Citat:
Ursprungligen postat av
VaginalFis
Efter att ha läste lite om vårdtäktsmördaren verkar det som att vi nu har med ännu en tyst, trevlig, omtänksam, underbar och snäll kille med att göra.
Man kan se ett mönster i det här. De flesta mördare, våldtäktsmän, och andra som begår grova brott verkar vara underbara människor egentligen. Kanske måste vi tänka om i gärningsmannaprofiler framöver?
Är inte direkt ovanligt att intervjuade grannar till mördare (och dylikt) nästan alltid säger sig ha upplevt GM som trevlig, tyst och skötsam. "Han hälsade alltid i hissen" o.s.v.
Men hur väl känner man folk egentligen? Vem vet ifall grannarna har ångestattacker, super, missbrukar, har självmordstankar, haft längre kontakt med psykiatrin, är manodepressiva etc. Det är inte alltid som ett mörkt inre syns utåt. Kanske är insikten om att en presumtiv mördare faktiskt kan verka och se ut som vem som helst alltför skrämmande. Som om det är lättare att ta till sig att han var "udda och konstig".
Citat:
Ursprungligen postat av
krackelerar
Svensk GM=psykiskt sjuk. Invandrare = kulturskillnad, dålig kvinnosyn.
Det är med folk som med hundar. Om en s.k kamphund biter en annan hund blir ingen förvånad. De är ju galna och opålitliga. Men om en collie eller spaniel biter en annan hund så har den hunden troligtvis hjärntumör, tandvärk eller annan smärtsam åkomma som leder till plötslig icke rastypisk aggressivitet.
