DN trakasserar oppositionell journalist (Julia Caesar/Barbro Jöberger)

Instämmer. Det är väl ganska uppenbart att syftet var att skrämma henne till tystnad. Orrenius har själv erkänt att han förstod redan efter första besöket att hon inte ville ge någon intervju och ändå kör dom på med ytterligare tre hembesök på ett år.

När man dessutom ser Orrenius och andra inom media hylla RG och våldsvänsterns metoder så är det inte så svårt att förstå att folk tvingas skriva anonymt.

Orrenius tycker det är konstigt att folk köper Julia Ceasars berättelse rakt av. I samma andetag förkunnar han att folk har hotat honom.

Man känner andra genom sig själv – ljuger Orrenius för att försöka slita offerkoftan ur näven på Julia Ceasar? Nja, kanske inte ljuger, men förstärker sanningen? Men den stora ironin och den totalt frånvarande självinsikten gör att man måste undra om det verkligen inte är ett skämt när han gör precis likadant och förväntar sig att alla ska köpa hans historia rakt av.

Hela det här debaclet är intressant ur ett annat hänseende (om nu min lilla torftiga analys kan tänkas vara intressant, tveksamt) och det är att Hamrud bara genom att sitta stilla i båten och låta Orrenius reagera med ryggraden kommer undan med blotta förskräckelsen. Eller har jag missat något? Hamrud är ingen lammunga och har vad jag förstått kopplingar till EXPO och dess våldsamma nätverk av aktivister.

Jaa du, tror du det är någon som tror på denna verklighetsbeskrivning förutom några av de värsta virrpannorna? Du jämför en debattör som valt att skriva kåserier i sagoform (där efter att man har läst lite börjar undra hur det står till med människan) och utmålar en bild av Sverige som närmast hör hemma i facket konspirationsteorier och företräder ett politiskt parti med närmare 20% i riksdagen i ett demokratiskt land, med de oftast ensamma oppositionella personerna som agiterar emot diktaturer och ofta har hela landets säkerhetspolis och statsapparat som motarbetar och spanar på dem och många gånger sitter åratal i fängelser där de torteras med varandra? Är du riktigt klok eller bara allmänt ovetande vad som händer i totalitära länder?

Hon har velat ducka den debatt som kommer med att man skriver det hon gör och slippa försvara sina påståenden. Klart som fan att hennes motståndare vill veta vem hon är så hon i fortsättningen kan avkrävas en kommentar när hon nu har fått en medial plattform.
Vad är det för konstigt med det?
Det är närmast att betrakta som källkritik om du vet vad det är?

Sedan att RG och EXPO jagar folk som sprider rasistisk smörja är väl bara bra?
Jimmy har ju sagt att dessa hör inte hemma i SD så du borde väl vara skitglad om ni kan bli av med folk som dessa, om du nu inte hör hemma än längre höger ut.

Så din indignation blir svår för att inte säga omöjlig att ta på allvar.

Hamrud har helt klart tagit mindre "flak" i den här metadebatten eftersom det ju primärt varit Orrenius som gjort hembesök och haft sig. Men mobiliseringen är nästintill total och skyttegravarna uppgrävda mellan höger och vänster i sociala medier. Det finns gott om journalister som ser Orrenius hembesök och stirrande in genom fönster som normalt journalistiskt arbete och helt legitimt, medans motsvarande agerande från någon icke-legitimerad journalist med examen från journalisthögskolan betraktas som allvarligt hot och obehag.

Det råder helt klart ett ganska så allmänt och utbrett förakt gentemot journalister. Det har de bäddat väl för själva. Med en uppblåst uppfattning om sin egen betydelse och genom de friheter de anser sig kunna ta, är det inte märkligt att föraktet dessutom emellanåt övergår till öppet hat. Att somliga är så hetlevrade att de övergår till att kontakta journalisterna och hota dem via telefon och mail, är klandervärt och illa, men inte helt obegripligt med tanke på den attityd journalister uppvisar när de konfronteras och ifrågasätts. Journalister är inte bra på att ta feedback från den föraktliga pöbel som de förväntar sig ska konsumera och betala för deras skit, så att folk blir skogstokiga och häver ur sig är nog egentligen inte speciellt konstigt om vi ska se objektivt på det. Det räcker gott och väl att följa vissa journalister på sociala medier för att man ska bli riktigt ordentligt irriterad och uppretad. De behöver jobba på sin kundkontakt och PR, helt klart. Att skriva vanligt folk -som kanske inte har talets gåva, kanske stavar lite krattigt och bor långt från Götgatan- på näsan att de är rasistiskt drägg som säger att de är trötta på att halka i EU-migrantbajs när de leker med barnen på lekplatsen, är både provocerande och onödigt von oben-trams!

