SvD/Sifo-undersökning visar att bilderna på Alan gjort svenskar mer flyktingvänliga

Vilken skock fegisar det svenska folket måste vara i så fall.

Är det den här typen av flyktingfientlig propaganda som gör att folk kan sitta och bygga upp ett hat mot oskyldiga barn som flyr ett krig? Jag försöker förstå hur man kan sitta i Sverige och arbeta bort sin empati så till den grad att ingenting längre berör, att ingen längre förtjänar att tyckas synd om, att ingen längre är ärlig i sitt uppsåt.

Barnet skulle ha blivit flyttat, jaha, är det grund för att hela situationen går att avfärda som bluff och båg? Nu var ju informationen helt felt, men ändå:

Citat: "Update: A close up of the soles of both shoes has found they are different boys. "

Är det sådana här halmstrån man måste gripa efter för att slippa känna empati?

Jag vet inte varför jag bryr mig om att skriva i en sån här tråd längre, faktiskt. Det blir bara obehagligt hur avhumaniseringen och demoniseringen av flyktingar tilltar och når helt obegripliga proportioner.

Det verkar som om majoriteten i den här tråden tror att hela flyktingvågen är någon slags propagandamässig iscensättning, för att... tja, motarbeta Sd?

Varför kan man inte bara acceptera att folk vill fly från en galen diktator som bedriver inbördeskrig mot sin egen befolkning på ena sidan, plus en mordisk islamistisk sekt på andra sidan? Kan det ens bli jävligar än vad det är i Syrien just nu? Varför är det svårt att förstå att man söker sig in i europeiska länder med (relativt) fungerande ekonomier och flyktingmottagande istället för att sitta i enorma läger på turkiska sidan gränsen?

Är allt det här jobbigt därför att Sd upplevs förlora mark när flyktingar framställs som mänskliga och med genuina behov? Blir det lättare när man tänker sig dom som parasiterande lyxflyktingar som egentligen inte har det så dåligt i Syrien, men som bara vill jävlas med EU?

Blir det lättare när man kan avfärda alla som uttrycker sig empatiskt gentemot Alans (3-åringen) öde som hycklare (för att man inte samtidigt uttrycker stöd för jordens alla lidande barn, vilket brukar vara standardargumentet hos folk som föredrar att inte göra eller känna någonting alls)? Är alla hycklare utom Sd-anhängare, för ni håller inte vissas öden som mer tragiska än andras? Genom att skita i alla är man i alla fall konsekvent och rationell?

Blir det lättare när man avfärdar alla som sörjer för Alan som falska vänsterflum som bara är ute efter PK-poäng? Att ingen är ärlig utom SD-aren?

Låt mig berätta hur empati fungerar: Man kan inte alltid värja sig. Nej, det kanske är irrationellt att sörja en pojkes död när tusentals människor dör varje dag, men det är inte så medkänsla fungerar. Ibland blir man luttrad, ibland når ett öde eller en historia hela vägen in.

Jag bryr mig om partipolitik i det här läget. Jag tycker inte att V har en bättre integrationspolitik än dom flesta andra partier. Jag kan förstå att människor vill rösta på SD för att markera mot en till stor del dysfunktionell integrationspolitik.

Men jag vägrar sitta och anstränga mig för att hitta varje tänkbar vinkling på den nuvarande katastrofen som kan göra flyktingarna mindre mänskliga, mindre behövande, mindre lidande, bara för att det känns bättre för mig personligen. Och jag kan inte acceptera att så många flashbackskribenter vägrar tror att folk kan höja sig över ett småaktigt partipolitiskt gräl och faktiskt uppriktigt engagera sig i andra människors öden.

Ännu ett bevis på att "fårskocken" saknar förmåga att tänka själva. Så fort det är något som är "inne" ofta genom massmedia så "måste" man tycka så. Alla de som dog innan Alan då? Alltihop är så himla barnsligt att de bryr sig bara för att han blivit en mega kändis.

