Citat:
Ursprungligen postat av
menelik
Börjar sakta få vissa sympatier för Löfvén.
Statsministerrollen är svårspelad. Bra att han visar avsevärd tveksamhet innan han gör det nödvändiga utspelet inför flyktingkatastrofen. En rapp och självsäker statsminister, som käckt, trosvisst och tveklöst trumpetar ut sitt tyckande inför den fruktansvärda och svårbedömda katastrofen , skulle däremot inte övertyga andra än de redan starkt i ämnet övertygande.
Väljarna behöver en statsminister, som de på sikt kan identifiera sig med. Tvekan och fasa inför flyktingkatastrofen är just vad flertalet just nu känner. Framgår inte minst av debatten här på Flashback. Sakta men säkert skapas emellertid en ny svensk delaktighet i den internationella solidariteten.
Således:
-Stå på dig Stefan! Du är på rätt väg och alltfler lyssnar på dig!
Du är väl ironisk får jag hoppas, eller?
Att kalla denna man "rapp" är som att kalla en gråsten "karismatisk".
Tidigare har jag, ärligt talat, förlöjligat Stefan Löfven. Det har jag slutat med.
Anledningen till detta är att Stefan påminner VÄLDIGT mycket om min intellektuellt funktionsnedsatte kusin både till ålder, utseende och beteende. Tragiskt nog. Min fostran förbjuder mig att uttrycka mig nedlåtande om människor med en dylik bakgrund.
Med andra ord: Stefan L gör så gott han kan utifrån sin förmåga. Destovärre är förmågan mycket begränsad.