Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

"Mikrofonen gömdes i benen på sängen

EXPRESSEN 1990-03-31 Sida 8 - Sektion: Nyheter - Del: 1

Av KNUT-GÖRAN KÄLLBERG Säpos hemliga grupp stod under befäl av agenten med kodnamnet Hököga. De bröt sig in i lägenheten vid Fridhemsgatan i Stockholm och smög in i sängkammaren.
Där fotograferade de benen på sängen och skrapade bort några färgflagor(...).

Ett par dagar senare återvände agenterna och bytte ut sängens ben mot ett
som de tillverkat själva.

Inuti satt en mikrofon.

Berättelsen om hur Hans Holmers Säpopoliser spanade på misstänkta kurder
påminner om en James Bond-film, med den skillnaden att verkligheten
överträffar den mest fantasifulla agentthriller(...).

Berättarna är Säpoagenterna Jan-Henrik Barrling och Walter Kegö och några
av deras kolleger på säkerhetsavdelningens tekniska rotel.

I de 4 300 sidorna i stämningsansökan mot de sex höga polischeferna
berättar de för första gången hur den olagliga buggningen gått till(...).

Vid Fridhemsgatan bodde två kurder, och PKK-experten Barrling ansåg att
de var misstänkta terrorister. En av dem intresserade Säpo särskilt(...).

Dygnet runt

Hököga och hans mannar monterade sängbenet med mikrofonen och ytterligare
en mikrofon bakom en dörrlist i ett annat rum.

I två rivningslägenheter i hyreshuset på andra sidan gatan satt
Säpospanarna. Ljudet från kurdernas lägenhet sändes trådlöst till en
mottagare. En rullbandspelare gick dag och natt(...).

Men avlyssningen blev ett fiasko. Sängmikrofonen satt för lågt. Den
registrerade mest sängknarr och tofflor som hasar över golv. Den andra
mikrofonen var felmonterad eller av dålig kvalitet(...).

- De som tolkade banden kunde inte tyda vad som sades.

I det läget vände sig någon av polischeferna till den amerikanska
spionorganisationen CIA. Operative chefen Per- Gunnar Näss förnekar på
Expressens fråga att det var han. Utredningen i den delen är
hemligstämplad(...).

Hjälp av CIA

CIA hjälpte Säpo med ny högteknologisk utrustning, förmodligen också med
att installera den.

Avlyssningen av kurderna började den 13 mars 1986 och pågick några
veckor. I augusti samma år hade CIA gjort sina installationer. Säpo tog
emot vad som sas från en spanarbil på gatan och samtidigt från
"observationslägenheterna" mitt emot(...).

I det läget var Hans Holmer helt inriktad på att det var kurdspåret som
var "ljuset i tunneln". Barrling berättar i utredningen att man fått
spaningsuppgifter om att ytterligare ett mord på en svensk minister
planerades, och Säpo fruktade att dåvarande justitieministern Sten
Wickbom utsetts till offer(...).

Buggningen av Fridhemsgatan gav inte minsta belägg för detta.

Usel teknik

De sex polischeferna ska ställas inför rätta för sammanlagt sju illegala
buggningar.

Två saker har kännetecknat deras försök att använda James Bond- metoder i
spaningsarbetet: buggningen har varit av usel teknisk kvalitetoch det som
de kunnat höra har varit alldagliga samtal som inte fört spaningarna
framåt(...).

I det läget belutade Ebbe Carlsson tillsammans med Holmer, Barrling och
Kegö att skaffa bättre avlyssningsutrustning från England."