Ibland undrar man vad dessa trådar är för väckelsemöten. Tro hit och tro dit, bekräftande och ryggdunkande, länkar och källor är ändå bara jobbiga att läsa. Vi tror lite till!

Marknadsföring eller propaganda funkar vilket har visat sig under en längre tid. Tyvärr räcker denna bild så länge tills gemene svensk tittar ut genom fönstret och inte känner igen Sverige längre(7 kvinnor i burka m.m.m). Det är då folk använder erfarenheter som underlag istället för mediatrams.

Tack för att du skriver den iallafall!

Att påpeka humanitet i dessa trådar är det mest tröstlösa man kan göra. Två minuter senare har det vällt in fem nya inlägg där folk på allvar käbblar om några jävla tänder när folk dör. Men ljus och lykta letar folk efter någon liten detalj som kan rättfärdiga avhumaniseringen. Det går egentligen inte, utan man måste hela tiden övertala varandra. Det är detta som är masspsykosen på Flashback.

Sju kvinnor i burka är ju ett supervanligt inslag i den svenska stadsbilden. Verkligen något som "gemene svensk" ser när han tittar ut genom fönstret. Du ser kanske spöken.

Mycket bra inlägg instämmer helt. Men jag tror vi ser en vändning nu, inte på Flashback men i verkligheten.

Främlingsfientligheten, rasismen, rädslan för det okända är stark på Flashback men inte bland det svenska folket.

Japp. Det är här som den sista svansen av rädsla ligger och sprattlar. Det är tur att man kan stänga ned fliken och komma tillbaka in i värmen.

Men ändå viktigt att ta diskussionen här om man värnar det fria ordet och anonymiteten.

Verkligheten handlar om integration och den har inte varit någon större succe hittills.
Att framställa kritik som rasism, främlingsfientlighet och rädsla tyder bara på brist på konstruktiva förslag.

Instämmer. Det är ganska lågt.


För att gå till mig själv har min empatikrets minskat betydligt under senare år. Anledningen är de manipulationsförsök som skett och sker i stor skala som just haft som mål att spela på empati och utnyttja den för att plantera in idéer bakvägen (injicera fulkod). Till exempel om gränslösheten som ett "ideal". Utopier som historiskt gjort sig omöjliga genom förödelsen de åstadkommit, men som nu smygs in genom att dränka förnuftet genom att spela på empati.

Men om själva empatin minskat som en försvarsåtgärd mot manipulationsförsöken, så har i gengäld allt mer av mitt "förnuft" sysselsatt sig med frågor som "Varför finns det så många fattiga?". "Vad kan göras". "Vad är riskerna med att gå fort fram?". "Varför får förespråkare för snabba, enkla och felaktiga "lösningar" så stort utrymme? "Varför är utopisterna så aggressiva mot dem som inte låter sig manipuleras via empati, utan väger förnuft mot känslor och konsekvenstänker?".

Såna frågor.

Det följer inte (non sequitur) att eftersom flyktingarna/migranterna lider måste gränserna öppnas, utan tanke på konsekvenserna. Var ligger det optmala för att göra världen bättre? Det strider mot de termodynamiska principerna att det skulle kunna göras snabbt, genom drastiska åtgärder utan utvärdering av konsekvenserna. Tvärtom är sannolikheten nästan 100% att om det försöker göras snabbt blir resultatet ännu värre.

Drevet har gått för länge sedan, vilket innebär att det sitter fula gubbar och kärringar och spinner ihop en massa falsarier om svenskar och invandring. Och detta är också ett led i den utveckling som skett, att de invaderar landet i grupper som gör det omöjligt att stoppa en sådan omskärelse på svenska folket. Carolla är pigg på att gå motströms, och om hon tror att det skall hjälpa svenska folket att böja rygg ännu mer, då får hon tror det.
Så gå ut på stadens gator och slå upp ögon och öron. Det är mer lärorikt än att sitta hemma och spy djävligheter över utvecklingen.
Att höra och se hånleendet från tiggare då de halvskriker milionär milionär milionär när man passerar,det är faktiskt komiskt!