Jag tänker att ansvaret för att stå för sina egna levnadskostnader har flyttats från pappan till barnet. Om mammans ekonomiska situation är beroende av den extra inkomsten för att klara boende- och matkostnaderna så blir det barnets skyldighet att betala den del som pappan tidigare stod för.
Den summa av underhållsstödet som eventuellt använts för kläder, nöjen och liknande får dock barnet behålla, men blir själv ansvarig för att finansiera dessa områden.
Rent juridiskt är pengarna barnets. Sen kan man ju diskutera vad som är moraliskt rätt. Båda föräldrarna skall försörja den unge om hen går på gymnasiet. Om barnet enbart bor hos mamman, tycker jag att det rimliga vore att pappan betalade en del för detta till mamman, eller att den unge själv får stå för vissa utgifter som tex mobil och kläder, och ev en slant till hushållet om det behövs.
När det begav sig för undertecknad så gjorde jag och min mor en deal som jag tyckte var fair. Hon fick studiebidraget och jag underhållet istället. Underhållet var någon hundring mer än studiebidraget då i alla fall.
