Citat:
Ursprungligen postat av
Bergakungen
Jag vet inte riktigt om du förstått processen i domstolen?
Åtalet innebär att åklagaren lägger fram bevisning (vad saken än gäller) som den anklagade försvarar sig mot. Om bevisningen (återigen för vad brottet än gäller) inte kan förklaras bort OCH är tillräcklig blir man som regel fälld.
Ett väl underbyggt åtal ger efterhand en stor förklaringsbörda för den åtalade. Rent hypotetiskt påstår du att "brott mot griftefriden" kan bevisas, men inte brottet "mord". Givetvis får man då ingen förklaringsbörda för mordet, men väl för det brottet där bevisningen är god.
Jag påpekar därvid att om bevisningen för "mord" är fullgod, så får den misstänkte en förklaringsbörda som omfattar den bevisningen också. Förklaringsbörda kan bytas ut mot "en invändning som kan tänkas vara sann och som vinner rättens tilltro". Här skiljer vi på bevisbörda och bevisvärdering.
Bevisbördan ligger fortfarande på åklagaren. En oduglig åklagare som bortser från rent självklara alternativa förklaringar blir då ett lätt byte, till och med för rätten, som "ex officio" kan framhålla en uppenbar blotta i bevisningen, även om den inte påtalats av den anklagade.
Jag har förstått processen i domstol, det var bara det där med förklaringsbörda som var oklart. I resningsbeslutet i marinamålet i Spekeröd hänvisade HD till förklaringsbördan. Den tilltalade förklarade ingenting, han fortsatte att blåneka, och dömdes för mord utan att hovrätten hänvisade till förklaringsbördan.
Men om min hypotes är sann så kan NB sitta still i båten, fortsätta neka genom tingsrätten, dömas för griftefridsbrott och ta sitt straff. När han kommer ut får han sina pengar eftersom han har fullföljt avtalet utan att avslöja något. Om åklagaren överklagar blir det lite kinkigare, då måste han antingen berätta, eller riskera att dömas för mord.
Skulle han dömas för mord i tingsrätten, vilket är mindre sannolikt med det du har berättat, så måste han själv överklaga och berätta.