Nu är det väl den trakasserades uppfattning av trakasserierna som gäller. Inte din

Julia Ceasar skriver bra och träffsäkert om samtidens Sverige. Hon gör det jobb de etablerade journalisterna undviker. Hon ställer de svåra frågorna som folk vill ha svar på. Vad är problemet? Att just du inte köper hennes slutsatser och världsbild är ditt val, men det gör hennes bloggande inte mindre legitimt för den sakens skull. Alla har rätt till sin åsikt och numera kan också alla ge luft åt densamma och nå ut till en publik som tidigare varit otillgänglig. Är det fel med bredd och djup? Är det mer rätt med konformism och konsensuskratur?

Jag tycker det är ganska märkligt detta vänsterns ständiga efterforskande av folk som valt anonymitet av olika skäl. För några år sedan ägnade det radikala och pacifistiska nätverket Ofog sig åt att röja identiteterna på de bägge försvarsbloggarna Wiseman och Skipper, som av hänsyn till sin ibland skarpa kritik gentemot både politiker och arbetsgivaren Försvarsmakten snarast var att betrakta som whistleblowers.

Var fick Ofog sina uppgifter från, tro?

Och vem har efterspanat Julia Ceasar, månne?

Min lilltå säger att Researchgruppen har ett finger med i spelet...

De radikalsocialistiska "motståndsnätverken" har ett väl fungerande nätverk av både spanare, fotsoldater och propagandaaktivister. Vänsterns destabiliserande inflytande över samhället ska inte underskattas och SÄPO anger också mycket riktigt den s.k "autonoma rörelsen" som det näst värsta hotet mot Sverige, vilket naturligtvis retar alla dem som tror att några dussin nazister är värsta hemsökelsen här i landet.

Hur långt får detta signalerande sträcka sig? Måste man öppna för att man är hemma? Man kanske inte har lust, är ur form, är sjuk, är rädd, är upptagen osv.
Respekt för hemfriden är att ringa på två till tre gånger inom någon minut - öppnar ingen då är ingen hemma eller så är någon hemma som inte vill bli störd just då varför man går därifrån. Vad man inte gör är att gå runt och tittar in genom fönster, gestikulerar, rör trädgårds- eller andra ägodelar, det kan uppfattas som hotfullt.

Det skulle jag inte vara så säker på. Nu har ju Orrenius och Hamrud i sociala media dessutom bekräftat att de vid flera tillfällen besökt JC:s olika adresser och att de vid flera tillfällen uppehållit sig utanför dessa under vad som får betecknas som långa perioder. Det i sig är anmärkningsvärt, lägger man dessutom till att JC valt att vara anonym för att slippa just media och deras våldsamma svans och ändå blir uppsökt... Just Bonniers kännemärke med dels sin agendajournalistik och dels med sina uthängningar, smutskastningar, offentliga karaktärsavrättningar och kampanjer för att få motståndare avskedade och avskydda skulle mycket väl kunna uppfattas som ofredande, förtal och mer.

Lagar är som regel tydligt skrivna men tyvärr lever vi inte i ett rättssäkert samhälle. Straffen för samma brott varierar beroende på ålder, ursprung, kultur osv.

Bonniers metoder är ökända, de vill dessutom kasta oppositionella i fängelse, de kallar folkvalda för "rasister" och deras väljare för "lågpannade as". Vem ska man tro på? Hänsynslösa vänstermurvlar eller en 70-årig gammal harmlös dam? Vem är den aggressiva uppsökande parten?

