Islam: en religion för oevolverade människor?

Jag tror TS menar primitiv.

Islam har många enormt obildade och fattiga anhängare. Du ska älska din fader och din moder är 4:de budet inom judendom och kristendom. De tio budorden är ju en uppsättning moralregler som är till för att hålla samman samhället. Om du hade frågat en mängd obildade svenskar på 1800-talet så hade de förmodligen varit lika primitiva i sin trosföreställning.

Detta är inget försvar för islam, islam har problemet att som religion vara oförenlig med modernt liv. Ändå ser man inte att muslimer tar avstånd från moderna vapen eller mobiltelefoni. Det är bara vissa företeelser som måste vara likadana som på 600-talet. Kvinnans samhällsställning t ex.

Som jag ser det är islam främst problematisk för att det är en religion som utgår från krig. Muhammed var en erövringskrigare. Det gör krig och krigshandlingar central inom islam. Det finns absolut noll försoning eller förlåtelse.

Flummigt nonsens.

Men förtydliga gärna vad det är för perceptions-brister du anser vara relevante i detta sammahang.


Semantisk akrobatik. Dels är det irrelevant vad för floskler du använder för att beskriva logik, och dels innebär det hur som helst inte ett rättfärdiggörande av anti-logik.

Vilket iofs profilerar det självmotsägande i islams apologetik. En anakronistisk och absurd verklighets-beskrivning som försvaras intensivt ... samtidigt med accepten av konsekvenserna av den moderna världsbilden (e.g. vetenskap och teknologi).

Jag menar mindre evolverad. Men till skillnad från de flesta så har jag intresse av att försöka tänka spekulativt, och inte enbart kopiera rakt av det jag läst eller hört som en bandspelare.

Jag har skrivit om mina teorier i detta ämne i andra trådar, men jag kan skriva väldigt kortfattat här. En sak är att jag ifrågasätter vad "muslim" egentligen betyder, eller vad man avser med ordet, liksom andra ord. Man kan ju t.ex. konstatera att när en muslim säger "kristen" och en kristen säger "kristen" så lär de mena två ganska olika saker. Det är just betydelser av ord som är ett av mina största intressen pga sådana saker.

Jag nämnde att Karl Marx ansåg att samhället evolveras från kapitalism via socialism till kommunism, och jag sa att jag tror att detta har väldigt stor relevans till uppdelningen Islam-Kristendom-Judendom.

Jag tror att Islam som filosofi går hand i hand med relativt outvecklade samhällssystem. (vilket förmodligen går hand i hand med relativt oevolverade människor) En av de saker jag brukar tänka på är till vilken grad religion handlar om ställningstaganden, och till vilken grad det t.ex. handlar om en manifestation av ett system, dvs en mer beskrivande roll. (diskussionen om fri vilja är relaterat till detta)

Nä, nu orkar inte jag skriva mer om detta just nu. Jag hänvisar till en tråd jag skrev för länge sen, när jag hade mer inspiration och motivation, som ingen brydde sig om: (ev återkommer jag med mer om jag har orken, annars se tråden nedan för delar av mina tankar)

(FB) muslimen vs juden

Jag skriver inte för att jag vill pådyvla andra en viss syn, jag skriver i dialektiskt syfte, och ofta med rent hypotetiska frågeställningar, för att söka sanning.

Som jag skrev, "blue sky thinking". Du förkastar och missar poängen med det fenomenet. Du hoppar över ett steg i tankeprocessen, eller misslyckas med att identifiera när det är fråga om blue sky thinking. "Brainstorming" är ett annat ord. Du är helt fastlåst i det logiska (oftast skenlogiska) och det är kontraproduktivt. Speciellt i en diskussion som denna, som är menad att innehålla ett mått av spekulation. Det är bl.a. detta jag menar med perceptionsbrist. Jag menar även att du gång på gång undlåter att extrahera eventuell substans ur påståenden som ges, vilket sedan kan arbetas vidare med. Argumentation kräver att man vet när man ska tillämpa tekniker, man kan inte bara tillämpa dem urskillningslöst. En skogshuggare tar inte med sig sandpapper ut i skogen, lika lite som en möbelsnickare kör skogsmaskin till jobbet.

Jag är medvetande om logikens funktion och användningsområde.


Spekulera allt du orker. Men om det skall ha allmänt värde behövar du inkludera solida, objektiva verklighets-sökande/-beskrivande verktyg.

Flummande är "privat".


Denna "extraktions-procedur" du refererar till låtar som nån subjektiv process som är specifik för dig; gissningsvist nån version av ett "inre andligt kompass" (som jag brukar kalla det).

Du fortsätter bara att göra samma sak. Du påminner starkt om känslotänkare, fast istället för att känslor grumlar ditt seende är det ditt ensidiga missriktade fokus. Jag brukar illustrera den meningslösa diskussionen med denna typ av människor med denna video:

https://youtu.be/3_VWXMFGsTo?t=1m20s

det verkar inte så

Man kan flumma med andra. Du är en möbelsnickare med sandpapper i skogen som klagar på och ser ned på skogshuggaren. När faktum är att det är du som failar. Dessutom har du ingen aning om huruvida skogshuggaren i fråga kan någonting om möbelsnickeri eller inte. Faktum kvarstår att man inte tar med sig sandpapper ut i skogen. Och möbelsnickaren skulle inte ha något material om det inte vore för skogshuggandet.

