Citat:
Ursprungligen postat av
Pörr
Han kanske jobbar med ekonomisk rådgivning på en begravningsbyrå.
Om inte stämmer givetvis det du har sagt.
Alla har vi väl någon gång kontemplerat att nässla sig in i en begravningsbyrå bara för den strikta klädkodens skull. Att försöka vara personlig med sin klädsel med så pass snäva begränsningar - vilken härlig kreativ utmaning! Full frihet i klädval kan lätt bli överväldigande, utbudet svindlande, och så slutar det med reträtt till fortifikationer i form av mörkblå kavaj, ljusblå skjorta och beigea chinos lik förbannat.
Svarta skor, svart kostym, vit skjorta och mörk slips är självskrivna. Det blir till att jobba med olika texturer istället: Variera skjortorna med t.ex. jaquard och royal oxford - inte bli en poplin-pusher som Pörr. Fransk manschett så klart, så att man kan leka med olika manschettknappar (Kors? Jesusfiskar? Är det att gå för långt?). Kostymerna blir knepigare, där får man nog vara ganska återhållsam, inklusive skärningen, men det finns nog utrymme för ett mer markerat twillmönster på en av kostymerna.
Jag förställer mig också ett jävligt väl avvägt färgmässigt finlir, där jag ser svart ut i lysrörsbelysningen i korridorerna på äldreboendet och i det dämpade stearinljusskenet när jag instruerar de efterlevande att ta ett sista farväl innan jag rullar ut kistan på baksidan och solljuset avslöjar att kostymen i själva verket är djupt mörkblå och skorna har en underton av aubergine. Jag justerar pilotglasögonen med titanbågar i begravningsbilens innerbackspegel innan jag kör iväg. Långsamt. Värdigt.
I skoväg - som komplement till en vanlig cap toe oxford - föreställer jag mig en mejslad (tänk u-last) whole cut med medaljong och en två-tons (svart + grå mocka, ungefär
så här) munsko med ett spänne. Samma färgkombo för oxfordkängor vintertid.
Bouppteckningar och dylikt förvarar jag i en någon gotisk-inspirerad svart portfölj från Jeffery West. Jag undviker frestelsen att balla ut helt med komplett dödgrävarlook - cylinderhatt, slängkappa och rova med kedja.