Vad är klubbkänsla? Finns den?

Björn Runström, Paolo di Canio, Christiano Luccareli har alla stått i klacken för de klubbar de senare representerade för

Det gick ju rykten om att Di Canio skulle vara capo(klackledare, typ) på Curva Nord i år. Tyvärr har dom inte filmat publiken nånting när Lazio visats på TV, så jag har inte sett något från det. Någon som vet något mer om det här?

Då kan vi även ta med F Baresi (20säs i Milan) och M Tassotti (17säs i Milan)

http://www.barometern.se/sporten/kalmar_ff/har-rankas-rydstrom-fore-totti-och-scholes%281793842%29.gm


Intressant läsning i ämnet.

Förvånad över att ingen nämnt Guti i Real Madrid. Spelat för klubben sedan han var åtta år gammal, dvs. de 25-26 senaste åren. Hela sitt fotbollsliv.

Ja han visade en jävla klubbkänsla!

I "mina" klubbar tänker jag ju främst på Micke Hellström o Björn Runström samt Gerrard. Som fotbollsspelare så är det naturligt att någon gång under karriären byta klubb och testa något helt annat, det betyder ju inte att man saknar känslor för klubben man lämnar. Många av spelarna har ju en gång i tiden stått på läktarna och hejat dom också

För mig behöver klubbkänsla nödvändigtvis inte vara att man spelar i samma klubb hela sitt liv. Titta bara på spelare som Fredrik Risp och Nicklas Alexandersson. De har båda spelat i flera olika klubbar genom sina karriärer men båda kom hem till Blåvitt för att avsluta sina karriärer. Att komma tillbaka till en klubb är också ganska stort enligt mig.

Bumpar denna tråd.

Spelarna anses vara giriga legoknektar som går dit pengarna är bäst, och skiter i fansen och klubben. Det ligger mycket i det, men det är långt ifrån hela sanningen. Tycker att diskussionen om klubbkänslan och dess död är alldeles för ensidig.

Sällan eller aldrig nämns klubbarnas och fansens lojalitet mot spelarna. Eftersom den i princip knappt existerar. En spelare som är skadedrabbad eller inte levererar kommer dumpas vid första bästa möjlighet. Spelaren kan få några extra chanser ifall han har bra rykte i klubben, men efter ett tag är tålamodet slut och då åker han ut. Jämför t.ex. Jon Flanagan och Jose Enrique i Liverpool. Båda har varit skadedrabbade länge, men levererade hyfsat när de var skadefria. Den ena är en Liverpool-kille och därför är tålamodet större, den andre är inköpt spanjor och bör därför dumpas så fort som möjligt. Ifall Jose Enqrique gör comeback kommande säsong och är otroligt bra, tror ni han kommer känna någon större lojalitet mot Liverpool och dess fans?

Ett annat exempel i samma klubb är Lucas Leiva. Inköpt under Benitez, hopplöst dålig i långa perioder då han spelades i fel position. Alla ville dumpa honom. Mascherano såldes till Barca och när Lucas fick spela defensiv mittfältare var han lagets bästa spelare. Sen drog han av korsbandet, och har haft svårt att komma upp i samma nivå efter det. Eftersom Liverpool börjar ha lite mycket spelare på innermittfältet snackas det om att dumpa Lucas. Han har gett 8 år av sin karriär till Liverpool, presterat när han använts på rätt sätt men haft lite otur med skador. Han har hånats och ifrågasatts och klubben ser honom i perioder som dödkött. Varför ska Lucas vara lojal med Liverpool egentligen?

Vi gnäller över att spelare är giriga utan tålamod och lojalitet. Men om vi kollar oss i spegeln, hur stort är vårt tålamod med spelare som inte levererar? Hur stort är klubbens?

Janne Tauer Beckenbauer. En något annorlunda kandidat. Att få en sådan ohejdad kärlek till en klubb man bara spelat i ett par år för att sedan bli dumpad måste ju vara rätt ovanligt?

Intervjuer från åren efter där det är solklart att hans högsta dröm är att få återvända till Djurgården är väldigt roliga. Flyttar tillbaka till Stockholm trots att detta aldrig inträffar.

Ses ofta på Djurgårns matcher, mycket DIF på soc. medier, har allmänna idrottsklubben horungar som favoritramsa, osv osv.

Miccoli, även fast han inte spelat länge i Lecce måste han nämnas. Om jag inte minns fel började han gråta när han gjorde mål mot dem.

Parmas lagkapten kommer följa klubben till Serie D. Där kan vi snacka lite klubbkänsla.