Citat:
Ursprungligen postat av
SvenskOpposition
Jag har väldigt svårt att tro på att KD kommer att börja arbeta för en mer restriktiv invandring. Inget av det KD:s representanter nämnt i media övertygar än så länge.
Det jag kan köpa är att den konservativa falangen i KD nu kommer att flytta fram sina positioner i och med bytet av partiledare, fast då gäller det snarare familjefrågor, synen på kön och sexualitet och abort.
Att invandringspolitiken skulle ändras ser jag som en direkt mediamyt.
Vi har några frireligiösa personer i familjens bekantskapskrets, dessa personer betraktar jag som arketyper för KD:s kärnväljare. Förbjud abort? Javisst! Stäng in bögarna i garderoben? Omedelbart! Minska asylinvandringen till hållbar nivå? Absolut inte!
Om det kommer att ske någon omsvängning i Sjuklövern så är det i så fall moderata gräsrötter som kommer att stå för den.
SD sitter därmed tillsvidare säkert.
SD sitter i alla händelser säkert. Eller har sitt öde i egna händer, åtminstone. En kursomläggning från borgerligt håll bör enligt europeisk erfarenhet snarare leda till en
tillfälligt utplanande tillväxt än att partiet krymper.
Men jag menar att det också finns stora möjligheter för ett eller ett par borgerliga partier att genom signalpolitik profitera på frågan. Ta KD, där Skyttedals relativt modiga ställningstagande innan valet först twitter-mobbades internt.
Sedan började Hägglund tala om införande av TUT och sänkta dagersättningar. Visserligen var väl förslaget i realiteten så kryddat med skattefrihet och undantag att det inte förtjänade att kallas invandringsrestriktivt.
Men SIGNALEN var "lite hårdare tag" - och överlag verkar det ha resulterat i ett opinionsläge där partiet rätt ofta ligger över 4% istället för kroniskt under, som var fallet förut.
Detta kan i sin tur leda till att Ebba Busch Thor kanske tar in Skyttedal i partistyrelsen och att nya
signaler kommer framöver.
Sker så, så menar jag att det finns många allmänborgerliga röster att vinna. Och om M passeras av SD kring 20%, samtidigt som KD kannibaliserar på partiet och ligger på 6-7%, så kommer trycket för M att sända ut sina egna signaler bli enormt.
Och det är först där, när det ena partiets signalpolitik börjar tävla med det andra som vi kan få se en dynamisk budgivning som leder till verkliga politiska förändringar.
För, som jag var inne på tidigare:
Om vi vänder på det - hur stor andel av borgerliga väljare KRÄVER en ruinerande migrationspolitik för att inte svika? Väldigt få, menar jag.
Jag tror att väldigt många invandringskritiker överskattar "idealismen" hos floskelsprutor till politiker - när det inte längre är karriärmässigt opportunt så tror jag att sådana som Ullenhag slutar att "brinna" rätt kvickt.