Citat:
Ursprungligen postat av
Praetori
Tiderna förändras och ändå inte. En av yrkets äldsta problem är ingenting som dagens moderna Svenska soldater är vana vid.
Under det gamla värnpliktsförsvaret var ju detta ett vanligt inslag för de flesta och särskilt spaning/jägarförband.
Jag tänkte också på det där dvs det faktum att många, kanske till och med de flesta anställda soldater inte längre har VPL-bakgrund.
En av de förmenta elitsoldaterna klagar över att ha tappat fem kilo av strandkroppen på en dryg månad och underförstått så handlar det inte om att man riskerar förmågan vilket vore allvarligt, utan att man verkar vara uppriktigt förvånad över att man inte har samma möjligheter till att träna och upprätthålla sin fysiska kondition i en konflikzon i en afrikansk öken som man har hemma på K1 eller vad förbandet nu kommer ifrån.
Från artikeln: "
Det är inte klokt att vi år 2015 inte ska få tillräckligt med mat. Det påverkar humöret. Folk blir sura och argsinta när de inte kan äta sig mätta, berättar en av de svenska militärerna på plats."
Sånt här får mig som f.d VPL och sedemera anställd på ett jägarförband/regemente att på allvar undra vad man egentligen förväntar sig. "Sura och argsinta" men oj, säger du det. Det låter ju allvarligt
Jag undrar för mig själv vad 14 dagars KFÖ i valfri djupfryst Norrlandsskog under avslutningen av en 10-15 månaders VPL hade gjort för "humöret" för att inte tala om lilla magen för vår GMU-elit på plats i Mali.