutalitet och hur en person med ena foten i blodpölar försöker hålla ihop privatlivet.
Jag var faktiskt tvungen att sova på saken över vad jag faktiskt tyckte om denna filmen. Den är sannerligen unik, speciellt när man ser det som en skräckfilm och som en häxeri-kult film.
Allting börjar väldigt sakta. Filmen har en segt tempo som nog gör att en del stänger av som vill ha mer upptempo. Bland annat är där en scen i början där Jay och hans fru äter middag med två andra. Hela scenen är bara dem sitter vid middagsbordet och har en vanlig konversation. Scenen pågår i säkert 5 minuter utan att något händer eller dylikt intressant händer. Men samtidigt är det ändå något som drar en till det hela. Nästan som att man hamnar lite i en trans när man ser den och kan inte kolla bort.
Men sitter man kvar med den så lovar jag att man bjuds för en del scener som är minst sagt minnesvärda.
En scen som verkligen sticker ut är en scen involverad Jay och en random person och en hammare. Mer säger jag inte, ni som sett den vet vilken scen jag menar.
Det är dock inte fören de sista 15 minuterna som skräcken egentligen i sig kommer in. Fram tills dess har det mestadels bara varit Jay och hans vän ute på detta uppdrag och däremellan en massa drama med familjen. Inget anmärkningsvärt som sticker ut och det hela är mer som en thriller/drama.
Det är inget dåligt, men det gör också att filmen känns lite långdragen och retar en lite grann för man till slut bara väntar på skräcken ska kicka in eller själva häxkonsten.
Slutet är vad som sticker ut mest och är filmens höjdpunkt. Men det gör också att filmen känns lite som en annan film just för den mer realistiska och långsamma/seriösa tonen filmen haft fram tills denna punkt.
Däremot så räddar en del starka scener det och effekterna är top notch. Inget CGI och de praktiska är verkligen lovande.
Slutet i sig är bra, men det går inte att undkomma att mycket av det är lite som en mix mellan The Wicker Man och A Serbian Film. Där första filmen gillar jag väldigt mycket, och den sistnämnda avskyr jag med hela mitt hjärta. Hade hoppats att jag inte behövde nämna den något mer i mina recensioner men nu fan kom den upp.
Vad som också sjunker lite av filmen för mig är redigeringen. Jag förstår vad Ben Wheatley vill ha sagt med den snabba redigeringen och att klippa bort så mycket av tiden har gått redan. Men i det stora hela blir det ganska så rörigt för filmen, och istället för att tänka på berättandet för filmen. Så tänker Ben Wheatley mer på hans stil och att filmen ska ha ett kännetecken mer, vilket är ett stort misstag en regissör kan göra.
I sin helhet är Kill List en unik skräckfilm. Mest för hur mycket det inte känns som en skräckfilm, samtidigt som mycket av den har starka element och kopplingar till jsut skräck. Många scener sticker ut från filmen, men det är nog också så jag kommer komma ihåg den. För i det stora hela är den både och tycker jag.
Den är starkast som en film man tar ett par scener ifrån som gör den minnesvärd och det kommer jag komma ihåg. Slutet är det bästa, men också det som gör att filmen känns som två olika filmer. Just för det långsamma tempot filmen har och den spelar mer som en thriller än skräck. Effekterna är också riktigt bra. Hammar scenen kommer jag sent glömma.
En film med starka individuella scener, men som en stor långfilm är den en blandad påse.
3 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt1788391/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=aqkqF--v1tg
Fan inte ens halvdant. Antagligen förväntar man sig för mycket av henne i dessa gammelfilmer, så här efteråt då hon blivit en ... kändis?
. 
