Skid-VM i Falun 2015.

Antagligen, undrar om han bara kan sluta såhär tvärt dock. Fast det vore ju inte så svårt heller.

Håller med. På herrsidan ligger vi på tredje plats i nationscupen i världscupen, klart efter Norge och Ryssland. Där presterade vi bättre. På damsidan har vi varit klart två efter Norge men med väldigt få pallplaceringar. Nu tog vi medalj i varje lopp på damsidan.

Passar ju bra nu. Ett bra VM och han kommer bli ihågkommen som en kung.
Men för oss som sitter i soffan känns det tungt

Precis, det som Sverige är usla på räknas inte.

Svenskar kanske inte har kulor nog för att bli duktiga på backhoppning. Fredriksson t ex sa att han aldrig skulle ha vågat sig på backhoppning.

Den ursprungliga versionen jag hörde var att de fick skriva sina egna förslag på laguppställingar på lappar som underlag, sedan tog Jylhä det slutgiltiga beslutet.

Egentligen är det väl bara idag man blivit riktigt besviken. Olsson gjorde allt han kunde, men vädret ställde till det. Trodde väl att Olsson på något sätt skulle gynnas av dessa förhållanden. Blev tyvärr för svårt att gå ifrån. Hade Olsson vunnit hade mästerskapet varit fulländat, nu var det bara nästan.

Sverige har ju haft bra backhoppare under åren och det handlar knappast om att våga eller inte. Problemet handlar snarare om begränsade träningsmöjligheter. Backhoppning är inte en så stor sport att du kan leva på i det här landet och då är det inte speciellt lockande att söka till backhoppargymnasiet. Flyttar man inte så blir det även en stor uppoffring att ibland behöva sitta och åka 30-40 mil enkel resa för att träna.

Visst är det så.

Jag blev bara irriterad på Svt och någon i tråden som inte tyckte att backhoppning och NOK räknades.

Det duger inte. Jylhä skall ta beslutet självmant i egenskap av ledare. Som aktiv skulle jag känna att ledarskapet är bristfälligt och tappa förtroendet.

Det här är ju ingen rolig kväll. Dels är mästerskapet över och det är alltid en känsla av tomhet som infinner sig då, i synnerhet när mästerskapet gått i Sverige. Finns fortfarande också en viss besvikelse över resultatet idag, inte för min egen skull utan för Johans skull. Hade fan kunnat mörda för att han skulle få försvara sitt guld idag. Nåväl, så blev det inte, Petter fick det som han ville och det är som det är. Den stora anledningen till att det inte är någon rolig kväll är så klart istället att vi inte ser Johan Olsson - skidåkaren - något mer. Kanske sadlar han om och kör lite långlopp, kanske gör han inte det. Oavsett så får vi inte se honom i världseliten längre. Det är ett enormt avbräck för svensk skidåkning.

Han lägger av på topp, såklart. Förmodligen ett intelligent beslut av en ovanligt intelligent idrottare som osar klass i allt han gör, både i och utanför spåren. Men oj, så trist. Den där kroppen kan fortfarande uträtta stora saker. Potentiellt känns det som att det är ett knippe medaljer som lägger av i förtid. Och inte har vi någon återväxt att tala om på herrsidan för tillfället. Det finns en Calle Halfvarsson med sina förmodligen bästa år framför sig men utöver honom känns det som att vi har några tunga år framför oss.

Johan Olsson har inte vunnit flest segrar eller medaljer men för mig är han ändå en av våra allra största någonsin. Just för sättet han vunnit sina segrar på, hans respektfulla men ändå alltid helt ärliga manér. Kanske finns det en viss symbolik att han tar bronset idag. Hela loppet var som en lång sketch av Monty Python, allt ballade ur. Inget fungerade. Men så fanns han ändå med på upploppet och lyckades på nåt djävla vis krångla sig över mållinjen som medaljör. Till skillnad från Petter Northug är Johans resa aldrig rak och lätt. Det vore för enkelt för honom.

Länge leve Johan Olsson.

Ja han lämnar verkligen ett tomrum efter sig. Sedan tror jag på att vi kan få några tuffa år nu på herrsidan. Efter Olsson och Richardsson ser det tunt ut. Är väl Calle då och sen om Hellner håller på nåt år till och kan hitta tillbaka till formen igen.

Tack för en väldigt välskriven text! Jag kunde inte sagt det mer precist själv. Du sätter ord på allt som jag tänker/känner.
Sitter här i ett nästan depressivt tillstånd,som ett vakuum.
Ett väldigt stor avbräck för svensk skidåkning. Johan Olsson är något vi aldrig kommer få uppleva i ett svenskt landslag igen. Han är helt i en klass för sig. Han kunde man alltid lita på.
Ett tomrum större än hela universum måste nu fyllas. Frågan är bara hur och när. Känns bara som ett mörker just nu.