Varför vill människan tro?

Vetenskapligt bevisat hit och dit. Man nöjer sig inte med vad som är vetenskapligt bevisat. Har du aldrig haft någon slags bakomliggande känsla som säger dig någonting? Som sträcker sig över vetenskap? En känsla som säger "det här är rätt". Jag känner själv att det måste finnas något efter döden, det är något i mig som säger det. Jag tror inte på total tystnad, noll existens i en evighet, det är liksom inte rimligt för mig.

Helvetet är ju för att skrämmas. Evigt liv låter bra för den som inte har funderat på vad det skulle innebära.

Döden är slutet för individen. Däremot finns ju beståndsdelarna kvar så länge universum finns. Det är den "odödlighet" som finns - den materia som man är gjord av kan aldrig utplånas så länge inte hela universum utplånas.

Ja, men nu tror ju folk på det, så då faller ju argumentet att man bara tror på saker för att det känns bra. Jag tror inte på saker för att det "känns bra". Om jag hade gjort det så hade jag väl trott på allt från första början och levt i en rosa fluffisnuttvärld sen långt tillbaka.

Att säga att man vet något som är så dolt och påstå att det inte finns några andra möjligheter är ett väldigt omoget och ologiskt tänk enligt mig.

Varför vill vi människor så gärna tro på saker istället för att acceptera en mer rationell förklaring? Ständigt ska man tro på konspirationsteorier, religioner, bortförklaringar istället för att acceptera verkligheten. Även om sanningen berättas så vägrar vissa att sluta tro.

Jag kan fatta att man förr i tiden sysselsatte sig med irrationella förklaringar till varför det åskar, snöar och etc. eftersom kunskap saknades för detta vid den tiden och man trodde just därför att ex. gudar orsakade dessa fenomen. Men varför ska vi idag tro på när någon helgon "framträder" på en brödskiva, efter att den har fått rosta i en brödrost, orsakades av ett ingripande av en högre makt?

Är det för att vi människor vill se en värld fylld med andlighet och föredrar därför tolkningar istället för rationella förklaringar? Eller beror det på att vi människor är så nyfikna att vi vill förklara och förstå allt som sker i vår omgivning?

Edit: Hittade ett roligt exempel på just detta. Vissa personer undviker att gå på brunnslock eftersom att de i sina barndom har uppfattat, genom irrationella förklaringar, att det bringar otur. Fortfarande i vuxen ålder försöker de undvika att gå på brunnslockar även om det vetenskapligt inte ger otur.

Varför vill vi människor så gärna tro på saker

Edit: Hittade ett roligt exempel på just detta. Vissa personer undviker att gå på brunnslock eftersom att de i sina barndom har uppfattat, genom irrationella förklaringar, att det bringar otur. Fortfarande i vuxen ålder försöker de undvika att gå på brunnslockar även om det vetenskapligt inte ger otur.

så har man istället religion för att vagga sin oroliga själ. Istället för att lösa det på äkta sätt. Religion är ett diktatoriskt påhitt. Och den som säger sig stå bakom det har i regel skymd agenda.

Vad är det som är dolt? Kroppen slutar fungera och äts upp av bakterier och annat om den inte skyddas mot förruttnelse. Det som den var byggd av består däremot i evig tid, åtminstone det mesta, eftersom det är nukleärt stabila grundämnen. Det är det empiriska och det enda som verkligen är logiskt att förhålla sig till. Annars är du tillbaka på önsketänkarnas nivå istället för att vara en filosof.

Varför vill vi människor så gärna tro på saker istället för att acceptera en mer rationell förklaring? Ständigt ska man tro på konspirationsteorier, religioner, bortförklaringar istället för att acceptera verkligheten. Även om sanningen berättas så vägrar vissa att sluta tro.

Jag kan fatta att man förr i tiden sysselsatte sig med irrationella förklaringar till varför det åskar, snöar och etc. eftersom kunskap saknades för detta vid den tiden och man trodde just därför att ex. gudar orsakade dessa fenomen. Men varför ska vi idag tro på när någon helgon "framträder" på en brödskiva, efter att den har fått rosta i en brödrost, orsakades av ett ingripande av en högre makt?

Är det för att vi människor vill se en värld fylld med andlighet och föredrar därför tolkningar istället för rationella förklaringar? Eller beror det på att vi människor är så nyfikna att vi vill förklara och förstå allt som sker i vår omgivning?

Edit: Hittade ett roligt exempel på just detta. Vissa personer undviker att gå på brunnslock eftersom att de i sina barndom har uppfattat, genom irrationella förklaringar, att det bringar otur. Fortfarande i vuxen ålder försöker de undvika att gå på brunnslockar även om det vetenskapligt inte ger otur.

Det som händer när man dör är dolt. Ingen av oss har upplevt det.

Om det är logiskt är upp till var och en att avgöra. Jag tycker inte det du säger är logiskt nånstans.

Jag undviker att gå under stegar.
Jag vet inte om det är dåligt men jag tror det är en större risk att gå under stegar, man vet ju inte om något trillar ner osv. Lättare att gå bredvid.