Horrorween 2: Return of the Leftovers
Cloverfield (2008)
En grupp vänner och bekanta har samlats i en lägenhet vid Central Park för en avskedsfest åt Rob innan han beger sig till Japan för sitt nya jobb. Robs bästa vän, Hud, har i uppdrag att dokumentera festen och filmar glatt de olika gästernas avskedshälsningar. Festligheterna avbryts dock hastigt av ett fruktansvärt monster som invaderar Manhattan och vi får följa utvecklingen genom Huds kamera.
Cloverfield är en monster film, inget annat räknas här. Så bara för att man tar och gör filmen till en found footage film betyder inte det att filmen per automatik blir bra. För i grunden är detta fortfarande en kaiju film, och jag kommer berömma den som en kaiju film.
Vad är främsta anledningen man köper en biljett till en monster film? För att se monstret såklart! Samt dess förödelse mot staden den attackerar. Förödelse fick jag, det kan vi nog konstatera. Men låt mig ta och rikta kritiken åt själva monstret.
Detta är ett väldigt oinspirerat monster som inte känns unikt eller galet alls. För mig kom det av sig som man försökte bara gör något vanligt utan några galna idéer alls. Jo en sak fann jag unikt med monstret. Att den kunde släppa lös små mini monster som attackerade på marken. Där tyckte jag filmskaparna verkligen var finurliga. Men allt annat med designen på detta monster är verkligen tråkigt och oinspirerat. Kom igen var kreativa, det är en kaiju film för tusan!
Det hjälper heller inte att dataeffekterna är riktigt risiga, de har inte åldras på de 7 åren sedan filmen kom ut. För mig såg det bara ut som en enda stor CGI klump i många scener, speciellt vid helikoptern scenen när de filmade monstret.
Sedan får vi aldrig se monstret. Jag förstår filmen vill ha det lite hemligt och få tittaren att fundera på hur detta monster ser ut. Men där är allt för lite scener där monstret väl synts till, och när det väl synts till är uppbyggnaden en besvikelse just för hur monstret ser ut och hur dataeffekterna är.
Att göra en kaiju film med found footage i centrum kan vara en klipsk idé. Jag är inte emot det. Men då måste man vara extra kreativ i hur monstret ser ut, själva förödelsen och människorna vi följer måste vara intressanta. Något de inte var.
Det var som vilka typiska stereotyper i vilken annan förödelse film som gjorts. Det hjälper heller inte att handlingen är väldigt Hollywood om att vår huvudperson måste in i staden för att rädda sin flickvän (förlåt ex-flickvän, men vi alla vet de kommer bli ihop i slutet av filmen ändå). Vi har sett det förr och det spelas inte annorlunda här alls, bara för man gör det till found footage blir det inte per automatik annorlunda eller unikt.
Skådespelarnas insatser är också väldigt halvdana. Speciellt huvudpersonens scener där han ska vara känslosam så var det väldigt stelt skådespel från hans sida. Som är han pratar i telefon med sin mamma och ska berätta att hans bror är död. Noll känslor och inte övertygande alls.
Dessutom är kameran väldigt skakig. Jag har på sistone börjat vänja mig lite mer med found footage genren och kameraarbetet i dem. Minns i början tycket jag de var väldigt skakigt, men har börjat vänja mig mer eller så har filmerna blivit bättre att hålla kameran stilla. Oavsett vad är detta en av de jag blivit illamående mot mest. Detta var värre än Blair Witch Project, som också var en 90-tals kamera! Där är allt för många scener där kameran skakar och folk springer och man ser marken och man hör skrik. Det var verkligen påfrestande och irriterande och ännu värre, jag blev väldigt snurrig i huvudet. Jag kan inte tänka mig att se denna på bio.
Vad är då bra med filmen? Jag gillade att de klippte tillbaka till bandet de spelade över. Där vi ser en dag där huvudpersonen och hans flickvän när de är tillsammans och ska till Coney Island. Det är bara små snuttar filmen klipper till ibland under attacken när något händer med kameran. Men jag gillade idén och det kändes trovärdigt för jag själv har varit med om samma problem en gång faktiskt.
Dessutom så är det trots att en kaiju film och oavsett vad så tackar jag aldrig nej till att se ett monster förstöra en stad. Oavsett dålig CGI och oinspirerat monster. För jag är så otroligt svag för genren. Men faktum är så är detta en av de svagare filmerna jag sett inom genren.
I sin helhet är Cloverfield en överskattad rulle för mig. Jag var aldrig inne vid hypen vid dess premiär för 7år sedan (minns ni hur stort det var?). För mig var monstret väldigt oinspirerat och dataeffekterna var ganska så risiga även efter så kort tid mellan dess release och nu. Det hjälpte heller inte att karaktärerna var ointressanta och den skakiga kameran gjorde mig faktiskt illamående.
Men jag hatade inte filmen. Där var små bra element med filmen. Som kaiju älskare är jag svag för alla slags kaiju filmer och finner även lite nöje i de sämsta. Det var kul att se monstret föröda staden och gillade idén med de små monstren den släppte lös från sig. Samt idén att göra en monster film i found footage genren är en idé jag är öppen till. Men då måste man ha bättre skrivna karaktärer, inte så skakig kamera och ett något bättre monster. Samt inkludera mer klipp via nyheterna och hellikopter bilder så man får en större bild av förödelsen, samt monstret i fråga.
I det stora en okej film, men jag kommer nog inte se om den igen.
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt1060277/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=sQFpMZ6glTo