Citat:
Ursprungligen postat av
Zaxxon
Skräck my ass
Mulholland Drive har jag ju inte beskådat men hur kan man klanka ned på ett mästerverk som
Eraserhead som gav mig kallar kårar i yngre dar! David Lynch kan sina skruvade grejer
Iofs kanske man kan ta sig en repris och se om den var lika gripande som när man var 14-15. Tackar för påminnelsen!
Citat:
Ursprungligen postat av
BrutusBeefcake
Vart hittar man en tjej som självmant sätter igång Faces of Death?

Jag tänkte nästan ställa samma fråga!
Citat:
Ursprungligen postat av
Carnage.
Du lär deppa ihop om du tittar på't!
Instämmer, ville chocka som fjortis och ta mig an allt som kunde klassas som skräck! Tog mig en titt på de mest kända "Real death" grejerna därute (dvs "Faces..." och "Traces of death"). Ett hån mot offrens anhöriga som får sina släktingar förnedrade. Du blir bara allmänt nedstämd och får minskad livslust.
Annars har jag kört
Ringumaraton senaste veckan. Spelade in den från Femman 2004 (då jag aldrig sett rysare från denna kontinent) och fick mig "hooked" på östasiatisk skräck (vilket har hållit i sig sedan dess!) så jag tänkte återuppleva lite fina minnen!
Ring: Kanzenban: Den första (tämligen okända) filmatiseringen från 1995. Mer trogen originalboken än Nakatas version från 1998, däribland en del naket!
3/5
Ringu: Sadakos "breakthrough" som inte behöver nån direkt introduktion? 4/5
Ringu: Rasen: Uppföljaren till
Ringu som tydligen floppade hemma i Japan (så en ny uppföljare fick spelas in). Karaktärer som jag inte känner så mycket för men slutet känns mer poetiskt och givande här än i Ringu 2. 2/5
Ringu 2: Mer fokus på Yuichi (familjens son) och hans paranormala förmågor. 3/5
Tänkte ta mig an
Ring Virus ganska snart, vilket är Sydkoreas egna bidrag till fenomenet! Och (om mina fördomar försvinner?) så kanske jag vågar mig på den amerikanska nyinspelningen i sinom tid