Ord som inte kan böjas i vissa former

Blev för ett tag uppmärksammad på ett par ord som inte går/är svåra att böja i vissa former.

(ber förresten om ursäkt att jag har bristande vokabulär när det gäller grammatik - rätta mig gärna om jag skriver något på fel sätt!)

1) "rädd" - något kan bara känna skräck om det är ett "en"-ord
T.ex. "en rädd hare" funkar, men "ett rädd lejon" låter ju skruvat. Att böja det som "ett rätt lejon" är visst också fel. Jag googlade på detta och fick fram någon förklaring om att saker som lever oftast var "en"-ord förr i tiden, och att levande "ett"-ord är nya påfund, såsom ett lejon eller ett barn, och dessa kan alltså inte uttryckas vara rädda på ett korrekt grammatiskt sätt. Det låter ju skevt. Om någon har en mer utvecklad förklaring av detta är jag väldigt intresserad!

2) "minnas" - hur satan böjer man det i dåtid med har?
T.ex. "jag mindes det" funkar, men "jag har munnits/mints/whatever det" är högst oklart för de flesta. Tydligen är "har mints" det korrekta? Eller? Varför föredrar man oftast att säga "har kommit ihåg" istället? Jag tycker nog att använda "komma ihåg" framför "minnas" är vanligare i allmänhet (i alla former), vilket är lite konstigt, "minnas" är ju egentligen enklare då det bara är ett ord.

3) "måste" - varför finns det inga måsten i dåtid?
T.ex. "jag måste gå" funkar, men "jag måstade gå" är superfel. "Jag var tvungen att gå" är väl det korrekta, men hur kommer det sig att språket funkar så? Det går ju att säga "jag är tvungen att gå" i presens, så varför finns tvungen både i presens och dåtid bara för att det böjs med "är", men "måste" finns bara i presens? Finns det fler ord som är så, och varför?

Finns det fler spännande språkligheter ni kan komma på?

Få, färre, färst tycker jag är knasigt. Finns det någon som använder ordet färst?

Va! Aldrig hört talas om! Uttalas det "fäscht"?

Precis! Som Värst fast med F.

Finns en egen tråd om detta:

(FB) Rädd/Rädt/Rätt (lejon) (Sammanslaget)

Det bör dock understrykas att det inte bara är rädd som är föremål för detta problem. Det gäller även följande: lat, pryd, fadd och lat.


Mints är en ovanlig, men korrekt form.


Den korrekta för tvungen i preteritum är tvingades eller tvangs: - Jag tvingades gå till skolan igår, trots att jag var sjuk.

Faktum är att måste även är preteritum: - Jag måste gå till skolan igår, trots att jag var sjuk.


Tror att du hittar de flesta i enskilda trådar i detta delforum om du letar.

Jag var hungrig, men nu har jag ätit och är mätt.

Jag var törstig, men nu har jag druckit och är... otörstig?

Peter har få äpplen, men Anders har färst. Nä, låter bara knas.

Nisse kom i tid, men skrek åt lärare och var...otidig.

Sedan förstår jag inte varför det ska vara så märkvärdigt att törstig har otörstig som sin motsats. Det är väl inte märkligare än att lydig har olydig eller farlig har ofarlig.

Färst är väl inte helt ovanligt,använder själv det och har stött på det ett fåtal gånger i t.ex. Svenska dagbladet. Dock har jag fått frågan en antal gånger vad Färst betyder men det är ju helt korrekt. Måste börja använde det med.

Otidig är knappas motsatsen till "i tid", vad menas?
Nä, men vem säger "nu är jag otörstig" när den druckit klart, jämfört med "nu är jag mätt" när den ätit färdigt?

Nej, man säger "nu är jag inte törstig (längre)". Det är ju bara en liten liten bråkdel av alla adjektiv som har en självklar motsats och därmed finns det ingen anledning att tro att just "törstig" skulle ha det.

Vad är motsatsen till "kissnödig"? Jo, "inte kissnödig".

Visserligen, men man kan ju tycka att törstig borde ha sin motsats, precis som hungrig har sin? Men vad vet ja, det kanske är likadant på andra språk. Engelska: I was hungry, now I'm full. I was thirsty, now I'm...unthirsty?

Hmm.. Samma på franska när när jag tänker efter: "J'ai faim", men "je suis rassasié". "J'ai soif, men "je n'ai plus soif."