Det är känt att kommer Bonniers på besök så är det fara å färde. Det är suggestivt hotfullt särskilt i beaktande att de officiellt samarbetar med delar av våldsvänstern.
Angående Bonniers metoder vet jag om en episod där intervjuoffret öppnade dörren, journalisten drog upp den och blockerade möjligheten att stänga med sin fot. Intervjuoffret blev så chockad att vederbörande lämnade landet i drygt en vecka.
Det finns en oroväckande okultur i Bonniersfären som faktiskt hotar demokratin i landet, dessa Stasimetoder (uppbyggnad av underrättelsetjänster och stora dataregister och sedan samköra dessa), åsiktsförtryck, fientlighet mot motståndare och deras agenda att vilja fängsla oppositionella bekräftar just detta. Det är dags att granska Bonnier och deras metoder innan de blir en stat i staten.

Fel. Det finns 11 med det namnet i Sverige utan skyddad identitet. Den yngsta 11 år och den älsta 75 år.

Så kan det såklart vara, men med det resonemanget blir ju hela tråden ganska meningslös.
Men hennes uppfattning om att bli trakasserad ligger ganska nära hur lätt människor känner sig kränkta idag.
Hon har upplevt en jobbigt situation, men att kalla det trakasserad är ändå att ta i.
Att sen så många blir upprörda beror mer på vilka som besökte henne än själva besöket.

Men vad synd att inlägget är borta där du anklagar alla dina meningsmotståndare för att vara "obildade" på traditionellt PK vis. Att någon skulle ödsla en minut på att argumentera med den här regim-roboten är obegripligt för mig.

Naturligtvis råder det inga tvivel vad för motiv DN har att ha tag på J. Ceasar, och det är inte någon seriös objektiv journalistik det handlar om, utan att skrämma dem som hotar deras position som "samhällsbildare" och de som försöker visa folket sanningen bakom PK medias vidriga och livsfarliga hjärntvätt. På sikt kan en sådan som Wodalarski(?) få en svår sits här i riket när vindarna vänder och det skrämmer sådana människor något alldeles fruktansvärt förstås, då de är vana att i sin relation till sina medmänniskor i samhället ha en enorm propaganda-maskin som de kan rikta emot vilken meningsmotståndare som helst.

Att det sitter människor i det här riket som på fullaste allvar försöker argumentera för att vår stor-media arbetar för att idka en seriös och öppen debatt, det måste sorteras under "skratta-eller-gråta?"-högen.

"Du jobbar rätt hårt på att framstå som mer kognitivt begränsad än vad du förmodligen är.

Allt annat åsido, ge gärna en uttömmande förklaring till exakt varför du tror att Orren tog med sig en fotograf? För att spara lite tid utifall att JC skulle gå med på ett hemmahosreportage?

Inte vet jag? För att fota nåt kanske?
Orrenius har redan hennes namn, bilder av henne finns på nätet. Har Orren hängt ut henne? Svara på det."

Där, blir lite mer begripligt än att klippa ut tre ord.
Orren kanske var på reportageresa om det delade Sverige?
Orren, om någon, är väl just den som verkligen försökt förstå och beskriva de "sverigevänliga" utan att göra dem till monster. Minns du hur han försvarade Jomshof?
Återigen, ni verkar förbannade för att någon ni ser som en moyståndare försöker göra ett så bra jobb som möjligt.
Att skriva beskrivande om den nya indiejournalismen utan få med Julia vore ett misslyckande för vilken seriös journalist som helst. Och än en gång, hennes identitet behöver inte röjas.
Är Rapport Från En Skurhink objektiv, borde den boken ha stoppats?

Har du missat att DN sökte skribenten med anledning av hennes anonyma författarskap?

Det faktum att reportrarna har tagit reda på vem personen bakom pseudonymen är, är en tydlig signal om att reportrarna a. inte har rent mjöl i påsen och b. inte alls bara är ute efter en vanlig intervju med skribenten. Vore det på det viset, så kunde de enkelt ha kontaktat henne genom Snaphanen och bett om en sådan

om DN plötsligt knackade på din dörr för att fråga ut dig om det du har skrivit på Flashback, då skulle nog du också uppleva ett visst obehag.