Citat:
Ursprungligen postat av
pantominimum
Problemet för åklagaren är ju att i samma stund som man tillstår att detta kan ske (utan att den gifte mannens egna DNA avsätts och att DNA:t skulle följt med från en annan plats och ett helt annat tillfälle transporterat på den som avsätter det) så blir det ju väldigt svårt att hävda att det är omöjligt eller osannolikt att den åtalades DNA/blod skulle kunna sitta på allt som faktiskt varit på hans arbetsplats eller som någon som varit på hans arbetsplats (och kan ha fått hans DNA/blod på sig) hanterat.
M a o - åklagaren har vad som normalt är en arsenal av smoking guns här - men i just det här ärendet så kommer åklagaren själv att behöva (helt eller till del) argumentera emot att den typen av smoking guns otvetydigt visar att någon haft kontakt med föremål.
Sannolikt kommer man hävda att blodsbesudlingarna är mer talande, och möjligen kan man styrka det med expertvittnen utifrån hur de avsatts, det blir intressant att se. Oavsett detta är dock grundproblematiken högst reell i det här fallet.
Den bild ovan av hur DNA kan introduceras på föremål kommer - om den skulle accepteras här - göra att bevisning som tidigare ansetts stark i svenska domstolar kan komma att ses med andra ögon (förutsatt att en beskrivning som den du ger ovan accepteras - själv är jag tveksam till det, det verkar helt enkelt utifrån vad man brukar säga om DNA-avsättning väldigt osannolikt att det skulle gått till på det sättet eftersom gärningsmannens eget DNA inte påträffats på det aktuella plagget). Detta kanske framförallt om utslaget läggs fast i högre instanser.
Helt klart blir det intressant att följa hur detta kommer att hanteras av åklagare respektive försvar.
Att DNA kan avsättas medelst indirekt kontaminering är redan väl känt. Det är också ett av skälen till att man inte bara kan ta DNA-fynd out-of-context och lägga dem till grund bevisning i ett brottmål. Man måste ställa frågor som?
- Hur kan DNA ha avsatts här?
- Från vilken källa kommer DNA?
- Vilka övriga DNA-fynd (ev) har gjorts?
- Hur väl stämmer DNA-fynd ihop med övrig bevisning?
Vi kan vara överens om att DNA på golvet i ladan med hudceller från NB som källa inte hade varit mycket till bevis. Det var mycket riktigt hans arbetsplats och om någon hade påtagit sig sisyfosarbetet att topsa hela ladan från golv till tak (i den mån det är tekniskt möjligt) så hade man säkert hittat ett och annat DNA-fragment som med +3 eller +4-nivå hade kunnat kopplas till NB utöver de gjorda fynden.
Nu ser emellertid inte fynden ut så här. Även om advokaten säkert kommer att uttrycka sig som dig ungefär så kan jag inte se att åklagaren har det problem du påstår.
- Dels handlar det om en mängd DNA-fynd på olika föremål och på olika platser (=Reducerar kraftigt sannolikheten för att alla fynd skulle kunna vara resultatet av kontamination från DNA som funnits "naturligt" från NB på brottsplatsen.
- Dels handlar det i huvudsak om blod, dessutom i form av besudlingar som flera är synliga för blotta ögat på offrets kläder. Hur har de kunnat uppstå genom indirekt kontamination när en mördare (som själv inte lämnar några spår) begår dådet inne i ladan. Flöt den av blod från Nerijus efter allvarliga arbetsolyckor tidigare på dagen? Jackans ärmar (där blod hittats) var dessutom vrängda ut och in.
- Att Nerijus i närtid till dådet skulle ha a) gjort sig illa med blodvite som följd b) tagit i röret i taket och c) då avsatt en blodfläck bara någon decimeter från den plats där hängsnaran anbringats är också mycket osannolikt. Kom ihåg att fläcken saknade damm/smuts ovanpå sig till skillnad från resten av röret utom det ställe där snaran anbringats. Det här är ett mycket bra bevis för att han personligen har begått denna del av dådet.
- De två avvikande fynden från hans fru och bror passar inte in i den övriga bild som framkommer av bevisen. När det gäller fruns DNA ser jag inget större problem i att hävda att det faktiskt är indirekt kontamination. Särskilt efter vad som framkommit om Nerijus hygienvanor. Tejpbiten är lite svårare, men här måste man titta på helheten igen.
- Det är Nerijus som har bett de andra två att lämna felaktiga uppgifter om hans förehavanden vid tiden för brottet. De andra två styrker att den andre var hemma vid tidpunkten för brottet och de har oberoende av varandra lämnat först den felaktiga alibiuppgiften och sen backat på den efter hårdare förhör. Nerijus har inte själv påstått att någon av de andra inte skulle ha varit hemma till skillnad från honom själv. Det var också (vad jag förstått av förhören) Nerijus som brukade köra bilen.
Det här sammantaget gör att jag menar att åklagaren inte har det dilemma du menar existerar. Något rimligt tvivel konstituerar det minst av allt för Nerijus del. Att vi inte kan känna oss 100% övertygade om de andra tvås totala oskuld är en annan femma.