Nej. Som sagt, det handlar om att se saker för vad de är. Att veta när man ska tillämpa olika tekniker, och inte använda tekniker urskillningslöst. Det är lika kontraproduktivt som att använda lupp när man ska beskåda stjärnhimlen.

Som är? Min distinktion mellan flum och logik, och när, var och hur dessa kan användas?


Visst. Jag har själv fungerat som såkallad drömresa-guide (~inom psykologin: Guided imagery)

ja

Jag har betydligt mindre kreativitet, inspiration och driv i dagsläget än vad jag hade för två år sedan. Det känns ofta som att jag genomgår någon slags död. Men jag vet inte om detta är bra eller dåligt. Det kan eventuellt ha anknytning till ämnet för denna tråd, då jag tycker mig se att just driv är en av de saker som skiljer olika delar av mänskligheten från varandra, och vilket i detta fall har relevans för religioner. Detta relaterar till citatet om Osiris som jag postade tidigare.

En sak jag tänkt på mycket är att det förefaller mycket märkligt för mig om en enda religion skulle kunna gälla för hela mänskligheten. Det är lite som att en enda instruktionsbok ska gälla för samtliga som arbetar i en fabrik. I en fabrik är det istället olika moment och olika moment kräver olika instruktioner. "På golvet" sker flera olika moment, som kräver olika instruktioner. Sedan finns det kontoret, igen, andra instruktioner. Osv.

En annan sak som jag tänkt på är det som jag skrev i en annan tråd. Den som är mindre begränsad av moral är sannolikt alltid i överläge i konkurrensen i den fysiska världen, för den har en större arsenal till sitt förfogande. Eftersom det är den som står sig i konkurrensen som är den som för sina gener vidare, så leder detta sannolikt till att moralen sjunker i takt med evolutionen. Detta relaterar starkt till teknikens utveckling eftersom ju mer avancerad tekniken är desto mindre begränsad av moral måste man vara för att stå sig i konkurrensen. Jag tror att filmen Nightcrawler illustrerar detta. T.ex. denna scen:

https://www.youtube.com/watch?v=KnC4AUDI8ME

För att stå sig i konkurrensen mot andra TV-kanaler måste denna TV-kanal visa blodigare material än alla andra.

I ett relativt outvecklat samhälle finns ett starkt driv hos människor att klättra uppåt, att fortplanta sig etc. Men dessa människor bygger sitt eget fängelse. Israel är palestiniernas förlängda arm, om jag utrycker det så. Det är en kinesisk fingerfälla. Man målar in sig i ett hörn. Det jag tror att utveckling leder till är en successiv död. Men samtidigt krävs det att de döende har yngre själar som lyfter upp dem. Att dö tror jag inte är negativt, för jag tror att livet i det fysiska är någon slags korrektionsprocess, helvetet, och att dö ifrån helvetet är målet.

Påminner litegrand om Abraham Maslows behovstrappa.

Maslows teori förknippas med motivationsprinciper då han grundlade begrepp om hierarkiska skalor följande ekomomiska tillväxtprinciper, som ju om något tillknyts materielistiskt tänkande om existensen som en linjär funktion - där en slags toppstyrning med gud i spetsen skulle kunna illustrera "the enlightened status" var individuell motivation skulle löpa parallellt med detta : därmed betinga människans värde men, i samma mening också graden av värdelöshetskänsla.

Dvs avsaknad av uppnådda trappsteg skulle kunna därmed permanenta människors tendens att fastna i olika behovsprinciper att låta vissa principer dominera, istället för att inge människor spontan känsla av ständiga värdeökningar av att härbärgera gudssinnligheten som en explicit kraft i stegen upp mot himmelriket och saligheten yttersta fullfilment.

Vars grader och utstuderade planeringar ju blir normerande inte minst inom respektive religionspakets utbud med de verktyg som religiös dogmatik då applicerar, i sak av att vara t.ex samhällsfostrande.



Så vad motiverar de olika stadierna och vilka incitament finns för att förkroppsliga gudstanken egentligen?

En sak som jag har funderat på kring detta är som sagt det här med socialism. En väldigt bra bok som ger perspektiv på detta finns här gratis:

http://mises.org/sites/default/files/Economics%20in%20One%20Lesson_2.pdf

Här i Sverige t.ex. har vi enligt min syn en massa politik som skapar alienering. Jag tycker inte att det är konstigt alls att vi har så höga skilsmässotal, att folk knullar runt alternativt är foreveralones, att folk har väldigt svaga band till sin familj och sina släktingar etc. Och även diverse psykologiska fenomen som introversion, stelhet, bristande kreativitet etc.

Det kan t.ex. leda till att man hatar sina föräldrar samt att man inte har någon lust att fortplanta sig. Så en del av folket är döende, och då tar man in färskingar utifrån för att fylla tomrummet.

Intressant är vad som händer om man t.ex. skulle ha för högt tryck på ett samhälle på detta sätt. (centralisering av makten) Sannolikt blir det någon slags självkorrektion, marknadskrafter och annat reglerar det. Makten flyttar, folk flyttar, ett land konkurrerar ut ett annat etc.

En intressant aspekt av det är just migration.