Jimmie Åkesson hos Skavlan SVT1 (2015-03-27)

«Aldri mer Skavlan! Fredrik Skavlans trakassering av SD-leder Jimmie Åkesson i kveldens program var en skam for NRK. Skavlans respektløse behandling av sin langtidssykemeldte gjest var en studie i vulgær elitistisk propagandajournalistikk. Unnskyld Sverige!», skriver stortingspolitikeren Christian Tybring-Gjedde (Frp) på sin Facebook-side fredag kveld. (min fetstil)

Niklas Orrenius: SD skrämmer människor på djupet

SD-ledaren deltog i en konferens anordnad av den antimuslimska föreningen Trykkefrihedsselskabet. I sitt tal varnade Åkesson för muslimer. Malmö fungerade som skräckexempel. ”I Malmö har det gått så långt”, sa Jimmie Åkesson, ”att det vanligaste namnet för nyfödda pojkar är Muhammed”.

Att påståendet var osant – enligt SCB tävlar Oscar och Elias om förstaplatsen bland nyfödda Malmöpojkar – är inte det allvarliga. Det kunde ha varit sant. Muhammed ÄR ett vanligt namn i Malmö.

Det anmärkningsvärda med Köpenhamnstalet är att den annars så försiktige Åkesson så tydligt visade att han värderar människor olika. En bebis som heter Muhammed är en del av ett hot mot Sverige. En bebis som heter Oscar är inte det.

I går kväll framträdde Jimmie Åkesson i SVT-programmet ”Skavlan”. När jag den här veckan har följt debatten kring hans medverkan har jag tänkt på SD-ledarens tal i Köpenhamn.

Självklart får Skavlan ha med Jimmie Åkesson i sitt program. Journalistik handlar om att berätta, samtala, fråga – inte om att tiga ihjäl och frysa ut. När jag skriver detta har jag inte sett ”Skavlan”, men jag skulle aldrig såga programmet på förhand enbart för att Åkesson medverkar.

Däremot är det konstigt att många inte tycks förstå hur djupt SD och Åkesson skrämmer människor. Folk som vädrar sitt obehag inför tanken på SD-ledaren i fredagsmys-tv avfärdas otåligt: Vadå, Löfven, Wallström och Bildt har ju varit med!

Ja. Och även Löfven, Wallström och Bildt kan skapa obehag hos sina politiska motståndare. Ibland säkert även rädsla. Men rädslan som SD och Åkesson väcker ligger på en existentiell nivå. Får jag vara här? Hör jag till? Duger jag? Har jag fel namn?

SD:s partisekreterare Richard Jomshof har låtit förstå att det är ”vidrigt” att vara muslim. SD:s kommunalråd i Malmö har stått på stadens torg och varnat för en ”arabisering”. Sveriges andre vice talman Björn Söder skyller Malmös problem på att många i staden tillhör ”den arabiska nationen”.

Till en början blir vi också, när vi förhandstittar på Skavlan-intervjun, lika upprörda som Croneman och den protesterande SVT-personalen.

För det första är publikreaktionen bortklippt. Folk som befunnit sig i publiken har vittnat om hur denna gör något den aldrig tidigare gjort i detta obotliga mysprogram: den slutar skratta och applådera – och börjar bua. Men detta hörs inte i programmet. Antagligen på grund av ett principbeslut om att strippa hela situationen från andra signaler och reaktioner än just bara Skavlans frågor och Åkessons svar. Studion är dessutom tömd på övriga gäster, trots att SD-sjuklingen är sista gäst i programmet. SVT har uppenbart velat undvika alla risker för både mysigt samkväm och omysig dissonans.