Den stora tråden om The Beatles

Lennon är ju helt klart en intressantare figur.

Beatles utan McCarthy hade ju inte nåt så lång?
Ett 60-tals band, inte mer.
Det visste Lennon så småningom under färden.
Yoko Ono lika så.

McCartney hade talang för att skriva och komponera renässansmusik. John Lennon var den psykedeliska hippien som fick till några bra låtar med disktinkta riff. George Harrison hade sin indiska grej. Mccartney fick dock till de mest klassiskt melodiska låtarna.

Men av en ren slump så är alla de bästa soloalbumen som McCartney har gjort producerade av George Martin.

Jag gillar bara psykedelisk musik, that's the deal.

Lennon's Yer Blues är ett exempel på hans skitlåtar.

Misslyckade, jaha det var därför som Wings blev skitstora menar du? Vi förstår. Herregud vilken idiot. "Jag kan nämna Lennons tre mest kända låtar, det måste betyda att Paul suger!"

Visst, Lennon var inte bara ett musikaliskt geni, utan ett geni i allmänhet. Mycket smart, kom ofta med märkliga uttryck som ingen förstod sig på, inte för att orden var svåra, utan för att Lennon var den enda som kunde läsa in i det som faktiskt sades. Som vanligt gränsar genialitet mot galenskap, Lennon är inte ett undantag.

McCartney hade kunnat ge ut vad fan som helst i det läget, folk hade köpt det ändå. Hans legendstatus var redan cementerad. Det beror knappast på Wings-material höga kvalitet.

Lennons soloskivor är alltså bättre?

Lennons soloskivor var värdelösa, med några undantag.

Ja, framför allt Plastic Ono Band och Imagine. McCartney har inte gett ifrån sig en enda bra soloplatta på 45 år.

Vet inte, det fanns väl ett slags "småborgerligt" drag hos Lennon som gjorde att han ändå gifte sig med Cynthia och då och då försökte leva ett normalt familjeliv, parat med många ryck av aggressivt och hämndlystet svineri för att han p.g.a. henne och Julian inte lika ohämmat kunde njuta av kändisskapets privilegier som de andra beatlarna. Det var ju också Paul och framför allt George som av Lennons moster Mimi ansågs som opassande och underklassigt sällskap för John, inte tvärtom. Jag föreställer mig att Lennon mest hade en vanlig borgerlig slyngelperiod av uppkäftighet och revolt och att den snart skulle ha kommit till ett slut, om det inte hampat sig så att han plötsligt inte behövde anpassa sig till ett vanligt yrkesliv och aldrig behövde göra det. Men annars tänker jag mig honom ganska lätt som en tjänsteman som gör sin trista brittiska plikt samtidigt som han försöker hantera den med aggressiva spydigheter, kanske rentav något i stil med Basil Fawlty?


Musikaliskt var han väl genial åtminstone i början av karriären och i kreativ symbios och tävlan med McCartney, men i övrigt tycker jag nog det är ogrundat att tro på någon specifik genialitet - han ville vara konstnär så som många trotsiga tonåringar vill det, men det betyder inte att han någonsin var särskilt snillrik eller briljant insiktsfull utanför det musikaliska området. Han fick den ekonomiska möjligheten att livslångt bevara sin tonårsattityd; det var det han gjorde, och det var i den attityden han blev "kulturhjälte", som ett slags trösterik försäkran om att det är möjligt att förbli tonåring och inte behöva växa bort från skiffle- och rock'n'roll-perioden.

Men hans "märkliga uttryck" var väl mest ett halvt genant fuskande i den brittiska nonsenstraditionen från Lewis Carroll, som ingen människa skulle ha ägnat någon uppmärksamhet om han inte varit kändis. Likaså var hans avantgardistiska utflykter och politiska ställningstaganden nästan alltid omogna (och han intog ju också ofta rollen som ett slags olydig "son" till mamma Yoko). Medan McCartney däremot var den som var mer genuint intresserad av avantgardistisk konst, umgicks i konstnärskretsar och lät sig influeras av alla slags musikaliska och konstnärliga intryck. Av olika skäl, dit hör kanske McCartneys mångsidighet liksom hans barnsligt oskuldsfulla ansikte, blev däremot den publika bilden (som Lennon själv gärna utnyttjade) att McCartney var den mesige anpasslingen medan Lennon var den tuffe och djärve nydanaren.

Både George och Paul var överlägsna soloartister jämfört med vad Lennon åstadkom.