Citat:
Ursprungligen postat av
Ockhamsrazor
Konsensusen handlar inte så mycket om ängslighet utan att vara en del av det svenska samhällskontraktet. Konsensussamhället är inte dåligt det är bra. Det är motsatsen till det mångkulturella samhället.
En övervägande majoritet av svenskarna vill hjälpa flyktingar (jag är en av dem). Men jag är bara intresserad av att hjälpa människor som bevisligen är i nöd och bara så många som det svenska samhället klarar av. Kvotflyktingar är tämligen väl utredda och de kommer hit under ordnade former. Om vi tar 8000 kvotflyktingar och stoppar asylinvandringen till våra gränser helt så tycker jag det är ett alldeles utmärkt alternativ till dagens migrationspolitik.
Om Moderaterna och KD väljer att kopiera den strategin så ser jag inget problem i det.
Såvida inte SD:s huvudmål är att ha makt och inflytande endast för sakens skull.
En sådan politik skulle också vara möjligt att få konsensus för bland den svenska befolkningen. Det är inte ett så gigantiskt långt steg att ta om den gordiska knuten (MSM) kan huggas av.
Jag tror däremot att det är oerhört få svenskar som är intresserade av att stänga gränserna helt. Jag är också helt övertygad om att man aldrig kommer att få en majoritet av det svenska folket att avstå från att hjälpa en viss mängd flyktingar genom att låta dem bosätta sig i vårt land.
Och återigen om nu dubblade kvoter är en faktor i SD:s nedgång så peka ut till vilket parti de har gått till.
Men - är inte "hjälp i närområdet" ett bättre sätt att hjälpa? Istället för att hjälpa 8000 till ett bättre liv här kan man ju hjälpa 80 000 eller 800 000 precis lika behjärtansvärda fall till en väsentligt bättre tillvaro där alla befinner sig?
Hade inte det varit mest rättvist och rationellt?
Eller - är det så att "sjuklövern" har rätt i grundantagandena att man "måste göra både och" och att det enda stället för ett riktigt bra och människovärdigt liv är i Sverige?
Och hur är det egentligen med den där "samhällskollapsen" SD larmar om? Har vi verkligen råd med 8000 kvotflyktingar?
Är det i själva verket så att "Sverige är ett rikt land som har råd att hjälpa? Det kanske inte är så farligt, trots allt?
Och om det inte är så att Sverige befinner sig i fritt fall - varför inte lägga min röst på ett mer rumsrent alternativ som M, som ju pratat om tillfälliga uppehållstillstånd?
Det är så mekaniken kan fungera: SD intygar att flyktingmottagning i Sverige i princip är BRA, att vi har trots allt HAR RÅD och att de övriga partierna bara har fel i fråga om volymerna. Och eftersom de övriga talar om "ordning och reda" och sänkta volymer, så blir ju steget tillbaka inte så långt.
På så sätt så har man förstärkt motståndarnas världsbild, genom att närma sig den.
Och vad är uppsidan? Vem är så generös och snål på en och samma gång att man "vill hjälpa" kvotflyktingar och samtidigt kicka ut 95% av asylsökarna? Är det verkligen inte synd om ens 10% av dessa, eller 15?