– Vad vill de uppnå med denna idé? Kanske det är deras sista utväg? säger hon.
– Min son har under sina 35 år aldrig hamnat i några våldsamma incidenter. Vi kallades till exempel aldrig till samtal i skolan för att han hamnat i slagsmål i skolan. Det hände aldrig.
- Jag hävdar med det bestämdaste att min son är oskyldig.
Kommer din andra son att vittna för sin storebror vid en rättegång?
– Ja visst, men ingen har frågat. Detta är helt galet. Gud förbjude, om gärningsmannen är ute i det fria, och ingen söker efter honom. Kan du förstå hur det känns när din son är uthängd överallt som mördaren?
http://www.expressen.se/gt/familjens-kritik-mot-nya-bevisen/
Japp, här har vi en moder som är fortsatt orubbligt övertygad om sin äldste sons oskuld.
Hon är ju bergsäker på sin sak och detta bör vi nog ta och beakta. Är åklagaren förresten
underrättad? Får hon veta att morsan därhemma i byn är så övertygad om att sonen är
oskyldig så kanske det tas fasta på detta, inses att misstag begåtts, och så sätter man
grabben på fri fot igen. Det där med DNA ska man nog inte hänga upp sig så mycket på
vad den saken anbelangar.
Nä, lyssna till en moder med goda vitsord. Som fostrat söner till att bli laglydiga och rejäla
människor som knappt gjort en fluga förnär i sina hittillsvarande liv.
En mor känner väl sin avkomma utan och innan? Respekt please.
Jag tror att hon vet vad hon snackar om.
Det är nog dags alltså att skippa baltspåret. Börja om från början med alltihop.
Inte alls osannolikt att det är samme mördare som var i farten i Upplands Väsby häromkvällen.
Vi har en ambulerande seriemördare att jaga.

(Kl.18.30 la Lisas mobil av. 18.30 gick Ida J
ut i motionsspåret...anmärkningsvärd tidsmässig överensstämmelse...

)
Morsan vet bäst, det är bara till att greppa detta. För inte fan misstar en mamma sig så
kapitalt på en avkomma?

Eller är det möjligt att så kan göras? Har det hänt nån
gång förut?